publicerad: 2023
ÄRM ær4m, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (G1R 3: 122 (1526) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. ärma, VgFmT I. 8–9: 89 (1554), NJournD 1858, s. 101 (: ”Medicis”-ärmer)); förr äv. ÄRMA, r. l. f.; anträffat bl. i best. -an o. pl. -or (KlädkamRSthm 1651 Fransk., s. 83, KlädkamRSthm 1676 B, s. 389 (: läder Ermor)), möjl. äv. -er (se ovan).
Ordformer
(erm 1526 (: ermarna, pl. best.), 1582–c. 1755 (: samets-erm). erman, sg. best. 1560–1656 (: tröije erman). erme c. 1580. ermer, pl. 1554–1596 (: särke ermer). ermor, pl. 1676 (: läder Ermor). ärm 1538 (: ärmar, pl.), 1587 osv. ärma- i ssgr 1538 (: ärmalös) osv. ärman, sg. best. 1621 (: särke ärman). ärme 1576 (: kiortleärme). ärmer, pl. 1554–1858 (: ”Medicis”-ärmer). ärmor, pl. 1651)
Etymologi
[fsv. ärm; motsv. fd. ærm, fvn. ermr (nor. nn. erm, nyisl., fär. ermi); jfr (med annan stambildning) fd. ærme, r. (d. ærme, nor. erme, båda n.), ävensom fär. erma, f.; avledn. av ARM, sbst.]
på l. till klädesplagg: mer l. mindre rörformig del avsedd att omge (del av) arm; särsk. i fråga om att ta tag i ärm för att hålla ngn fast l. sig fast vid ngn (äv. (numera bl. tillf.) i (metonymiska l.) bildl. uttr. angivande efterhängsenhet o. d.); äv. (numera bl. tillf.) bildl., om ngt som till form l. funktion påminner om ärm, förr särsk. i ssgn MÄSSINGS-ÄRM; jfr ARM, sbst. III 1. En blus med vida ärmar. Tröjor med kort eller lång ärm. En klänning utan ärmar. Kavajen är för lång i ärmarna. Rocken hade fransiga ärmar. Saa athuj ey her næsth kwnna wthghaa genom slotzporthen medh mindhre the (som kräver betalning) oss hengia j ermarna. G1R 3: 122 (1526). Hoo som tager watnet öffuer huffuudt, så löper thet gerna j ermen. SvOrds. B 1 b (1604). I samma mån, som Öfwer-kläderne gjordes grannare, kan man lätteligen föreställa sig, at Lintygen det blifwit: hals och ärmar besydde med spetsar. 1Saml. 1–6: 315 (1773). Trånga ärmer i lintyg eller nattröja. Lovén Anv. 41 (1838). Sedan ärmen på rocken blifvit uppsprättad, befans armen (på Gustav III) vara af på snedden något ofvanföre armleden. Tegnér Armfelt 1: 69 (1883). De yngre damerna lyste i ljusa sommarklänningar eller blusar med pösande ärmar. Fatab. 1949, s. 125. Nella griper tag i Meermans ärm för att hindra honom från att gå. Burton Miniatyrm. 310 (2015). — jfr ARMBÅGS-, BRYNJE-, DAMAST-, FÖR-, HALV-, HOLK-, HOV-, JÄRVSKINNS-, KIMONO-, KROK-, KVINNFOLKS-, LINNINGS-, LJUGAR-, LÖS-, MUSKETÖR-, NÅL-, PAGOD-, PANSAR-, PINGVIN-, PÖS-, RAGLAN-, ROCK-, SAMMETS-, SJOK-, SKJORT-, SNÖR-, STICKGÄRDS-, STRUT-, SÄRK-, TRIPS-, UNDER-, VÄST-ÄRM m. fl. — särsk.
a) i fråga om att förvara l. gömma ngt i (vid o. rymlig) ärm; särsk. [jfr motsv. anv. av d. ærme, t. ärmel] i de bildl. uttr. skaka ngt ur ärmen (se SKAKA, v. I 1 e slutet α), (ha) ett äss i ärmen (se ÄSS, sbst.1 2 a). Att man pläger ther vidh alla grentzer såå grannerligen ransake och leete, både i posser och ährmar, at här icke någre gode varur af landett föres skole. G1R 21: 375 (1550). Thå togh Hans enn sedell vthur ermen och slänngde sedelenn för Oleffz näsa, lÿke som hann hade hafft enn hund för sigh. 3SthmTb. 2: 369 (1599). Hon stack upp näsduken i ärmen. Spong Sjövinkel 198 (1949).
