publicerad: 1901
ARMÉ arme4, r. (m. Oxenst. brefv. 3: 482 (1634), Sahlstedt (1773), Dalin (1850), Rappe Nordarm. 115 (1874), Lundell; f. Carl XII Bref 73 (1705), Möller (1790), J. G. Oxenstierna 3: 54 (1794, 1808), Weste, Almqvist); best. -en (Gustaf II Adolf 265 (1626), Stiernman Riksd. 2413 (1720), Krigsart. 1795, s. A 3 a, Tj.-regl. 1889 osv.; jfr Linder Regl. 86 (1886)) l. -n (J. G. Oxenstierna 3: 54 (1794, 1808), Lefrén Förel. 1: 123 (1818), SFS 1865, nr 50, s. 4 osv.; jfr Gyldenhielm Ps. 153 (c. 1607; rimmande med meen) samt Enberg Sv. spr. 99 (1836), som angifver den tvåstafviga formen ss. den i talspr. vanliga o. ss. i skriftspr. ofta förek.); pl. -er.
Ordformer
Etymologi
[jfr t. armee, af fr. armée, f., motsvarande mlat. armata (se ARMADA); jfr äfv. eng. army. Med afs. på formen armeja jfr sv. dial. allmäja (Rietz; Nilén Allmogem. i Sörb. 72), nor. dial. armei (Aasen) samt ä. holl. o. ä. eng. armei, armeye]
Anm. Ordet, som synes hafva inkommit i spr. i början af 1600-talet, ngt senare än det etymologiskt identiska ARMADA, utträngde tidigt d. o. ss. beteckning för krigsmakt till lands o. vann snart nog vidsträckt spridning vid sidan af det inhemska HÄR. Att Spegel (1712) upptager det bland fr. lånord som ”kan hende af allom icke rätt förstås” torde bero därpå att ordet gm sin form lätt röjde sin egenskap af lånord, likasom samma skäl föranledde Ehrenadler att i Tel. undvika ordet, ehuru det enl. honom (Tel. Föret. 6 (1721)) tillhör ”de eljest oskyldige främmande ord, som allmänt äre vedertagne och uti allmänne Lefvernet måste brukas”. Sahlstedt har icke infört ordet i sitt Dictionarium psevdo-suecanum (1769), men väl i sin Sv. ordb. (1773).
1) (†) flotta; jfr ARMADA 2, 3. (Lat.) Classis (sv.) Armee (t.) die Armada (fin.) Armado. Schroderus Lex. 33 (1637). — jfr SKEPPS-ARMÉ.
2) större krigsstyrka till lands af olika vapenslag (afsedd att operera själfständigt å bestämd krigsskådeplats); (militäriskt organiserad) krigshär; här; äfv. (i sht i fråga om nyare utl. förh.) om härafdelning af bestämd storlek o. styrka. En armé på 100,000 man. Konungen anförde den norra arméen. Gyldenhielm Ps. 153 (c. 1607). Man måste giöra .. (konungasöner) skickelige att kunna föra en Armee i Fältet fram. Rudbeckius Kon. reg. 203 (1615). En regular armee. RARP 1: 57 (1627). Tijo regementen till foot behöffvas ju sedan till een armee, .. och otta regementen till hest. RP 6: 678 (1636). H(en)nes Kongl. Maj:ts Armeer och Krijgz-Stat i Tyskland. Arvidi A 2 a (1651). Jemtländska Arméen. Stiernman Riksd. 2413 (1720; om den sv. här som 1718 från Jämtland inföll i Norge). En Armee .. upstäld efter nu brukeliga sättet, Rytteriet å Flyglarne .. och Fot-Folcket .. midt uti med en Reserve. Richardson Krigsvet. 282 (1738). Stående Arméer. D. v. Schultzenheim i Ad. prot. 1789, s. 681; jfr 3. Ni föraktas af hela armén. Runeberg Skr. 2: 77 (1848); jfr 3 g. Adlersparre ville (icke) .. lemna sin plats i spetsen för den vestra armén. Björlin Finska kriget 321 (1882). De stora staternas fälttrupper delas i flera arméer, och sönderfaller hvarje sådan i armékårer om 30—40000 man af alla vapen. C. O. Nordensvan Handb. 2: 1 (1886). Första arméen .. bestående af VII:e och VIII:e armékårerna. Dens. Fransktyska kriget 22 (1895). — jfr BELÄGRINGS-, DEPÅ-, FÄLT-, HUFVUD-, KUST-, LANDTVÄRNS-, MASS-, NATIONAL-, NORD-, OCKUPATIONS-, OPERATIONS-, REBELL-, RESERV-, SYD-, TERRITORIAL-, VÄRNPLIKTS-, YRKES-ARMÉ m. fl.
