publicerad: 2011
UPP up4 l. op4, äv. (numera bl. vard.) OPP op4, adv.
Ordformer
(op 1521 (: opbars)–1805 (: opdagade). opp (å-) 1540 (: oppwndh(e)r) osv. up (v-, w-) 1521 (: wpbæra)–1830. upp (v-) 1526 osv. åp 1586 (: åpbäre)–1682. ö- 1521 (: öphögth)–1695 (: öptäknade, p. pf.))
Etymologi
[runsv. upp, fsv. up, op, motsv. rundan. upp, fd. up (d. op), fvn. upp (nor. opp), fsax. upp, mlt. up, mnl. up, op (nl. op), ffris. up, op, feng. upp, up (eng. up); av ett icke anträffat germ. uppa; besläktat med fht. ūf (t. auf) o. got. iup; jfr (till den variantform som återfinns i sanskr. úpa, vid, till, gr. ὔπο, ύπο, under, lat. sub, under) fvn. of, över, ofan, ovanifrån, ned, upptill, got. uf, under, fht. ob(a) (ä. t. ob), över. — Jfr OF-, OVAN, adv. o. prep., PÅ, UPPE, UPPÅT, ÖPPEN]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A. i rumslig bet., angivande rörelse l. riktning l. utsträckning. 1) i fråga om mer l. mindre vertikal riktning från en lägre till en högre nivå. 2) i fråga om riktning som närmar sig l. helt går i horisontalled: längre inåt land, norrut, mer centralt. 3) i fråga om att ngt öppnas.
B. i rumslig bet., angivande befintlighet l. läge l. nivå. 4) i fråga om (jämförelsevis) högt läge. 5) i fråga om (nästan) horisontalt läge. 6) i fråga om öppet läge.
C. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., angivande viss förändring l. utveckling. 7) i fråga om förändring l. förflyttning i riktning mot ngt högre l. bättre l. större. 8) i fråga om att ngt blir känt l. uppstår l. påbörjas l. att ngn visar sig l. träder fram. 9) i fråga om insamling l. upptagande. 10) i resultativ l. förstärkande anv., i sht i fråga om handling som berör skicket l. ordningen av ngt. 11) i fråga om att ngt avslutas l. upphör l. uppskjuts. 12) i fråga om förändring till öppet l. upplöst l. uppdelat l. trasigt tillstånd.
D. 13) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., angivande befintlighet i visst läge l. visst tillstånd.
E. 14) i annan anv., särsk. i anv. påverkad av tysk motsvarighet.
A. i rumslig bet., angivande rörelse l. riktning l. utsträckning o. i därav nära avhängig anv.
1) angivande att ngn l. ngt förflyttar sig l. förflyttas l. sträcker sig o. d. i en riktning som går mer l. mindre vertikalt från en lägre till en högre nivå; ofta med tanke på att förflyttningen sträcker sig resp. att ngt har utsträckning till en viss (angiven l. underförstådd) slutpunkt; jfr UPPÅT. Se upp mot skyn. Båten gungar upp och ner. Jag måste springa upp efter en näsduk. Ska vi klättra ända dit upp? Therföre lyffter vp idhra nedherslagna hender. Hebr. 12: 12 (NT 1526). Skogsmusen .. lop vp och nedher, hijt och tijt vppå wäggen. Balck Es. 79 (1603). Då icke en skock af Tranor eller Willgiäsz syntes gifwa sig up i lufften. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 194 (1698). Det som kallas ned (måste) syfta åt jorden, och upp det som viker därifrån. De Rogier Euler 1: 195 (1786). Efter något samspråk kom man öfverens, att Nahum skulle sätta sig upp i deras vagn. CFDahlgren 4: 123 (1831). Det var något eget med detta landet. Det var så mäktigt. Så upp och ner i tinnar och branter. Berg Sjöf. 104 (1910). Jaa! Racketen upp i luften, armarna efter i segergest. Jaa! Flygt Verkan 187 (2004). — särsk.
a) i fråga om förändring av ngts l. ngns läge l. ställning o. d. så att en viss (angiven l. underförstådd) del l. sida o. d. riktas uppåt (i motsats till mot marken l. golvet l. bordsytan o. d.); särsk. dels i förb. med verbet vända, dels (äv. bildl.) i uttr. upp och ned (förr äv. upp ned) (se NED 1 a slutet); jfr 4 b. Korten läggs med baksidan upp. Vänd upp korten ett efter ett. Dom. 7: 13 (Bib. 1541). På reesan haff stoor lycka och war ey seen / Wänt Fötterna vpp, slå Näsan i en steen. Chronander Bel. F 3 a (1649). När insaltningen i kärillen sker, beströs bottnen med salt, och Strömmingen inläggas ryggen ned och buken up. PH 6: 3870 (1755). Alla slantar, som föllo med krona upp, voro hans. Stridsberg Hågk. 54 (1895).
