SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
ARMKLÄDE ar3m~klä2de (a`rmkläde Weste), n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
Etymologi
1) eg.: kläde l. duk som bäres om armen.
a) (numera bl. i vissa trakter i bygdemålsfärgadt språk) (urspr. om armen buren) näsduk; äfv. om kläde som vid kyrkogång o. d. förr bars ss. prydnad om armen l. i handen; jfr ÄRMKLÄDE. Armeklädhe Strophium .. sudarium, sudariolum, reticulum .., panniculus .., linteolum. Helsingius (1587). (Veronicas) Armeklädhe eller Swettedwk, ther på Christi beläte målat war. Lælius Jungf. O 4 b (1591). Man snyter Näsan medh Armklädet eller Näseduken. Schroderus Comen. 250 (1640, 1647). Confect fick hvar och en (vid den kungliga festmåltiden) sitt armkläde öfverfullt. Loenbom Märkv. 1: 21 (1654); jfr Topelius Planet. 3: 210 (1889). Armakläde till kalcken. Växiö domk. ark. 1680, s. 251. Arm-kläde, Ett hvitt linnekläde, som Qvinfolken i g(am)l(a) tider hade hängande på vänstra armen at därmed stryka svetten af sig om sommaren; Och efter de brukade äfven at snyta sig med samma kläde, blef det ock kallat Näs-duk, och af de gemena Snorkläde. Bondaqvinnor bruka ännu sådana kläden antingen på armen eller i händerna, då de äro granna och kyrkoklädda. Schultze Ordb. 2321 (c. 1755). Möller (1790; angifvet ss. förr br.). jfr: Stora Ostindiska siden Arm-kläden (brukas af kvinnorna i Västbo härad i Småland). Gaslander 68 (1774). jfr äfv. Rietz (1867).
b) (fordom) hvit duk hvilken ifrån år 1772 till 1809 bars knuten i rosett omkring vänstra öfverarmen af alla svenska (uniformsklädda) officerare, eg. ss. sinnebild för att beteckna gillande af 1772 års revolution. (G. III syntes under Viborgska gatloppet) bland stupande roddare sitta med ostörd hållning, och lossa sitt eget armkläde att förbinda den som drabbades honom närmast. Atterbom Siare 4: 310 (1847). Frihetstecknet: det hvita armkläde, som bars efter regementsförändringen den 19 Augusti 1772, då konungen och hans anhängare bundo en hvit näsduk omkring venstra armen såsom igenkänningstecken. J. G. Carlén hos Bellman S. skr. 4: 50 (1861). SDS 1892, nr 6, s. 3.
c) [gm utvidgning af a] (i vissa trakter i bygdemålsfärgadt språk) ett slags förr af allmogekvinnor buret halskläde l. dok; jfr ÄRMKLÄDE o. HVIFVA. Lind (1749). Från Småland (har Nordiska museet förvärfvat) .. ett ”armakläde” eller en ”hvifva” af hvitt linne med hvitsömsbroderier, som bars såsom dok och hörde till värendskvinnornas riddräkt, då de färdades till kyrkan. Meddel. fr. Nord. mus. 1895—96, s. 129. jfr Rietz (1867).
2) (numera knappast br.) kir. = ARM-BINDEL 1. Armkläde, en tresnibb af något mjukare tyg, hvari armen vid dess åkommor upbäres medelst tvänne snibbars fastknytning bakpå halsen. Swalin Ordl. (1847). Dalin 2: 762 (1853).
Spoiler title
Spoiler content