SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
ARMENIAN ar1menia4n l. 01— (armenia´n Weste), sbst.1, i bet. 1 m., i bet. 2 m.||ig.; best. -en; pl. -er; äfv. ARMENIANER -a4ner, i bet. 1 m., i bet. 2 m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr eng. armenian, fr. arménien, af lat. armenianus, af lat. Armenia, gr. Ἀρμενία, Armenien]
(numera föga br.)
1) = ARMENIER 1. Stiernman Com. 5: 285 (1691). Den frihet i Tullen, som Wij på wisse år hafwe förunt Armenianerne. Därs. 408 (1693). Zetterstén Handelshist. 1: 109 (1769, 1777). Geijer I. 3: 25 (1809).
2) = ARMENIER 2. (Bland) i Ryska riket bosatte undersåter, som bekänna sig till någon annan religion än statskyrkans .. (finnas) 367,075 gregorianska armenianer, 18,461 katholska armenianer. SvT 1852, nr 28, s. 3. jfr: Här på orten (dvs. i Konstantinopel) kallas den Armenian, som håller sig til den Armenianska Kyrkan. Björnståhl Resa 3: 223 (1778).
Spoiler title