b) i fråga om ngt l. ngn som under förflyttning osv. nedifrån kommer ur ngt l. över ngn yta l. kant l. inom synhåll, särsk. i fråga om att komma över vatten- l. markytan (äv. i fråga om vattnets rörelse vid flod, förr särsk. i uttr. av och upp (se AV II 1 anm. 3:o (sp. A 101))); äv. oeg., dels i fråga om ngt som för synen tycks röra sig uppåt, särsk. i förhållande till horisonten, dels i fråga om ngt som utan förflyttning kommer inom synhåll l. kan ses; ofta mer l. mindre pregnant; jfr 4 c. En segelbåt dök upp vid horisonten. Solen går upp. At på de skoogar, som liggia emillan Grödinge och Bota kyrckio, gåfvo sig trään .. opp af jorden med rötter. HH 20: 133 (c. 1565). Dhet som giömmes i snöö, dhet kommer upp i thöö. Grubb 796 (1665). Hans sorg är öm och stor, Bror, Bror! / Betrakta hur han modfäld står, / Drar up hvita Näsduken vid hvar tår. Bellman (BellmS) 1: 191 (c. 1778, 1790). Neptunus, hvilken up ur en vak på det frusna hafvet öfverlämnar Mars sin treudd. 2VittAH 2: 203 (1791). (Han) gick ned till en av tjärnarna för att se om han kunde få upp några rödingar. Selander Lappl. 123 (1948).
c) i fråga om att ngt (l. ngn) förflyttas till en plats på en viss nivå o. där hålls l. sätts l. hängs så att det (resp. denne) inte faller ner l. sjunker ihop o. d., särsk. i sådana förb. som fästa, hissa, hänga, klistra, limma, spika, surra, tejpa upp; äv. (i utvidgad anv.) i fråga om att ngt fastsätts på ngt annat (vanl. större) föremål (ofta ark l. skiva o. d.); se för övr. särsk. förb. under resp. verb; jfr 4 d. Hänga upp en tavla, en lampa. Sätta upp ett anslag. När någhor haffuer bedriffuit een synd then dödhen werd är, och wardher så dödhat, at man henger honom vp i trää, så (osv.). 5Mos. 21: 22 (Bib. 1541). Tekla .. tog fram ett par rena lakan som hon med nålar fäste upp framför fönsterna. Strindberg SvÖ 3: 243 (1890). Limma upp ett stycke sandpapper på en pappskiva. Key Amatörbokb. 55 (1922). Om denna äringsnek (av de sist skördade sädesstråna) spikades upp åt fåglarna om julen, behövde man ej befara missväxt. Nilsson FestdVard. 143 (1925).
d) i fråga om att ngt (l. ngn) sträcker sig nedifrån (en viss nivå) till en viss övre (angiven l. underförstådd) nivå l. gräns (ofta till översta gränsen för föremålets o. d. utsträckning) l. att ngt som utsägs gäller för motsvarande del av föremålet (resp. personen); ofta i uttr. ända upp; jfr 4 e. Jag når inte ända upp. Trappan upp till mitt rum. Hissen går inte hela vägen upp. Knäpp rocken ända upp. Han .. förde migh vthi watnet, til tess at thet gick migh vp offuer foten. Hes. 47: 3 (Bib. 1541). Ther wågade sigh tusende Spanier dristelighen vthi Elfwen op vnder Armarna, och skutto häfftigt in på the Saxer. Schroderus Os. III. 1: 285 (1635). När Watnet står vp i Munnen, så lährer man fulle simma. Grubb 588 (1665). Rummen som höra til den inre bårggården, bestå ända up af gråstens mur, det öfversta är dock tilsatt af tegel. BtVLand 5: 79 (1764). Jag hugger och sågar så att jag alltid har vedboden full upp i tak. DN 2/1 1985, s. 7. — särsk. (bildl.) i uttr. upp över öronen (se ÖRA).
e) i fråga om förändring som innebär att ngt (l. ngn) ökar i höjdled, ofta till en viss (angiven l. underförstådd) slutpunkt l. nivå; särsk. dels i förb. växa upp (äv. med anslutning till 7, öka i mognad o. erfarenhet o. d. (jfr 7 f)), dels i sådana förb. som bygga, mura, resa, timra upp; äv. i fråga om att skilda delar o. d. staplas l. hopas på varandra, särsk. i förb. stapla upp; äv. allmännare, i fråga om ökning i både höjd- o. sidled, särsk. i sådana förb. som svullna, svälla upp; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Foten svullnade upp. Hon växte upp till en vacker ung kvinna. Molnen tornade upp sig. Degen, brödet jäste upp. Sompt föll j törne, och törnebuskana wexte vpp, och nedhertryckte thz. Mark. 4: 7 (NT 1526). Tw schalt .. late gåå Mhurwerckett lijke vp, såsom thet är opå begyntt. SthmSlH 1: 123 (1576). Han Timbrade sielf up sina Huus / han Murade sielf up sina Skorstenar. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 451 (1698). Han plägade stapla upp en hop böcker på stolen. De Geer Minn. 1: 66 (1847, 1892). Kvarnhjul och maskiner .. har .. växt opp vid varenda fors. Lagerlöf Holg. 1: 100 (1906). — särsk.
α) i fråga om ökning i höjdled av innehållet i ngt (ss. kärl l. grop o. d.) till en viss nivå, i sht till kanten l. brädden på kärlet o. d., särsk. i förb. fylla upp. Fyller vpp krukonar medh watn. Joh. 2: 7 (NT 1526).
