ASTRONOM as1tronå4m l. -rå- l. -rω- (astrono´m (bägge o som å) Weste, asstrånå´m Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes ofta den lat. formen. Luth Astr. 3(c. 1575), Chierlin Sjöm. 36(1777).
Etymologi
[jfr t. astronom, fr. astronome, af lat. astronomus, af gr. ἀστρονόμος, eg. adj.: som ordnar stjärnorna i stjärnbilder, stjärnkunnig, af ἄστρο- (se ASTRO-), o. -νομος, som fördelar l. ordnar (jfr AGRONOM), till νέμειν, fördela, ordna. Det gr. ordet (liksom det lat.) o. dess afl. ἀστρονομία äro yngre än ἀστρολόγος o. ἀστρολογία o. synas hafva haft mera karaktär af vetenskapliga konstord än de äldre orden. Den moderna skillnaden i bet., som t. ex. hos G. Olai Cal. A 3 b (1588) visar sig vara fullt genomförd, var främmande för antiken (jfr ex. från Gumælius under ASTROLOG); den har uppkommit under medeltiden o. på olika tider blifvit gällande för de nyare språken. Se för öfr. Murray (under astronomy)]
person som sysselsätter sig med astronomi, stjärnkunnig; jfr STJÄRN-KIKARE,-VIS;äfv. tjänsteman som har till uppgift att utföra astronomiska arbeten o. d. Et ibland de angelägnaste göremål för astronomerne .. är, at på en gifven tid kunna med visshet utmärka hvar planets ställe på himmelen. Höpken 1: 228(1745). Denne stora Astronomens Tycho Brahes lysande förtjenster och heder för dess fädernesland kunde .. ej upväga emot en Ängelsk Dogg, som gjorde, at han fick onåd vid sit hof. Linné Sk. 300(1751). Egypten (har) .. efter Herodoti intygande upammat de första Astronomer. C. F. Scheffer Præs. i VetA 1755, s. 8. Astronomen får lära oss att beskrifva jorden, att besegla oceanen. Rosenstein 2: 194(1789). Lindhagen Astr. 10(1858). Joh. Henr. .. (Voigt), kongl. mathematiker och astronom. Rydberg Magi 85(1865). (H. Gyldén) befordrades .. 1865 till äldre astronom i Pulkova. 1871 kallades han till Vetenskaps-akademiens astronom. A. Lindhagen i NF 6: 306(1882). Erfarna .. praktiska astronomer. Dunér Astr. 193(1899).