3) (en stats hela organiserade) krigsmakt till lands (på freds- l. fältfot). Befordringarna inom arméen. Arméens rangordning, hästar, befäl och tjänstemän, pensionskassa. Svenska arméen. Så förordnar Kongl. May:st wijd dess A(r)meé och militie en vnder- eller Regementz rätt. Krigsart. 1683, s. 87. Uphandlingar för Flåttan och Arméen. Stiernman Riksd. 2687 (1727). Officers-långbyxor med Arméns knappar. Cederborgh OT 1: 32 (1810). Till arméen hörande stater, regementen och korpser. Kongl. Majts nåd. tj.-regl. för dess armee 1858, 1: 27. Krigsmannabefattningarna inom arméen. Tjenstgöringsreglemente för arméen 1889, Bil., s. 5. De särskilda civilmilitära tjenstebefattningarna vid arméen. Därs. Bil., s. 8. Öfverfältläkare vid Arméen. Sv:s statskal. 1896, afd. 289. jfr BEVÄRINGS-, LANDT-, MILIS-, RESERV-, VÄRNPLIKTS-ARMÉ m. fl. — särsk.
a) i fråga om militär grad utan motsvarande aflöning, i uttr. i arméen; motsatt: vid l. i regemente l. regementes reserv. Maj(or) i Arm(éen) Lieuten(ant) Hr. .. Henel 1735 27 (1736). Den Officer, som begär afsked ifrån en beställning, men önskar att i Armeen .. qvarstå, bör derom göra särskild underdånig anhållan. SFS 1825, s. 5. Redan 1796 hade han (dvs. Adlercreutz) .. befordrats till öfverste i armén och 1804 till chef för eget regemente. Björlin Finska kriget 15 (1882). Titelbefordringar utan verklig ledighet, eller som det hette ”i armén”. Odhner G. III 1: 460 (1885; efter handl. fr. c. 1780). Tj.-regl. 1889, s. 249, 266. Majoren i arméen, Kaptenen i Vestmanlands reg:tes reserv P. G. V. L. KrigsvetAT 1898, Bih. 2, s. 274.
b) i förb. arméens fullmäktig ss. officiell benämning på medlem af en (år 1757 inrättad) representation som samlas hvart femte år för granskning af arméens pensionskassas räkenskaper o. d. SFS 1827, s. 1306. Såsom arméens fullmäktig .. är enhvar .. berättigad till tjenstledighet utan ansökan. Tj.-regl. 1889, s. 144.
c) (numera bl. i fråga om ä. förh.) i förb. arméens flotta ss. officiell benämning på den af Augustin Ehrensvärd på 1750-talet bildade, med (landt)arméens folk armerade skärgårdsflottan (som utgjorde en afdelning för sig till år 1823, då den sammanslogs med örlogsflottan). Arméns flotta består enligt Generalen m. m. Ehrensvärds berättelser, här i Stockholm af 41 galerer. KrigsvetAT 1850, s. 450 (i handl. fr. 1765). Tienstgörings Reglemente för Kongl. Arméens Flotta år 1790 (titel). RF 1809, § 102. R. Pettersen i NF (1876). — jfr ARMÉ-FLOTTA.
d) (i fråga om sv. förh., numera knappast br.) i best., i fråga om den värfvade o. indelta hären motsatt beväringen. Arméns och beväringsmanskapets öfningsfält. SFS 1865, nr 50, s. 7.
e) i förb. värfvad, indelt, aktiv osv. armé; vanl. i best. Värfvade och Indelte Arméen. Krigsart. 1795, s. A 3 a. Den aktiva (tyska) armén och reserven. Crusebjörn Grannstat. 83 (1873). Sv:s land o. folk 194 (1901).
f) (föga br.) krigsmakt (till lands o. sjöss). Arméen til siös och lands frågar efter ärlige Officerare, ärlige soldater och båtsmän. Oelreich 3 (1755). — jfr LANDT-, SJÖ-, SKEPPS-ARMÉ.
g) i best., om den till arméen hörande personalen, särsk. officerskåren: hären, militären. Stämningen inom arméen. S. .. är åtminstone ej personligen hatad af arméen. Rosenstein 3: 306 (1788).