b) i fråga om att vika upp ärmen (så att den inte är till hinders); särsk. (o. numera vanl.) i förb. med kavla upp l. uppkavla (se UPP-KAVLA), särsk. i metonymiska l. bildl. uttr. angivande villighet till ansträngande arbetsinsats. Sahlstedt Obs. 20 (1773). Sedan jag vikit upp ärmarna .. skyndade jag att med egen hand sammanvispa en kompositionssås. Carlén Köpm. 1: 369 (1860). President Johnson tyckte att de Gaulle var en skitstövel som tydligen helt förträngt vilka det var som kavlade upp ärmarna och räddade hans land från tysken. Jonasson Hundraår. 305 (2009).
Ssgr: A: ÄRM-BESÄTTNING. (numera mindre br.) om ärmprydnad; jfr besättning II 1 a. Bård till ärmbesättning. NJournD 1858, s. 115. SvD 14/12 1975, s. 31. —
-BINDEL. (ss. tecken (se d. o. 3 b γ) o. d. avsedd) bindel för l. på ärm; jfr arm-bindel 2. CarlskrVBl. 17/7 1867, s. 2. Hon fäste också svarta ärmbindlar på alla deras ytterplagg. Krusenstjerna Fatt. 3: 182 (1937). —
-BRÄDA l. -BRÄDE. ärmstrykbräda. ST(A) 22/4 1907, s. 6. Man använder ärmbräden för att pressa ärmsömmarna. Sömnadsb. 123 (1915). —
-FODER. (ärm- 1778 osv. ärme- 1560–1672) foder (se foder, sbst.2 4) i l. till ärm. KlädkamRSthm 1560 G, s. 3 b. 3 a(lna)r Läräfft till ärmefoder. BoupptSthm 1672, s. 266 a, Bil. (Jag) kände försiktigt efter att den lilla flaskan med sömntabletter låg där den skulle i ärmfodret till min ulster. Isaksson KvHuset 324 (1952). —
-FÖRKLÄDE~020. (för skydd) ärmförsett förkläde. YstadT 1/12 1876, s. 3. De båda flickorna i de om ärmförkläden påminnande kostymerna togo ej vidare notis om vår ankomst. GHT 1898, nr 239 A, s. 2. —
-FÖRSEDD, p. adj. försedd med ärm(ar); motsatt: ärmlös; jfr ärmad a, ärmot. SvD 12/7 1907, s. 10. Under romersk tid och äldre medeltiden äro germanska kvinnor avbildade med ett tätt åtsittande ärmförsett överplagg. Flodström SvFolk 299 (1918). —
-GARNERING. (numera bl. tillf.) om ärmprydnad; jfr garnering a α. Till denna krage passande Ärm-garnering. NJournD 1854, s. 69. —
-GARNITYR. (numera bl. tillf.) om ärmprydnad; jfr garnityr 1 a o. arm-garnityr. Hwit krage och ärmgarnityr likaledes hwita. Snällp. 1/12 1860, s. 3. —
-HOLK. (numera bl. tillf.) om ärm betraktad ss. holk (se holk, sbst.1 2 (c α)), särsk. (i sht i skildring av ä. förh.) om (kort) lösärm (jfr arm-holk 1 a). SD 11/3 1852, s. 4. Här uppe i norden skyddade man sig någorlunda mot förkylningssjukdomar genom att använda lösa ärmhålkar af trikå till de kortärmade klädningarne. Kleen Kvinn. 34 (1910). —
-HÅL. i klädesplagg: öppning i vilket ärm skall fästas l. har fästs; äv. (i fråga om ärmlöst plagg): hål genom vilket underplaggs ärm träds; jfr -ringning o. arm-hål 2. DA 30/4 1821, s. 14. Ärmen som fastsys vid lifvet bör vara något vidare än ärmhålet. DamBok 234 (1879). Frälsningssoldaten hejdar sig, just som han håller på att träda in armen i ärmhålet. Lagerlöf Körk. 75 (1912). Jakob var van vid Loodmesters promenader, tummarna i västens ärmhål. Stiernstedt Bank. 315 (1947).
