publicerad: 2004
TENSION tänʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[sannol. av fr. tension; jfr t. tension, eng. tension; ytterst av lat. tensio (gen. -ōnis), sträckning, spänning, tänjande, till tendere, sträcka, spänna (se TENDERA). — Jfr ATTENTION, INTENTION, TENSIOMETER, TENSON]
(numera bl. i fackspr.) om förmåga till l. tillstånd (l. grad) av (inneboende) spänning l. sträckning l. tänjning l. tryck hos material l. massa l. kropp(sdel) o. d. Tandköttets genomskärande (vid tandsprickningen) må .. ej förkastas, om man är säker träffa tanden, ty det minskar .. tensionen. TLäk. 1835, s. 349. Nu lemnas .. (den övertänjda cykelslangen) med sitt nya hölje så länge att det fäst ordentligt, hvarefter man småningom minskar tensionen tills röret återfår sina normala dimensioner. TIdr. 1895, s. 318. Vid .. de glaukomatösa tillstånden, framkallar pupillutvidgande medel .. ofta ökad höjning av tensionen, som ev. kan resultera i synens förlust. Löwegren Oftalm. 79 (1923). Då jordskorpan utsätts för isärdragande krafter, dvs. tension, uppstår förkastningar. Loberg Geol. 52 (1980). Tension .. (dvs.) spänning, inom hydrologi benämning på hur hårt bundet markvattnet är i en jord. NE (1995). — jfr LÖSNINGS-TENSION. — särsk.
a) fys. om (grad av) spänning l. expansionskraft l. tryck(kraft) hos gas l. ånga l. luft o. d.; förr äv. om process (se PROCESS, sbst.1 5) varigm fluid antar gasform. VetAH 1818, s. 201. Vattnets och andra flygtiga kroppars förmåga att genom afdunstning antaga gasform får namn af tension. Almström KemTekn. 1: 105 (1844). (Luftens) tryck härleder sig från luftpartiklarnes sträfvan att aflägsna sig från hvarandra, en sträfvan som man benämnt expansionskraft, tension, spänstighet eller elasticitet. Rubenson Meteor. 9 (1880). Nedpressning (av kvicksilvret) är ett mått på den bildade vattenångans spännkraft eller tension. Timberg Meteor. 68 (1908).
b) (numera mindre br.) i fråga om elektricitet: spänning (se SPÄNNING, sbst.2 3 b). Bary har försökt gifva formler till en beräkning af ganska svaga electriska tensioners storlek, från det afstånd på hvilket kulorna åtskiljas i ett electroscop. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 36. LfF 1912, s. 166. — jfr HÖG-TENSION.
c) (numera mindre br.) i bildl. anv.; särsk. dels: sträckning, spännkraft, dels: pressande nervspänning, spänt tillstånd. Jag har ögonblick då minnena af allt ohyggligt jag upplefvat samlar sig som i en accumulator och då är tensionen så stark att jag tror det skall brista, men det brister inte. Strindberg Brev 10: 219 (1894). I Skymningsmelodierna har natursymboliken sprängts och vidgats ut till kosmiska visioner, medan den lyriska tensionen stundom blir så våldsam, att man förvånas öfver att icke orden springa i skärfvor. Lidforss Fragm. 231 (1904). Fåhræus NKonstEss. 132 (1929).
Ssg: A (numera mindre br.): TENSION-SPRICKA, se B.
B: TENSIONS-SPRICKA. (tension- 1937. tensions- 1944 osv.) (i fackspr., i sht geol.) spricka som uppstår l. uppstått gm tension. SvGeogrÅb. 1937, s. 124. Jämna .. föga sönderbrutna veck äro .. genombrutna av öst—västliga—radiära—tensionssprickor. SvGeogrÅb 1950, s. 191. Tensionsspricka .. (dvs.) spricka i material utsatt för dragspänning som strävar att föra isär sprickans flanker. TNCPubl. 73: 171 (1979).
Spoiler title
Spoiler content