SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
ATLANT atlan4t, sbst.2, r.; best. -en; pl. (tillf. i bildl. anv.) -er.
Etymologi
[jfr d. Atlant(en); under inflytande af eng. the Atlantic (jfr äfv. fr. l'Atlantique) uppkommet gm ellips ur benämningarna atlantiska hafvet, oceanen (se ATLANTISK 1) o. möjl. under påverkan af sådana ord som LEVANTEN vid sidan af LEVANTISK, GIGANT vid sidan af GIGANTISK osv.; jfr äfv. de geografiska benämningarna ORIENTEN, KONTINENTEN, KANALEN]
a) i best. form ss. egennamn: Atlantiska hafvet l. oceanen. Westberg Cooper Vägv. 23 (1858). Atlanten genomskäres nu i alla sina delar af regelbundna ångpostlinier. Uppf. b. 7: 224 (1875). Om drifisen i Norra Atlanten. O. Pettersson i Ymer 1900, s. 157 (öfverskrift). Turistskizzer från andra sidan Atlanten. Wachtmeister (1901; boktitel).
b) bildl. Så som han (dvs. Columbus) skall tänkarn våga / Ut på upptäcktsfärder tåga / Öfver forskningens Atlant. Wirsén Dikter 153 (1876).
Ssgr: ATLANT-03~ l. ATLANTER-BÅT030~2. Atlanterbåtarna. Zilliacus Hågkomster 82 (1899).
-FÄRJA~20, sbst. Atlantfärjorna. K. af Geijerstam i Ord o. bild 1893, s. 266.
-ÅNGARE~200. Den första atlanterångaren, Savannah, gjorde år 1819 resan öfver Atlanten på 35 dagar. Tekn. tidskr. 1893, A. A. nr 25, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content