Ssg: ärmhåls-besättning. (numera föga br.) prydnad invid ärmhål; jfr besättning II 1 a. NJournD 1854, s. 151. —
-HÅLA. (numera bl. tillf.) på ärm: del som sitter närmast armhålan. (Han) kastade .. upp högra armen med en fart, så han spräckte sömmen i ärmhålan. ST 2/3 1891, s. 3. —
-HÅLLARE. hållare i form av ändlöst (se änd-lös a), mer l. mindre elastiskt (med spänne reglerbart) band avsett att hålla uppe (skjort)ärm (kring överarmen); jfr skjortärms-hållare. NorrkpgT 4/10 1854, s. 3. Ärmhållare tillverkas i regel av resårband av bomull med invävda gummisnodder. Varulex. Beklädn. 274 (1945). —
-KANT. kant (se kant, sbst. 4) på ärm. Garneringen vid ärmkanten, som vid sidan var upptagen af en bandrosett med hängande ändar. SthmModeJ 1851, s. 30. —
-KAPPA. (ärm- 1850 osv. ärme- 1655–1681) [jfr fsv. ärma kapa] (numera bl. i skildring av ä. förh.) ärmförsedd kappa; jfr arm-kappa. BoupptSthm 26/1 1655. En silfversömmad hufvudbindel skall hon få och fingerguld och ärmkappa och nyckelring. Heidenstam Folkung. 1: 59 (1905). —
-KJORTEL. (ärm- c. 1655 osv. ärme- 1587–1671) (förr) ärmförsedd kjortel (se kjol 1–3) l. kolt (jfr kjol 4); jfr arm-kjortel. Helsingius Nn 8 a (1587). På vintern buro både gossar och flickor en kolt, ärmkjortel, av fårskinn. Odstedt FolkdrDal. 57 (1953). —
-KLÄDE, förr äv. -KLÄD. (ärm- 1599 osv. ärma- 1662–1868. ärme- 1550–1903) (förr) om kläde (se d. o. II 1) avsett att (ss. prydnad) bäras (urspr.) om armen (l. i handen) l. (för kvinnor) om halsen l. ss. dok; förr äv. dels om näsduk, dels allmännare, om annat kläde (i ssgn patelle-ärmekläde); jfr armkläde 1 a, c. Till 8 ärme kläde Blått silke. GripshR 1550. Då hade honn gifwit honom ett kostheligit ermklädhe med hännes och hans nampn inbundett vthi ett hierthe med någre elskogz rÿm. 3SthmTb. 2: 392 (1599). Theras hustrur .. bruke och ingen knyttning större än fingers breedh på huffwor, halssdukar, ärmeklädhen, eller förklädhen. HSH 31: 83 (1661). Gif mig thet ärmeklädet, som är i min råckficka. Kullin EngGr. 61 (1744). I det manliga dräktförrådet nämnas endast ärmkläde .. samt silkesduk och silkeskläde. SörmlH 13: 105 (1947). jfr slesings-ärmekläde.
Ssgr (†): ärmklädes-eckror l. -eckrar, pl. 12 dussin Ärmeklädz äckrar. KlädkamRSthm 1663, s. 251. BoupptSthm 1671, s. 109 (1669).