β) i fråga om att ngt fylls med ngt (i sht luft) o. därigm ökar i storlek, särsk. i förb. blåsa, pumpa upp. (Han) blåste vp Kinbenen så store, at man hade swurit han wore en Doctor. Weise 213 (1697). Östberg Vel. 105 (1894).
f) i fråga om förflyttning av ngt med en rörelse som först riktas uppåt o. sedan nedåt (så att slutpunkten ofta befinner sig på mer l. mindre samma nivå som startpunkten), särsk. i sådana förb. som hälla, lägga, ösa upp. Hon hällde upp kaffet. Ös upp soppan. Ther på lade Benct vp sin fridskilling effter lagen. BrinkmArch. 1: 5 (1565). Klappa tillsammans smör half skirt och gnidit med tijo st: äggegular. Slå det opp till gröten. Valleria Hush. 32 (c. 1710). Man firade Sions födelse på samma dag, som man öste upp det livgivande Nilvattnet. Nilsson FestdVard. 165 (1925).
g) i fråga om förändring av ngts läge l. ställning som uppkommer gm att föremålet samtidigt som det till en viss del l. i en viss punkt förblir kvar på sin ursprungliga nivå i övrigt höjs till en högre nivå. Lyft upp armarna över huvudet. Hon satte upp håret. När man will .. (grenarna) skola böya sigh vp, plägar man förtryckia them. Svart Ähr. 61 (1560). Luckor, hwilka .. så inrättas, at 2ne sluta hwarje öpning .. hwaraf de undra fälles ned på underlagda klabbar, och den andra hälften hakas up.Wijnblad Tegelbr. 35 (1761). Han fäste up sin hatt med knappnålar. Widegren (1788). (Lappen) böjes eller kupas upp så att den passar in i hålets öfre öppning. MeddSlöjdF 1892, s. 97. Kvinnans rock är åtskilligt längre än mannens och skörtas ej upp så mycket som dennes. 2NF 15: 1200 (1911).
h) [eg. specialanv. av g] i fråga om att ngn l. ngt får l. intar en mer upprätt ställning; i sht i fråga om förändring av kroppsställning från liggande till sittande l. från sittande till stående l. från krokig l. hopkrupen l. lutande till rak, särsk. i sådana förb. som resa, ställa, sätta (sig) upp; äv. (ofta mer l. mindre pregnant) i fråga om att resa sig ur sängen (efter nattens vila l. efter sjukdom o. d.), särsk. i förb. gå, stiga, stå upp; äv. mer l. mindre bildl.; se för övr. särsk. förb. under resp. verb; jfr 4 f. Ställ upp skidorna mot väggen. Räta upp ryggen. Förwara alla them som än ståå emoot frestilsan, ath the icke falla, och reess them vpp j ghen som falne äre, ath the måå och blifwa ståndande emoot frestilsen. OPetri 1: 62 (1526). Jag meenar nu är tiid, at man står vp af sänge. Stiernhielm Fägn. 1 (1643, 1668). Herr prosten talte .. / Då reser han sig plötsligt upp i sängen: / ”Drif ut prelaten”, ropar han åt drängen. Runeberg (SVS) V. 1: 119 (1848). Han stramar upp sig. – Ja, jag får väl tacka så mycket då, säger han. Johnson Nu 20 (1934). Hon reste sig upp för att plocka undan tallrikarna. Ingemarsson SmåCitr. 281 (2004). — särsk.
α) (ngt vard.) med underförstått rörelseverb; i sht i fråga om förändring av kroppsställning o. särsk. angivande förändring från vilande till aktivitet (jfr k). Oloff .. begynte roo tillbaka. Strax styrmannen vp ock näer the begynte ryckias åm åhren, tå slogh han Olof. BtÅboH I. 3: 9 (1624). Long Dag och stakkot Natt, snart up och seent i Sänge. Spegel GW 161 (1685). Den, som nu fick lif i sig, det var gubben i diket. Han upp och på hästryggen, och så bar det af. NorrlS 1–6: 156 (1899). Jag ska opp så förbaskat tidigt i morgon också, det är det värsta. Gustaf-Janson ÖvOnd. 58 (1957).
β) i fråga om att ngn förmås både resa sig o. d. från viloplats o. bege sig iväg, särsk. i sådana förb. som driva, jaga, köra, sjasa, skrämma upp; särsk. (jäg.) med avseende på villebråd o. d., särsk. i förb. få, jaga, stöta upp; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Kört op dhen äldsta sonen. ConsAcAboP 1: 368 (1648). Jagthundarne fingo opp en hare. VetAH 1819, s. 215.
γ) i fråga om upprätande av kroppen l. höjning av kroppsdel som tecken på oräddhet l. motstånd o. d.; särsk. i sådana förb. som lyfta upp, resa l. sätta (sig) upp; äv. mer l. mindre bildl.; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Atui haffue i dag .. fongit tidende wthaff Smålandh Att the i then landz-ende haffue kastedtt sig wp emote oss. G1R 6: 29 (1529). Magdalena och .. Apostlarna .. (hade) förkunnadt honom, at de hade sedt Herran wara upstånden; Men ändå sätter St. Thomas up hufwudet, och wil icke tro. Borg Luther 1: 549 (1753). Nu sätter mannen opp sin näsa / Och vågar säga mot och snäsa. Valerius 2: 93 (1809, 1855). Både historien och dikten hafva exempel nog på söner, som satt sig upp mot sina fäder. Cavallin o. Lysander 1: 34 (1879).
