ATTENTION at1aŋʃω4n, äfv. at1en- l. -än- (attanngtschón Dalin; attangsjón Konv.-lex. (1856)), r. (f. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. attention, af fr. attention, uppmärksamhet, artighet, af lat. attentio (animi), själens riktning på ngt, uppmärksamhet, vbalsbst. till attendere (se ATTENDERA); jfr INTENTION, TENSION]
a) [jfr fr. donner attention à] (†) i förb. gifva attention till l. åt, skänka uppmärksamhet åt, gifva akt på. Den oförsigtiga attention Regeringen gaf åt hans skrift. Gustaf III Skr. 1: 215 (1774). Gyllensvan satt i en loge (på teatern) och .. syntes .. icke gifva mycken attention til sång eller dans. G. J. Ehrensvärd 1: 5 (1776).
b) i förb. förtjäna attention, förtjäna afseende; jfr ATTENDERA 2. R(idderskapet) o. A(deln) lärer finna den saken af största vicht och förtiäna attention. 2 RARP 5: 123 (1727).
c) sorgfällighet. Dalin (1850).
2) (numera föga br.) artighet, uppmärksamhet, höflighetsbevis. Små attentioner, som folk .. tro sig skyldige vårt (dvs. kvinnornas) kön. Gustaf III Skr. 3: 318 (1788). Öppna sitt fenster (under en serenad), tacka för attentionen. Ödmann Hågk. 63 (1801). Konv.-lex. (1856). Hahnsson (1884).
Ssg: (1) ATTENTIONS-ORD. (†) mil. lystringsord. Generalexerc. t. sjös A 2 a (1791).