4) oeg. o. bildl.: större (i sht ordnad) skara l. mängd. En armé af myror o. d. Slutligen flyga de (dvs. pelikanerna) bort allesammans i stora Armeer. Björnståhl Resa 5: 143 (1779). Förgäfves utryckte en hel armé af medikamentsflaskor .. för att strida mot döden. Palmær Eldbr. 76 (1834). Dessa tusenden eller millioner, som bilda ”arbetarnas väldiga armé”. E. Beckman i NF 19: 319 (1895).
5) [efter eng. the (salvation) army] (elliptiskt) i best. = FRÄLSNINGS-ARMÉEN. H. Ouchterlony i Stridsropet 1883, nr 1, s. 3. Arméns första försakelsevecka hölls den 4—10 Oktober 1886. Hellberg o. Lagercrantz 10 års fälttåg 79 (1893). Arméns herbergen i Stockholm. Femårsber. f. Sthms stad 1891—1895, s. 13.
Ssgr (i allm. till 2, 3): ARMÉ-AFDELNING03~020.
1) till 2, 3. Schybergson Finl. hist. 228 (1889). Där för ett tiotal år sedan manövern armékår mot armékår utgjorde den högsta graden af .. fälttjänstöfningar, uppträder man nu äfven arméafdelning mot arméafdelning, samt sammandrager för ändamålet flera armékårer. L. Tingsten i KrigsvetAH 1898, s. 43.
-ARTILLERI~0102 l. ~0002. artilleri som lyder omedelbart under arméchef (motsatt: artilleri som ingår i armékår l. fördelning). C. O. Nordensvan Handb. 2: 73 (1886). L. Tingsten i KrigsvetAT 1898, s. 171. —
-ARTILLERI-BEFÄLHAFVARE—0101~00200 l. ~02100 l. —0001~. artilleribefälhafvare vid armékvarter (se d. o. a). Fältförv. 7: 26 (1892). —
-ARTILLERI-RESERV—0101~02 l. —0001~. reservartilleri vid armé (i fält). —
-BATALJON. (i Finl.) motsatt GARDES-BATALJON. KrigsvetAT 1884, s. 369. Finsk mil. tidskr. 1893, s. 564. jfr -INFANTERI. —
-BEFÄL~02. särsk. koll.: till armé hörande personal af befäls rang; befäl i l. vid armé. De Geer Minnen 2: 150 (1892). jfr -KOMMANDO. —
(5) -BEGRAFNING~020. begrafningshögtidlighet inom frälsningsarméen enl. dennas ritual; jfr HALLELUJA-BEGRAFNING. Stridsropet 1892, nr 14, s. 6. I början af 1886 höllos de första s. k. halleluja- eller armébegrafningarna i Sverge. Hellberg o. Lagercrantz 10 års fälttåg 69 (1893). —
(5) -BRÖLLOP~20. bröllopshögtidlighet inom frälsningsarméen enl. dennas ritual; jfr HALLELUJA-BRÖLLOP. Armébröllop i Templet i Stockholm .. Adjutanterna C. K. och A. V. vigas under arméns fana af Kommendör O. Stridsropet 1892, nr 3, s. 8 (annons). I April 1887 .. (hölls) det första armébröllop i Sverge. Hellberg o. Lagercrantz 10 års fälttåg 111 (1893). —
-BUDGET~20 l. ~02. Crusebjörn Grannstat. 134 (1873; i fråga om Tyskland). AB 1890, nr 41, s. 3 (i fråga om Norge). —
-CHEF~2. chef för armé (med ständig befälsrätt); jfr -BEFÄLHAFVARE. C. O. Nordensvan i KrigsvetAT 1898, s. 203 (i fråga om tyska förh.). —
-DAGORDER~020, äfv. ~200.