i) i interjektionell anv. l. ss. kommandoord, särsk. ss. uppmaning till viss aktivitet l. handling; i sht (med anslutning till h) ss. uppmaning att resa sig l. stiga upp ur sängen o. d.; äv. ss. tillrop till hund vid jakt (jfr h β); äv. dels upprepat, dels med bestämning. Upp med händerna! Upp till kamp. Vp, vp, klädh tigh j starckheet tu Herrans arm. Jes. 51: 9 (Bib. 1541). Opp Amaryllis! vakna min lilla! / Vädret är stilla, / Luften sval. Bellman (BellmS) 2: 70 (1773, 1791). Soldater! bevisen ert urgamla mod! Friskt upp! låt det manligen gå! Nicander 1: 99 (1832). Opp! opp! opp! tillrop att muntra hundarne vid djurets uppsökande. Källström Jagt 204 (1850). ”Kast loss fockehals och skot! Upp focken!” skrek vakthafvande officern. TIdr. 1897, Julnr s. 30. En full herre i frack hjälpte man .. Men en svulten och tröttvandrad trashank, som slagit sig ned på en soffa .. körde man i väg: ”Opp med dig! Sätt i gång!” Hellström Malmros 179 (1931).
j) till bet. o. anv. närmande sig l. övergående i en (efterställd) prep.: uppför; ofta i fråga om förflyttning på l. längs ngt som sträcker sig från en lägre till en högre punkt l. nivå (ss. backe l. trappa); numera nästan bl. i mer l. mindre stående uttr.; särsk. i förb. med ned (jfr NED 1 e); jfr 2 g. War en oerhört elak wäg, bärg op och bärg ner, och så diup wäg och elakt wär. Horn Beskr. 97 (c. 1657). När herr Trippendans kilade trapporna upp, lik en ekorre, till baronens våning. CFDahlgren 5: 259 (c. 1840). I ormande bukter / slingrade vägen åsarna upp, omgifven af tallskog. Klinckowström Örnsjötj. 35 (1906). Vandrade fjäll upp och fjäll utför i krokar och ringar. Berg Sjöf. 158 (1910).
k) i substantivisk anv.; i sht i förb. med (o. ss. motsats till) ned; äv. bildl.; jfr NED 1 f. Det finns inte något upp eller ned på den här apparaten. Mig blir min Tanka nu Ett stadigt opp okk ner. Börk Darius 15 (1688). At planeternas op och himmel är til Solen; så at om i vortice solari skal nemnas om att fara op, så är thet alt til Solen. Swedenborg RebNat. 1: 294 (1719). Det var en man, som lefvat i de flesta af Europas länder och derunder mycket ofta skådat lifvets upp och ned. SDS 15/4 1882, s. 3. En dag mitt ute i ingenting i det öde landet där det finns varken upp eller ner, varken då eller nu möter han en Vakterska. Trotzig Sjukd. 217 (1972).
2) med den ursprungliga bet. av vertikal riktning mer l. mindre försvagad, i fråga om en riktning som närmar sig l. helt går i horisontalled, angivande att ngn l. ngt förflyttar sig l. förflyttas l. att ngt sträcker sig l. breder ut sig o. d. i riktning mot en plats som ligger längre inåt (l. mot) land l. längre åt norr o. dyl. l. (allmännare) mer centralt o. d. (se a, b); ofta med tanke på att förflyttningen sträcker sig resp. att ngt har utsträckning till l. mot en viss (angiven l. underförstådd) slutpunkt l. gräns; jfr 5. Eken går (ända) upp till Dalälven. Ty vi akthe pa mondag bittide til vægx hædan vp i landit. G1R 1: 189 (1524). Til Gottorm Nilsson att han förskaffer 16 gode starke Klippere Som Sölfköperen vtt och vp bruke kan; med Sölfuer vtt och Penninger vp. G1R 14: 387 (1542). På morgonen, landsatte vi lotsen vid Boca Chica .. för att .. segla .. till den Nordost upp liggande Staden Santa Marta. Gosselman Col. 1: 54 (1828). Jag hade beställt mig plats på diligence upp nu till tisdagen. Wennerberg Bref 1: 219 (1849). Rorman gör hvad han förmår, / om än med föga hopp: / der bränningen som vildast slår, / dit styr han skeppet opp. Rydberg Dikt. 1: 126 (1876, 1882). Mina föräldrar ha i höst flyttat från Växjö upp till Stockholm. Cederschiöld o. Olander Vink. 58 (1901). — särsk.
a) i allmännare anv., i fråga om riktning mot en plats som ur ngns synpunkt är mer central l. förnämare o. d., stundom med kvardröjande bibet. av nivåskillnad. Placera henne längre upp vid bordet (närmare brudparet). Uthvaldes och sex men .. som gingo medh up till fursten. RA I. 3: 36 (1593). Då steg Hilding in: ”Sitt neder, / upp i högbänk jag dig leder.” Tegnér (TegnS) 4: 37 (1823). Vi öfver .. Tegnérsplatsen ryckte upp att .. taga det af trohet och kärlek åt oss byggda slottet i besittning. Cavallin o. Lysander 1: 2 (1861). På gatan utanför der köra / från hvar sitt håll två ekipager opp. Sturzen-Becker 6: 60 (1868). Dessutom stod där ett fult band af tjocka nedåt Norrhällans fyr, vidare behöfver han allt upp i handelsboden ett slag. Engström Bläck 39 (1914).
b) i fråga om riktning från en punkt till en annan på ngn l. ngt, med tanke på riktningen när personen resp. föremålet har (mer l. mindre) lodrät l. upprätt ställning; särsk. angivande riktning mot l. över huvudet på liggande person; jfr 5 a. Verjan haffver varit blodig opp till fästett. RP 6: 224 (1636). Sängen, där i går hon krupit ned / och sömnig dragit filten upp till hakan. Selander Stad. 49 (1926).
