SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
ATTACHÉ at1aʃe4, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. attaché, af fr. attaché, eg. p. pf. till attacher (se ATTACHERA). Ss. titel kom ordet i bruk i Frankrike i början af 1800-talet]
titel för tjänsteman af lägre grad vid en beskickning hos ett främmande lands regering; äfv. allmännare, i sht i fråga om utländska förh.: ståndsperson fäst vid (l. tillhörande) ett sändebuds svit l. en generalspersons stab o. d.; jfr ATTACHERA 1. En Attaché vid Missionen (dvs. beskickningen) i St. Petersburg. SFS 1832, s. 400. Ni (är) välkommen såsom attaché vid min stab. Wingård Minnen 2: 23 (1846; uttalande af rysk general). Sv:s o. Norriges cal. 1849, s. 47. (Albert Ehrensvärd) sändes redan 1842 som attaché till Berlin. Wieselgren Bilder 132 (1888). Sv. statskal. 1902, afd. 236. — jfr HANDELS-, KABINETTS-, KOMMERSIAL-, LEGATIONS-, MARIN-, MILITÄR-ATTACHÉ.
Ssg: ATTACHÉ-FULLMAKT103~02 l. ~20. Hillman Sp. nov. 51 (1896).
Spoiler title
Spoiler content