SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
ASIMUT as1imɯ4t l. a4simut, äfv. -mɯ1t, l. 302, l. AZIMUT at4simut, äfv. -mɯ1t, l. 302 (àttsimutt Dalin), r. l. m., äfv. n. (n. Rålamb 4: 4 (1690), Liedbeck Beskr. om glob. 43 (1734), Gyldén Astr. 220 (1874); m. Rålamb 4: 25 (1690), Liedbeck Beskr. om glob. 43 (1734), Meurman (1846), Dalin (1850), Lundell); best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. äfv. =.
Etymologi
[jfr t. azimut, n., eng. azimuth, af fr. azimut, it. azzimutto, span. azimut, port. azimuth, af arab. as-sumūt, af al (art.) o. sumūt, pl. af semt, väg, riktning, riktning l. punkt på kompassen l. horisonten samt bågen som sträcker sig därifrån till zenit; jfr ZENIT. Den i de europeiska spr. gängse stafningen med z, hvilken i t. o. sv. föranledt uttalet med -ts-, torde utgå från span., som med bokstafven z (i detta spr. betecknande ungefär samma ljud som th i eng. thing) i regel återgifver s i arab. låneord]
1) astr. om vissa bågar af horisonten (l. däremot svarande vinklar) medelst hvilka ett föremåls, i sht en himlakropps, läge bestämmes, näml. dels bågen mellan de punkter där observationsortens sanna meridian o. den gm föremålet gående vertikal- l. höjdcirkeln skära horisonten, ofta kallad sann l. astronomisk l. rätt asimut; dels bågen mellan den magnetiska meridianens o. nämnda vertikalcirkels skärningspunkter med horisonten: bäring, pejling, ofta kallad magnetisk asimut. Rålamb 4: 4 (1690). Melanderhjelm Astr. 2: 78 (1795). Lindhagen Astr. 138 (1858). Missvisningen (hos kompassen) utrönes genom att jemföra en himmelskropps magnetiska azimuth (bäring på kompassen) med dess genom astronomiska methoder bestämda sanna azimuth. Pettersson Nav. 197 (1861). Om azimuthen är större än 45°. Därs. 208. Genom angifvandet af en stjernas azimut och höjd är hennes läge för ett gifvet ögonblick bestämdt. E. Jäderin i NF (1876). Den punkt, där .. (stjärnan) uppnår sin stärsta vestliga eller östliga azimut. Dunér Astr. 87 (1899). (Gm somliga af T. Brahes kvadranter) kunde ej blott höjder utan äfven azimuther mätas. Dens. T. Brahe 16 (1901). jfr: Azimut är Solens distence ifrån rätta nord eller sydstreket och tjenar när man pejlat Solen på Compassen för at finna Compassens misvisning. Dalman Sjölex. (1765). — jfr SOL-ASIMUT.
2) opt. om den vinkel som ett omkring en linje vridbart plan i ett visst ögonblick gör med planets ursprungliga läge. R. Rubensson i NF (1876).
3) = ASIMUT-KOMPASS. En samling sjöinstrument, sjökort m. m. hörande till ett örlogsfartygs utredning, såsom .. sextanter och kvintanter, azimuth, sjökort m. m. Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 316.
Ssgr (i allm. till 1; jfr ASIMUTAL): A: ASIMUT- l. AZIMUT-BESTÄMNING103~ l. 300~020. (-muts- Cronstrand Astr. 2: 132 (1843)) Pettersson Nav. 204 (1861). Dunér Astr. 87 (1899).
-CIRKEL~20. storcirkel som går gm zenit o. nadir, vertikal(cirkel), höjdcirkel; äfv. om instrument för finnandet af en himlakropps asimut; jfr ASIMUTAL-CIRKEL. Corvin Styrm. 4 (1756). Naut. ordb. 230 (1840). Kindblad (1867).
-DIFFERENS~002. = -SKILLNAD. Dunér Astr. 87 (1899).
-FÖRÄNDRING~020. (-muts- Pettersson Nav. 208 (1861)).
-KOMPASS~02. (-muts- Widegren (1788)) sjöt. ett slags instrument hvarmed föremåls magnetiska asimut uppmätes; jfr ASIMUTAL- o. PEJL-KOMPASS. Hauswolff 116 (1756). Azimuth-kompass .. är noggrant indelad och försedd med en aflång metallmaschin med tvenne uppståndare eller dioptrar. Naut. ordb. 96 (1840). Ekelöf Ordl. 104 (1899).
-SKILLNAD~20. (-muts- Pettersson Nav. 208 (1861). -mut- Därs. 209) jfr -DIFFERENS.
-VARIATION~1002 l. ~0102. (-muths- Cronstrand Astr. 2: 131 (1843)) jfr ASIMUTAL-VARIATION.
-VINKEL~20. Azimutvinklar, d. v. s. liniers vinklar med de geografiska meridianen. Andersson Geod. mätn. 109 (1876). jfr ASIMUTAL-VINKEL.
B: ASIMUTS-BESTÄMNING, -FÖRÄNDRING, -KOMPASS, -SKILLNAD, -VARIATION, se A.
Spoiler title
Spoiler content