c) i uttr. upp och ned (jfr 4 b, g), fram o. tillbaka (se NED 2 b); äv. i förb. med för (se FÖR, prep., adv.1 o. konj. 1 a) (jfr UPPFÖR).
d) i fråga om rörelse fram till ngn l. ngt; särsk. angivande sådan rörelse efter ngn annan l. ngt annat som rör sig åt samma håll o. med slutpunkten l. målet för rörelsen jämsides med personen l. föremålet; äv. bildl. Skynda dig och spring upp Kalle. Jag hann upp honom innan han kom fram till bussen. Jon Bengtson fick see ooss begÿnte han till at löpa och tå lopo the up honom. VDAkt. 1654, nr 52. Så förflyta årets stunder. / Engång dock, i sommarns lunder, / Stannar Dagen, rörd, sitt ljungeldslopp, / Och han hins af Natten opp. Qvanten Dikt. 51 (1880).
e) i fråga om riktning l. rörelse mot vinden; i sht om fartyg, särsk. i sådana uttr. som gå (l. sticka l. styra o. d.) upp i (l. mot) vind(en), lova (se LOVA, v.1) (äv. bildl.); äv. (med anslutning till 5) vara o. d. upp i (l. mot) vind(en), vara osv. i lovart; äv. i uttr. upp med rodret (se RODER, sbst.3 2 a ε). Skieppet (är) upp i winden, eller i Lofwardt, och Fienden nedan före, eller i Lä. Grundell AnlArtill. 1: 52 (c. 1695). När det kommer an uppå .. at föra denna last medelst Seglande emot vädret, det är, at kunna arbeta sig upp emot vinden; så (osv.). Chapman Skeppsb. 79 (1775). Konung Carl (XII) står åter på svensk grund och griper med fast hand om rodret. Opp i vinden skall skeppet fastän det stönar och suckar under den väldiga segelpressningen. MeddLdFörsvFörb. 1: 20 (1890). När vi .. upptäckte elefanter på avstånd, så gjorde vi kringgående rörelser och gick upp mot vinden innan vi närmade oss. Expressen 25/7 2002, s. 26.
f) sport. i lagsport (ss. fotboll, ishockey o. d.) angivande riktning mot motståndarlags mål. Backarna måste följa med upp. Innerforwarden .. bör då och då .. falla tillbaka något längre än de övriga forwards för att hjälpa försvaret, då detta pressas hårt, samt för att hämta upp bollen. Husén Fotb. 77 (1918). Efter fem minuters spel avvärjde den danske backen Blicher Sveriges första anfall, som svenskarnas vänsterytter Koch förde upp. SportIdrNyh. 1924, nr 24, s. 7.
g) till bet. o. anv. närmande sig l. övergående i en (efterställd, förr äv. framförställd) prep.: uppför; förr äv.: upp genom; särsk. i förb. med ned (jfr NED 2 d), äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr 1 j. Att han hade tagitt aff hans son kiortelenn .. och luppitt medh honom den ene grenden op och denn andre nidh. 2SthmTb. 8: 5 (1589). Han följde mig ut, gata upp, gata ned. Böttiger 3: 286 (1858). Där vi sjunga vers upp och vers ner om våren ”Våren är kommen, på sina kransar” .. där uttrycker (osv.). Kræmer ResSib. 47 (1913). Den vanliga stråkvägen, från Fredsgatan .. genom Kungsträdgården, upp Sturegatan och Karlavägen. Essén Vap. 13 (1917). Sida upp och sida ned kan man läsa om (osv.). SvD 26/2 1996, s. 2.
3) angivande förändring som innebär att ngt (som varit stängt l. låst l. slutet o. d.) öppnas l. löses upp l. att hål l. hålighet o. d. åstadkommes. Äntligen gick knuten upp. Ta upp ett hål i väggen. Mat. 17: 27 (NT 1526). Denne lät vp sin munn, och talte med alfwarsam ordom. Stiernhielm Herc. 282 (1668). Tro intet, tiufwen bedrager tig. Vp med ögonen, igen med pungen. Scherping Cober 1: 259 (1734). Raskt upp med rocken, så att västen blev synlig. Lagerlöf Kejs. 175 (1914). Fastsättas .. (pärmarna) för nära falsvecket, och tjockt tyg eller papper sedan användes till beklädnad, kommer pärmarna att spärra upp. Key Amatörbokb. 55 (1916). Hon (drog) fram nycklarna ur jackfickan och med blicken fast koncentrerad på låset fick hon upp dörren. Ingemarsson SmåCitr. 230 (2004). — särsk. [efter eng. open up] mer l. mindre pleonastiskt (l. med förstärkande innebörd), i förb. öppna upp, öppna, åstadkomma öppning; särsk. bildl.: göra tillgänglig o. d. Vi måste öppna upp, ge möjligheter. Expressen 2/6 1990, s. 16. Den ständigt pågående avregleringen av flyget i världen spär .. på flygresandet. Länderna öppnar upp sina tidigare slutna domäner. DN 20/6 2005, s. B4.
