ARPEGGIO arpäd4jo l. -äd4ʃ-, stundom -å l. -ω, sällan -äd4ʃio l. -å l. -ω (arpe´ggio, .. l(äs) arpädscho Weste, arrpä´ddschiå Dalin), sbst. o. adv.; ss. sbst. n. (Weste, Lundell), sällan r. (Bellman 3: 178(1790)); best. -t, ss. r. -n; pl. arpeggier l. (ss. n.) arpeggion. Anm. Ordet uppgifves af Weste o. Dalin vara oböjligt (ss. sbst.).
Etymologi
[jfr d., t., eng. arpeggio, fr. arpège, af it. arpeggio, eg. ett ackords brytande på harpmaner, till arpeggiare, eg. spela harpa, af arpa (se HARPA)]
tonk.
1) [jfr motsv. anv. i d., t., eng., fr. o. it.] sbst.: anslående(t) l. angifvande(t) af tonerna i ett ackord (ej samtidigt utan) i (snabb) följd efter hvarandra; på dylikt sätt angifvet ackord, brutet ackord; vanl. i fråga om stränginstrument; jfr DARR-STRÅK.På pianot utföras arpeggierna numera nästan uteslutande nedifrån uppåt. Arpegio. Björkegren(1784, under arpegement). På sin stora basfiol / Han (dvs. Mollberg) spelte solo och surra med stråken. / Bravo! hör en fantasi / Ur B moll, ur G dur ... En arpeggio, jag tackar! Bellman 3: 178(1790). Arpeggio .. Betyder äfven på instrumenter med stråke, at med dennes hastiga svängning spela flere toner opp och ned uti svit. Envallsson Mus. lex.(1802). Wegelius Musikl. 2: 172(1889).
2) [gm sammanblandning med it. arpeggiato, adv., eg. liknande föredraget på en harpa, under inflytande från sådana ord som ADAGIO,ALLEGROm. fl.] (mindre br.) adv., om spelandet af ett ackord: brutet, sönderdeladt. Spela arpeggio. Weste(1807). Drake Gollmick Terminol. 35(1842). G. Dalin(1871).
