SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BACKUS bak4us, i senare tid i lärd framställning äfv. BACKOS bak4os, m.; gen. Backus', äfv. Backos', l. (i sht i vissa stående förb.; se nedan) Backi. Anm. I ä. tid hade ordet fullständig lat. böjning.
Etymologi
[af lat. Bacchus, gr. Βάκχος]
i den grekiskromerska mytologien förek. namn på vinets m. m. gud, äfv. (med ett annat grekiskt namn) kallad Dionysos. — särsk.
a) (mindre br.) i uttr. Backi staf, tyrsus. Weste (1807).
b) mer l. mindre bildl., ofta om moderna förh., i en mängd uttr. i hvilka Backus framstår ss. dryckenskapens gynnare o. patron. Här bullrar Bacchus Folk. Lucidor Hel. F 4 b (1672). (Det ställe) ther Bacchi Tunna rinner. Spegel Guds verk 88 (1685). Just den, som Bacchus flyr, är mest i honom kär. Bellman 1: 123 (1770). Förf(attaren), som icke är någon vän .. af den bränvinsstinkande Bacchus. Paijkull Isl. 102 (1866). — särsk. (jfr ssgrna)
α) Backi bröder, män, söner, hjältar osv., dryckesbröder o. d. Swälljare, Ölholkar, Bacchi Bröder, / Wjin-Svampar. Spegel Guds verk 123 (1685). Bacchi riddare. Bellman 1: 126 (1770). Skål. Bacchi män och qvinnor! Dens. 3: 181 (1790).
β) Backi präst, krögare. Stahre Vindspel 62 (1878). Backi prästinna, krognymf. Bacchi Prestinnor, anförda af Ulla Winblad. Bellman 1: 121 (1770).
γ) Backi saft(er) l. gåfvor l. håfvor, vin(er), rusdryck(er). Dalin Vitt. 5: 268 (c. 1753). Alla känslor hämta föda / Utaf Bacchi safter röda. Bellman 1: 89 (1769). Sönd.-nisse 1885, s. 198.
δ) Backi tempel osv., krog, värdshus. Bacchi gårdar. Bellman 2: 76 (1777). Eneroth Hyskor 23 (1886).
ε) dyrka l. älska Backus, egna Backus sin dyrkan, rumla, vara rumlare. Vi Bacchus dyrka sku, i fulla fjorton dar. Bellman 1: 86 (1769). Johnson Lätt gods 72 (1893).
Ssgr: A (jfr ofvan b αδ): BACKI-BRODER30~20 l. -BROR~2. älskare af glaset; dryckesbroder. Några muntra Bacchibröder. E. Mallén (1829) enl. Lundin G. Sthm 76. Wecksell Dikt. 134 (c. 1861). Wenström (1891).
-FEST~2. dryckesgille. Carlén Prof. 29 (1840, 1870).
-HJÄLTE~20. dryckesbroder. Slagna Backi-hjältar, redlöst berusade personer. —
-KVINNA. (†) backant. De .. (skakade) sit upslagne hår som Traciske Bachi-qvinnor. Ehrenadler 280 (1723).
-LAG~2, n. dryckeslag. Weste (1807). Hahnsson (1884).
-SAFT~2. Weste (1807).
-SON~2. dryckesbroder. Björkman (1889).
-STAF~2. tyrsus. Wikforss (1804, under bacchusstab). Björkman (1889).
-SÅNG~2. dryckesvisa. Björkman (1889).
-TEMPEL~20.
1) tempel helgadt åt Backus.
2) bildl.: krog, värdshus o. d. Beckman Amer. 1: 145 (1883).
B: BACKUS-DYRKAN30~20.
1) dyrkan af Backus; Backus-kult. Den hemliga Bacchus-dyrkan (i Rom), de s. k. Bacchanalierna. R. Törnebladh hos Wallis Verldshist. 2: 231 (1876).
2) rummel, pokulerande. Lundin G. Sthm 62 (1880).
-FEST~2. Arvedson Myt. lex. 158 (1834). Rydberg Rom. d. 91 (1882).
-FIRANDE~200, adj. Ill. Sv. 1: 91 (1882).
-KULT~2. = -DYRKAN. V. Knös i NF 1: 1404 (1876).
-MYSTERIER~0200, pl. R. Törnebladh hos Wallis Verldshist. 2: 231 (1876).
-MYT~2. —
-TYP~2. Bacchustypen utbildades af den yngre attiska (bildhuggar-)skolan, främst af Praxiteles. V. Knös i NF 1: 1404 (1876).
C (bl. i fråga om antika förh.): BACKOS-FEST 30~2. Melin Gr. lex. (1845, under βακχεία).
-PLANTA~20. vinranka. Runeberg 5: 124 (1863).
-PRÄST~2. Melin Gr. lex. (1845, under βάκχειος). Ahnfelt Verldslit. 1: 477 (1875).
Spoiler title