B. i rumslig bet., angivande befintlighet l. läge l. nivå o. i därav nära avhängig anv.
4) i fråga om befintlighet på en plats i höjdled l. i ett visst läge l. en viss ställning; ofta: uppe (se d. o. 1); numera i sht dels [sannol. huvudsakligen eg. uppe med bortfall av -e i trycksvag ställning] i förb. med ett efterföljande prep.-uttr. (vanl. uppfattat ss. förled till prep. o. hopskrivet med denna (jfr ssgr nedan)), dels i förb. med måttsbestämning (se a); förr äv.: upptill. Thet (riks)wapn .. (danskarna) förandre. / The settie thet vnder som för war op. Svart Gensw. K 4 b (1558). At glas-rören, som vthwijsa skal Måtet, är jämndragen all igenom, och lijka-wijdh vp och neder. Stiernhielm Arch. B 3 b (1644). Mitt upp i bärgz kullen är lijkasom en kransz. Bolinus Dagb. 21 (1667). Manuscripterne stå öfwerst, up under taket. SvBrIt. 1: 23 (c. 1700). Up uti Klostret visar man ännu det rum, däruti St. Brita bodt och blifvit död. Björnståhl Resa 1: 517 (1772). Upp på stranden skymta närmast långa leder av uppdragna roddbåtar. OLevertin hos Söderhjelm Levertin 1: 147 (c. 1883). — särsk.
a) med kvardröjande bet. av riktning, i förb. med en föregående måttsbestämning som anger nivån l. läget i höjdled. Den, som högt opp i rijke palatzer / Boren i Silkes säng. Stiernhielm Herc. 470 (1658, 1668). Hans Camare låg Twå eller Tre Trappor vp. Humbla Landcr. 67 (1740). Halfvägs upp hade .. (kakelugnarna) en afsats och ofvanför denna en rund nisch. PT 1902, nr 80 A, s. 2. Litet längre upp i backen, stannade en gräddgul Porsche. Gustaf-Janson ÖvOnd. 7 (1957).
b) motsv. 1 a; i fråga om att ngt l ngn befinner sig i ett sådant läge att en viss sida l. del o. d. är riktad uppåt; äv. dels (äv. bildl.) i uttr. (vara l. stå o. d.) upp och ned (jfr g, 2 c), dels närmande sig l. övergående i anv. ss. predikativt adj.: uppvänd, uppåtvänd; jfr UPPE 1 c. Avigsidan är upp. (Petrus är) hengder, neglader wid korsz, fötterna vp och hofwudet neder. Swedberg SabbRo 341 (1690, 1710). I dess (dvs. brons) ställe hade han spänt öfver klyftan en flera alnar lång klinga af stål, skarpslipad med eggen upp. Lagerlöf KristLeg. 92 (1904). Gap, som icke täppas af bägare med botten opp, / stoja dryckesvisor från skeppsdäck och lägertält. Hansson NVis. 123 (1907). Böckerna stå alla upp och ned. Auerbach (1915).
c) motsv. 1 b; i fråga om att ngn l. ngt (helt l. delvis) befinner sig över ngn yta l. kant o. d., uppe (se d. o. 1 d); särsk. (o. numera i sht, äv. bildl.) i uttr. upp i dagen, ovan jord, synlig o. d.; äv. i uttr. vara l. likna (ngn) upp i dagen (se DAG II 7 e). Then glatta och hala (is), som hos osz betäcker watnet up i dagen. Block MotalaStr. 32 (1708). (Humleskotten) läggas i jord .. men öfwersta tippen lemnas up. Dahlman Humleg. 30 (1748). Hellre än att nöja sig med en sanning, som ligger så upp i dagen och inom räckhåll för den profana hopen, välja de att (osv.). Andersson GrDram. 117 (1890, 1910).
d) motsv. 1 c; i fråga om att ngn l. ngt hålls i ett visst läge l. på en viss nivå (o. därmed hindras från att falla l. sjunka ner l. ihop o. d.); stundom: uppe (se d. o. 1 d); särsk. i sådana förb. som bära, hålla, stödja, stötta upp; äv. (med anslutning till 13) i bildl. anv.; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Taket bärs upp av pelare. När herr Erich Sparre begynte stafva eden för honom, lät kongen falla handen något nid. Tå steg hertigen til honom och befalte att han skulle hålla sina finger upp til alle puncter. RA I. 3: 293 (1594). Jag wille gierna wara hoos hen(n)e men Jag kan inty hålla hen(n)e up som hon will. VDP 1679, s. 133. Håll bättre opp tapeten … släppen inte på mig bara. Gustaf III 2: 225 (1788). Du i min själavåda / Så huld mig håller opp. Wallin Vitt. 1: 177 (c. 1830). Om morgonen .. gick presten ut till vagnen, och då stod gluggson der ännu och bar upp axeln. Wigström Folkd. 1: 151 (1880).
e) motsv. 1 d; angivande övre gräns för förflyttning l. sträckning av ngt i vertikalplanet; numera bl. i ssgn UPP-IFRÅN. Gelanor, som med längtan wäntade på Måltiden, betraktade dem up och ned. Weise 1: 65 (1769). Ända upp ifrån taket ned till golfvet. Dalin (1855).
f) motsv. 1 h; angivande mer l. mindre upprätt ställning i förhållande till annan (angiven l. underförstådd) ställning; särsk. i fråga om att vara uppstigen ur sängen l. ännu inte ha gått till sängs; ofta: uppe (se d. o. 2); äv. närmande sig l. övergående i bet.: upprätt; äv. (motsv. 1 h γ) i fråga om upprätt ställning som tecken på mod l. motstånd o. d. Han satt upp i sängen medan han åt. Hon stod upp hela tiden. Natten ther effter war then goda Hans Wågehals vp, och staell bort både breff och ask. Svart G1 148 (1561). Huad dett gambla fållked belangar, så begynna de .. någorlunda att komma sigh före igen, så att de begynna att gå up. OxBr. 6: 51 (1629). Du äst en skiön herre, som så håller osz opp på sena natten för lapperis skull. Serenius D 1 a (1734). Satt länge upp och skref hem. Topelius Dagb. 1: 67 (1833). (Bland tennsoldaterna finns) en avdelning 1700-tals-grenadiärer .. feta och magra, men strama i ryggen och huvudet upp allesammans. Cederschiöld Artist. 94 (1915).
