ATLANTISK atlan4tisk, adj.
1) [jfr t. das Atlantische meer, eng. the Atlantic ocean, fr. océan, mer atlantique; efter lat. Atlanticum mare, Oceanus Atlanticus, gr. ἡ Ἀτλαντίς (ϑάλασσα), ἡ Ἀτλαντικὴ ϑάλασσα, τὸ Ἀτλάντιον πέλαγος osv.; till Ἄτλας ss. namn på en bergskedja i nordvästra Afrika (i den klassiska forntiden vanl. bl. om den del däraf som ligger närmast västkusten) l. kanske bildadt direkt till detta ord ss. personnamn (se ATLAS, sbst.1)] i förb. Atlantiska hafvet l. oceanen, benämning på det världshaf som sträcker sig mellan Europas o. Afrikas västkust samt Amerikas ostkust; jfr ATLANT, sbst.2 Dhet Atlantiske Haaf. Rudbeck Atl. 1: 221 (1679). Västra eller Atlantiska Oceanen, i Väster om Africa och Europa. Voltemat Anv. t. geogr. 6 (1742, 1755). Dahm Geogr. 12 (1863, 1882).
2) som tillhör l. är utmärkande för Atlantiska hafvet l. vid l. i detsamma liggande länder o. områden; om land o. d.: som gränsar till Atlantiska hafvet. Hör, hur stolt atlantiska böljan .. rullar fram mellan dessa stränder. Palmblad Nov. 1: 4 (1840); jfr 1. De atlantiska öarna (dvs. öarna i Atlantiska hafvet utanför Afrikas västkust). Roth 1 Geogr. 294 (1881, 1886). De atlantiska nationerna äro de enda, som omspänna jordklotet med jernbanor, öfverdraga det med telegraflinier, befara dess vattengördel med mäktiga ångare. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1885, s. 66. Den atlantiska sjöfarten. Därs. Den atlantiska kusttypen. Nathorst Jord. hist. 303 (1890). (Den norska floran) kan fördelas i grupper af dels atlantiska arter, som fordra .. (öklimat), dels boreala, som välja (fastlandsklimat). G. Andersson i Sv. mosskult.-fören. tidskr. 1890, s. 19. Den .. atlantiska eskadern (af Förenta Staternas marin). SDS 1902, nr 177, s. 1. — jfr INDO-, NORD-, SYD-, TRANS-ATLANTISK.