-KNAPP. (ärm- 1795 osv. ärme- 1667) knapp (se knapp, sbst. 2) i l. för ärm(linning); jfr arm-knapp. BoupptSthm 29/7 1667. Till personligt begagnande afsedda prydnadsföremål, härunder jämväl inbegripna ärm- och bröstknappar. SFS 1911, nr 75, s. 146. —
-KRUS. (ärm- 1675 osv. ärme- 1674–1774) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ärmkrås; jfr krus, sbst.2 2 a, o. arm-krus, hand-krus. Lucidor (SVS) 407 (1674; uppl. 1997). På de enkla grå reskapporna äro skärp samt hals- och ärmkrus .. af mångfärgadt satin. Freja 1881, s. 73. —
-KRÅS. (i sht i skildring av ä. förh.) krås (se krås, sbst.3 1) för l. på l. ss. ärmlinning, rynkad l. veckad manschett; jfr -krus o. arm-krås, hand-krås. Den unga enkan ryckte på remsan på sitt vackra ärmkrås. GHT 12/6 1880, s. 4. —
-KULLE. (i fackspr.) övre del av överärm. Promenadkappa efter parisermodell av bouclé, med persian på ärmkulle och krage. SvD(A) 3/9 1933, s. 5. —
-LAPP. (halvmåneformad) lapp (se lapp, sbst.3 1 d) för ärm(hål) (i klänning) ss. skydd mot svett från armhåla (jfr arm-lapp, svett-lapp); äv. (o. numera vanl.) om lapp utanpå ärm vid armbågen ss. lagning l. skydd. GHT 22/4 1884, s. 4. Ärmlappar bestå av gummiduk överklädd med tyg. Varulex. Beklädn. 274 (1945). Det är även inne med ärmlappar både på tröjor och kavajer. Ölandsbl. 20/9 2011, s. 28. —
-LINNING. linning i (l. för) nedre ände av ärm; jfr -manschett o. arm-linning, manschett 1. På de förnämares (skjortor) woro Lad, med pärlor belagde, som lärer hafwa warit något slags Hals- eller Ärmlinningar, i ställe för denna tidens Manchetter. 1Saml. 1–6: 402 (1774). Den ljusa lumberjackan är nött vid ärmlinningarna och över ena axeln, där Ni brukar bära skidorna. MärthaSkolHb. 69 (1941). —
-LÄNGD. längd hos ärm; jfr arm-längd 1. Profning behöfs ej, blott ärmlängd och bröstvidd uppgifves. KristianstBl. 5/6 1886, s. 1. —
-LÖS. (ärm- 1700 (: ärmlööskiortel) osv. ärma- 1538. ärme- 1574–1640) som saknar ärm(ar); motsatt: ärmförsedd; äv. substantiverat i n. sg.; jfr arm-lös 2. Ärmalöösz kiortil. VarRerV 18 (1538). En sundrigh stacket ärmelösz skinpels. 3SthmTb. 2: 5 (1596). Visa vackra armar i sommar när chansen finns med så mycket ärmlöst och holkärmat! FeminaMånMag. 1983, nr 6, s. 11. —
-MANSCHETT. (numera bl. tillf.) manschett (se d. o. 1); jfr -linning. Hälften af Ärm-manchetten, som tillskäres dubbel, stickas upptill och anbringas vid ärmlinningen. NJournD 1857, s. 31. —
-MUDD. mudd (se mudd, sbst.4 3) för l. ss. ärmlinning; jfr arm-mudd. GHT 22/11 1847, s. 4. Sweatshirt med polokrage. Ribbstickning i krage, ärmmuddar och nederkant. KatalJosefsson 1989, Höst. s. 32. —
-PRYDNAD. [jfr fsv. ärma prydhning] prydnad för l. på ärm; jfr -besättning, -garnering, -garnityr. För spel tillkomma å vapenrocken ärmprydnader i snörenas färg. PT 1895, nr 88 A, s. 2. —
-PUFF. puff (se puff, sbst. IV 1) på ärm. Brudgummens klädsel (påminner) om Burgunderdrägten, med det undantag, att ärmpuffarne saknas. AB 23/10 1843, s. 2. —
-RINGNING. ringning (se ringa, v.2 4 e α) till ärmhål; jfr arm-ringning. Ärmringningen kantas med kulörta band. Freja 1873, s. 1. —
-RUNDNING. (i fackspr.) ärms rundning (se d. o. 2, 3) vid ärmhål; jfr arm-rundning 2. Vid 43 cm. avmaskas för ärmrundningen först 4 m. på var sida. DN(A) 23/5 1937, Bil. s. 10. —