g) i vissa uttr. angivande lodrät ställning l. sträckning, särsk. (vara l. stå l. hänga o. d.) (rakt) upp och ner (jfr b, 2 c) (se NED 1 d); äv. i uttr. rätt upp och ner, äv. bildl., övergående i bet.: rätt o. slätt, helt enkelt (jfr RÄTT, adv. 1 e). Sprundet hwarigenom lakan inlåtes (i tunnan), så boradt, at när den sidan af kärilet ligger öfwerst, såten af bottnarne stå rätt upp och ned. PH 8: 318 (1766). Emmy satt rätt upp och ner. Wägner Norrt. 66 (1908). Man är fortfarande betryggande ung (vid 27 år), men man kan inte gå under beteckningen purung längre. Man är rätt upp och ner genomsnittsung. Expressen 11/7 2004, s. 106.
5) motsv. 2; angivande befintlighet på en plats som är belägen på (nästan) samma höjdnivå som en annan (angiven l. underförstådd) plats; ofta: uppe (se d. o. 3); förr äv. ngn gg: intill; numera i sht dels med efterföljande prep.-uttr. (vanl. uppfattat ss. förled till prep. o. hopskrivet med denna (jfr 4) (jfr ssgr nedan)), dels med kvardröjande bet. av riktning, i förb. med en föregående måttsbestämning (jfr 4 a); jfr 2 e. Hon fick en fin placering, längst upp i salen. Som the dandemen op j landit giort hade. G1R 1: 232 (1524). Ther förre haffuer Jheronimus i panth 2 gatubooder och jorden nesth wp. TbLödöse 76 (1587). Södh wäst i kiörckian up uth med wäggen är en kåsteligh stool. Bolinus Dagb. 56 (1670). Chartan (ger) vid handen, at detta lähn ligger högt up i norr. Höpken 2: 96 (1748). Skoglanden äro högre mot hafwet, ligga up in uti landet, längre från stranderne, mäst norr i landet. Linné Sk. VII (1751). Ett par kilometer upp på vägen låg en gammal ruin. Bildt Ital. 171 (1896). Flygarna, hvilka bo för sig själfva ett stycke upp vid några släta fält. Berg Krig. 41 (1915). — särsk.
a) motsv. 2 b; i fråga om befintlighet i en viss punkt på ett föremål med tanke på placeringen när föremålet har (mer l. mindre) lodrät ställning. Han skrev adressen längst upp på kortet. Texten står högre upp på sidan. En not med skaft både upp och ned sjunges af båda stämmorna. Mankell Lb. 133 (1835).
b) angivande övre gräns för förflyttning l. sträckning o. d. av ngt i horisontalplanet, i ssgn UPP-IFRÅN.
6) angivande befintlighet i öppet läge, särsk. i förb. hålla upp (ngt) (se HÅLLA UPP 2); äv. i Finl. (vard.) i anv. ss. predikativt adj. i bet.: öppen; jfr UPPE 4. Kan du hålla upp dörren medan jag bär in varorna? Butiken är upp .. (dvs.) Butiken är öppen. FinlSvOrdb. (2000).
C. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av A, angivande viss förändring l. utveckling o. d.
7) [jfr 1] i fråga om förändring l. förflyttning l. utveckling av ngn l. ngt l. förhöjning l. ökning l. utsträckning av ngt; särsk. i fråga om sådan förändring osv. i riktning mot ngt som är l. anses vara högre l. bättre l. större o. d. Han har gått upp i vikt. Han arbetade sig upp från springpojke till chef. Hon har kommit upp sig här i världen. Ja thet är så werldennes lopp, at somblige nidh och somblige vpp. OPetri Kr. 4 (c. 1540). När en ung person nedre i Scholan, efter föreskrifwen ordning flitigt är öfwat .. tå skal han transfereras up i Höghscholan eller Gymnasium. KOF II. 1: 457 (1659). Förstånd och klookheet höyer mannen vpp: Och för sin wijszdom blijr han ährad. Grubb 861 (1665). Stämningen kamraterna emellan var vänlig. Det var ingen som pöste upp som översittare, och ingen som sjönk ner i förtvivlans dy. Hedberg VackrTänd. 55 (1943). Vi har varit i samma situation flera gånger tidigare och alltid hämtat upp oss i valrörelsen. DN 2/11 1987, s. 12. — särsk.