a) (förr) generalorder gällande för hela arméen. Tj.-regl. 1885, 1: 84. Sammandrag af författningar och armédagorder m. m. P. Svinhufvud (1888; titel). Afdelningsområdesbefälhafvare .. skall föra afdelningsområdes expedition från det ställe, han uppgifvit som sin vistelseort. A(rmé)d(ag-) o(rder) N:o 992. Därs. 3.
b) dagorder (utfärdad af arméchefen) för (till fälttjänstgöring sammandragen) armé. —
-DEPARTEMENT~0102. [jfr nor. armédepartement] (i fråga om nor. förh.) landtförsvarsdepartement. Crusebjörn Grannstat. 11 (1873). C. O. Nordensvan Handb. 1: 110 (1882). —
-DIVISION~002. (i fråga om utländska förh.) större underafdelning af armé l. armékår; jfr ARMÉFÖRDELNING. Wrangel Krigshist. 3: 241 (1885). —
(3 c) -FLOTTA. (†) arméens flotta. Alla vid armén äro rätt satisfierade att vår arméflotta nu ändtligen blifvit belönt. C. A. Ehrensvärd (1789) hos Warburg Ehrensv. 290. —
-FÖRBAND~02. truppförband bestående af två l. flere strategiska enheter. Ett detacheradt arméförband. SDS 1899, nr 420, s. 2. —
-FÖRDELNING, se d. o. —
-FÖRSLAG~02. härordningsförslag. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 239 (1881). De Geer Minnen 2: 175 (1892). —
-FÖRVALTNING~020. ämbetsverk för förvaltning af till landtförsvaret afsedda medel, persedlar, förråd, krigsmaterialier osv. samt handläggning af därmed i samband stående ärenden. Vårt och Rikets Krigs-Collegium skall med utgången af innevarande år förändras till en Armé-förvaltning. SFS 1865, nr 50, s. 1. (Arméfördelningschefen) vidtager .. efter anmodan af arméförvaltningen .. extra ordinarie besigtningar, inventeringar och inspektioner. Tj.-regl. 1889, s. 186. Statskal. 1901, afd. 85—89. —
-INFANTERI. (i Finl.) motsatt GARDES-INFANTERI. General af infanteriet med placering på arméinfanteriets depot. Finsk mil. tidskr. 1893, s. 109. jfr -KAVALLERI. —
-INGENJÖR-BEFÄLHAFVARE—001~00200 l. ~02100. (militär) chef för ingenjörafdelning vid armé (i fält); särsk. till armékvarter (se d. o. a) hörande befälhafvare för ingenjörafdelning. Fältförv. 7: 35 (1892). —
-INTENDENT ~002. (civilmilitär) chef för intendenturväsen vid armé (i fält); jfr GENERAL-INTENDENT. Crusebjörn Grannstat. 11 (1873; i fråga om norska förh.). Allm. grunder f. ordnandet af sv. härens förvaltn. i fält 31 (1892). —
-INTENDENTUR~0102 l. ~0002. intendentur(-väsen) vid armé (i fält). Vid armé-, arméfördelnings- och etappintendenturerna. Fältförv. 10: 17 (1892). —
-KOMMANDO~020. (i sht i fråga om utländska förh.)
a) jfr -KVARTER a. 2—4 (tyska) armékorpser sammanslås (i krigstid) till 1 armé, som ställes under ett särskildt armékommando. Crusebjörn Grannstat. 100 (1873). Kommandomålens handläggande .. sker i armékommandots expeditionsafdelning. C. O. Nordensvan Handb. 1: 110 (1882; i fråga om norska förh.).
b) befälspost vid armé. När Mac-Mahon icke kunde förmå sig att underteckna gamla vapenbröders afsättning från större armékommandon. Wieselgren Bild. 527 (1883, 1889). —
-KVARTER~02.
a) chef o. stab vid armé (i fält); jfr -KOMMANDO a. Det svenska högqvarteret är att anse såsom arméqvarter vid hufvudarméen och har sin motsvarighet i arméqvarteret inom större härar. Allm. grunder för ordnandet af sv. härens förvaltn. i fält 37 (1892). Fältförv. 6: 68 (1892).
b) förläggningsplats för högkvarter vid armé (i fält).
c) (föga br.) förläggningsplats för armé. —
-KÅR~2.