-SKYDD. lösärm avsedd ss. skydd utanpå ärm; jfr -skyddare. SvD(A) 4/11 1917, s. 20. Då försäljning (av köttvaror) pågår, skall försäljaren vara iförd överdragskläder eller ärmskydd av ljust, tvättbart material. SFS 1938, s. 1464. —
-SKYDDARE. (numera bl. tillf.) ärmskydd. Han .. fann fader Schwab, den gamle kassören, i färd med att träda på sig sina glansiga ärmskyddare. GotlAlleh. 26/3 1900, s. 4. —
-SLAG. slag (se slag, sbst.1 46) på ärm; jfr -uppslag. Uniformen han bar .. var .. från ärmslagen till en tum nedanom axlarne utbroderad med trenne rader sammanflätade guldsnören. JönkT 2/1 1875, s. 3. —
-SLEJF. slejf (se d. o. 1) på ärm. (Hennes) sammetsklänning, hvilken var besatt med ärmslejfer. NVärmlT 21/4 1891, s. 3. —
-SLITS. slits vid ärmkant; jfr -sprund o. arm-slits. På överärmen sättes .. en liten hake, och på underärmen en trådhyska för att hålla igen ärmslitsen. Sömnadsb. 114 (1915). —
-SPJÄLL. jfr spjäll, sbst.2 6 a, o. arm-spjäll 1. Lindahl o. Öhrling (1780). Överdelen, den korta linneblusen .. var tillklippt på ålderdomligt sätt .. och med ärmspjäll infällda mellan ärm och bål, för att ge nödig vidd där. Odstedt FolkdrDal. 14 (1953). —
-SPRUND. ärmslits; jfr arm-sprund. Motvecket, som ansluter sig till det 9 cent. breda ärmsprundet, fordrar ett dubbelt .. tygstycke. Freja 1873, s. 91. —
-STOCK. (i sht förr) trästycke avsett l. använt ss. underlag vid pressning l. strykning av ärm; jfr stock, sbst.1 4, o. -strykbräda. ST 8/5 1908, s. 7. Sedan pressas ärmarna och kragen på ärmstocken. MärthaskolHb. 15 (1941). —
-STRUMPA. (ärm- 1650 osv. ärme- 1644–1673) (numera bl. tillf.) om strumplik lösärm, förr äv. funktionellt mer l. mindre likvärdig lösmanschett; i sht i pl.; särsk. (o. i sht) i förb. med par; jfr strumpa 2. 3 par Ermestrumpor medh knytning. BoupptSthm 16/2 1644. Han lanserar också ärmstrumpor, en trikåtub att dra på från överärm till handled. DN 22/10 1986, s. 36. —
-STRYKBRÄDA~020 l. -STRYKBRÄDE~020. liten strykbräda (se d. o. 2) för ärmar; jfr -bräda, -stock. Ärmstrykbräden, klädda, 1: 25. DN(A) 1908, nr 13684 B, s. 1. —
-STYCKE. (numera bl. tillf.) stycke (av tyg) avsett till ärm. Ärmstycke. Den raka delen deraf .. tillsys vid framstycket. NJournD 1854, s. 103. —
-SÖM. söm varigm ärm är hopsydd (i hela sin längd). Så att Ärm-sömmen icke blifwer synlig. UnderrMansKläd. 5 (1778). Bara ryggsöm, sidosömmar och ärmsömmar på kavajerna .. sys på maskin. TurÅ 160 (1988). —
-UPPSLAG~02 l. ~20. jfr uppslag, sbst.2 1 f, o. -slag o. arm-uppslag. Kragen och ärmuppslagen af olika färg, med skiljaktigt broderi af sammet eller kläde, wid särskilta werk och befattningar. SPF 1839, s. 255. Pilotjacka med manchester på krage, ok, snedfickor och ärmuppslag. SvD 27/9 1982, s. 3. —
-VIDD. vidd (se d. o. 1 a slutet α') hos ärm; jfr arm-vidd. Från kragbredden bortfaller 1–2 cent., från den öfre ärmvidden så mycket, att ärmen kan sys till utan veck. Freja 1873, s. 48. —
-ÖPPNING. öppning i nedre änden av ärm. Utåt begge framkanterna och omkring ärmöppningarna, går en dubbel rad af små klockknappar. SthmModeJ 1851, s. 63.
B (†): ÄRMA-KLÄDE, -LÖS, se A.
C (†): ÄRME-FODER, -KAPPA, -KJORTEL, -KLÄDE, -KNAPP, -KRUS, -LÖS, -STRUMPA, se A.
Avledn.: ÄRMAD, adj. som har ärm.
a) (numera bl. mera tillf.) ärmförsedd; motsatt: ärmlös; jfr ärmot. Serenius Eee 2 c (1734). Sognepresten .. i ringkrage och lång, ärmad kappa eller talár. Hellberg Samtida 2: 231 (1870).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content