SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BACKOT, adj. -are. n. o. adv. =.
Etymologi
[afl. af BACKE, sbst.3; jfr sv. dial. backet(er), d. bakket, nor. bakkutter]
(†) = BACKIG I. En backot eller knullot wägh. Lex. Linc. (1640, under clivosus). Wij foro .. Landvägen en ganska backott och ondh Strandh. Gyllenius 281 (1664). Swedberg Ungd. 257 (1709). Landet (var) .. helt lågländt, .. innan vi kommo upp der det började blifva backot. Kalm Resa 2: 1 (1756).
Spoiler title