1) (föga br.) till armé hörande kår; jfr FORTIFIKATIONS-, FÄLTJÄGAR-, GRENADJÄR-, INGENJÖR-KÅR m. fl. SFS 1838, nr 52, s. 5.
a) (till storlek o. styrka bestämd) underafdelning af armé; vanl. om utländska förh., motsv. arméfördelning inom sv. arméen. Åttonde (franska) Armee-Corpsen. SP 1809, nr 18, s. 3. Derest .. Arméen fördelas i större Armée-Corpser. SFS 1855, nr 73, s. 2. Såväl i Preussen som i Ryssland utgöres den aktiva arméen både i krig och fred af flera armékorpser, som hvar och en innefattar divisioner, brigader, regementen (osv.). C. J. Lovén i Sv. tidskr. 1871, s. 112. Den bayerska armékåren uppgick till fyra infanteridivisioner .., 4 skvadroner och 16 kanoner (samt reserv). Nordensvan Mainfält. 28 (1894).
b) större truppförband (tillfälligt) sammansatt för bestämda militära operationer (manövrer o. d.). Kåren A, den svenska styrkan, fick känning med den fientliga armékåren, kåren B, på morgonen den 12 september. —
-KÅR-KVARTER—0~02.
a) chef o. stab vid armékår (i fält); högkvarter vid armékår.
b) förläggningsplats för högkvarter vid armékår (i fält). —
-KÅR-STAB—0~2. till armékårchefs biträde anställd befälspersonal. C. O. Nordensvan i KrigsvetAT 1898, s. 203 (i fråga om tyska förh.). —
-LEDNING~20.
b) koll. jfr -KOMMANDO a. (Skriftväxlingen) mellan den franska arméledningen och regeringsdelegationen i Tours. C. O. Nordensvan i KrigsvetAT 1898, s. 428. —
(5) -LOKAL~02. möteslokal för frälsningsarméen. Hellberg o. Lagercrantz 10 års fälttåg 114 (1893). —
-LÄKARE~200. (civilmilitär) chef för sjukvårdsväsen vid armé (i fält). De hittills brukliga benämningarna generalintendent, generalfältläkare o. s. v. (hafva här utbytts) mot arméintendent, arméläkare o. s. v. Allm. grunder för ordnandet af sv. härens förvaltn. i fält 37 (1892). Fältförv. 8: 8 (1893). —
(5) -MÖTE~20. uppbyggelsemöte inom frälsningsarméen. Hellberg o. Lagercrantz 10 års fälttåg 144 (1893). —
-OFFICER. (i Finl.) motsatt GARDES-OFFICER; jfr -INFANTERI, -KAVALLERI. Ahrenberg Vår landsm. 161 (1897). —
-ORDER~20. order (utfärdad af arméchefen) för (till fälttjänstgöring sammandragen) armé. SP 1809, nr 35, s. 2. L. Tingsten i KrigsvetAT 1898, s. 179. —
-ORGANISATION~00102 l. ~01002. härordning. Öfversigt af grannstaternas arméorganisationer. J. Crusebjörn (1873; boktitel). Tj.-regl. 1889, s. 14. —
-POLISCHEF—01~2 l. ~020. (civilmilitär) chef för polisväsen vid armé (i fält). Fältförv. 1: 23 (1891). —
-POSTKONTOR—0~02. postkontor vid armé (i fält). Uppf. b. 7: 113 (1875). Förbindelsen mellan krigsposten och hemortens postväsende .. förmedlas genom ett eller .. flera armépostkontor vid lämpligt belägen öfvergångsstation (stationer). Fältförv. 5: 4 (1892). —
-SJUKDOM~02 l. ~20. fältsjukdom. Edholm Stud. o. ant. 1889, s. 20. —
-STAB~2. till arméchefs biträde anställd befälspersonal.
1) till 2, 3.
2) till 5. —
(5) -SÅNG~2. (religiös) sång för frälsningsarméen; frälsningssång. Hellberg o. Lagercrantz 10 års fälttåg 126 (1893). —
-TELEGRAFCHEF—001~2 l. ~0020. (militär) chef för telegrafväsen vid armé (i fält). Fältförv. 4: 15 (1892). —
-TRÄNG~2. träng(väsen) vid armé (i fält). Rappe Härordningsförsl. 18 (1883). —
Spoiler title
Spoiler content