a) i fråga om förflyttning l. övergång o. d. från en lägre till en högre punkt på en siffer- l. poängskala, till en högre ton l. temperatur, till en annan (vanl. senare) tidpunkt o. d. (särsk. i förb. skjuta upp); förr äv. i fråga om exakthet i mätning, i uttr. upp och av, mer l. mindre, av o. till; jfr NED 8 a. G1R 7: 381 (1531). At man på streket effter Nålen, nappast skall skynia något vnderskedh i En, eller twå Karat, vp och af. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644). Denna äldre (kyrka), hvars ursprung försvinner upp i 1000- eller 900-talet. Atterbom Minn. 256 (1817). Jag hade förr rätt vacker röst, men efter en förkylning kan jag inte gå längre upp än till E! Hedberg Sardou 43 (1866). Akuta eller hetsiga sjukdomar .. karakterisera sig derigenom att kroppsvärmen inom 1 eller 2 dygn rusar ända upp till 41 grader. Samtiden 1873, s. 144. Upp genom åren har jag av henne i minnet bevarat ett vishetsord. Linder Tid. 130 (1924).
b) [jfr 1 d] i fråga om utsträckning av ngt (från en nedre) till l. mot en övre (angiven l. underförstådd) gräns l. slutpunkt l. att ngt som utsägs gäller (in)till en sådan övre gräns o. d. Hon arbetade varje dag ända upp i åttioårsåldern. Jag (ber) att eder nade wil verdugas Scriffua mig til op til mårmeszo. VgFmT I. 8–9: 80 (1538). Fel up til det vidunderliga .. finnas hos Homerus och hos Shakespere. Thorild (SVS) 3: 22 (1791). Den mängd på vägen springande Ödlor .. ända från de små endast fingerlånga, upp till den stora fyra fot långa Juana-ödlan. Gosselman Col. 1: 58 (1828). (Under 1800-talet uppkomna) nybildningssträfvanden, af hvilka flera nå upp i vår egen tid. Hahr ArkitH 460 (1902). (Brandvarnaren) upptäcker en brand i en apparat och slår larm upp till en kvart innan vi kan se lågor. DN 22/1 1994, s. A8. — särsk.
α) [jfr motsv. uttr. i t.] (†) utan efterföljande bestämning, i sådana uttr. som från barndom l. ungdom upp, alltifrån barndomen resp. ungdomen. Wivallius Dikt. 107 (1641). Om vij från ungdom up ey tämia ond åtråå, / Så gro vij lijk de trään, som ingen aga fåå. Rosenfeldt Vitt. 251 (c. 1690). Emedan Båtzmannen .. alt ifrån sin Barndom upp brukat stiähla. VRP 8/4 1723.
β) i fråga om att ngn l. ngt motsvarar l. når upp till l. kan mäta sig med ngt. Ingenting går upp mot en stekt sill. Varan lever inte upp till våra förväntningar. Lundins (har) warit i H:r Cancellarii håff och haar gott testimonium, altså tycker han att emoot honom går ingen opp i meriter. ConsAcAboP 7: 550 (1695). Hvilket allt intet kommer opp emot den frihet de hafva vid deras gudstjenst. Eneman Resa 1: 95 (1712). Med vetskap om de rikhaltiga och värdefulla samlingarna kan man vara förvissad om, att den inre bilden av museet skall komma att svara upp mot byggnadens ståtliga yttre. VFl. 1934, s. 36.
c) i fråga om att förse växande barn l. djur l. växt med näring o. vård under uppväxttiden, i sådana förb. som avla, fostra, föda upp resp. driva upp; se för övr. särsk. förb. under resp. verb; jfr 1 e. Hon driver upp tomater. Tiggemunkar .. födas så vpp medh lögn och bedrägerij at the på thet sidzsta komma ther så diwpt vdi at the ey achta hwad the göra. OPetri 1: 511 (1528). At kunna bringa .. faderlöse barn til .. någon ährlig man eller quinna, som utaf barmhertighet föda them up, til thess the kunne få nogon styrckio. KOF II. 1: 485 (1659). Denna sång, en nordens tärna, / Fostrad är bland granar opp. Wirsén Dikt. 69 (1876). Buskhäckande småfåglar .. har det svårt att få upp kullen oskadd i grannskapet av ett skatbo. SvD(B) 1943, nr 88, s. 11.
d) efter adverbiell bestämning, i vissa uttr., ofta i fråga om (uttryckt l. underförstådd) jämförelse, särsk. dubbelt upp (se DUBBEL, adj. 3), bättre upp (se BÄTTRE 2 g); äv. jämnt upp, uttryckande exakthet (se JÄMN 11 d δ), o. fullt upp (se FULL, adj. 12 c). — särsk. (i Finl.) [sannol. eg. (möjl. i annonstext uppkommen) förkortning av UPPEHÄLLE, vilken gm association med UPP i vissa uttr. (se ovan) äv. fått adverbiell anv.] i uttr. fritt upp (äv. allt(ing) fritt upp), kostnadsfritt husrum, mat, kläder o. d.; jfr FRI 30 a α. En yngre skolgosze af hederliga föräldrar kan under instundande skoltermin, emot 21 Rub. B. M. erhålla .. utom en öm och wårdad eftersyn, fritt opp. ÅboT 1845, nr 7, s. 4. Flickorna ha under skoltiden allting fritt upp i inrättningen med undantag af kläder, hwartill de flesta sjelfwe bidraga. Hufvudstadsbl. 26/8 1874, s. 3.
e) [jfr 1 h, i] i fråga om aktivitet l. intensitet o. d.; särsk. dels i fråga om förhöjning l. ökning av aktivitet osv. (till en viss nivå), dels i fråga om att ngt l. ngn kommer igång o. d., ofta efter en period av vila l. inaktivitet; om person äv. dels i fråga om skärpning av koncentration l. uppmärksamhet o. d., dels i fråga om upprört o. d. sinnestillstånd (se β). Vakna upp. Ryck upp dig. Nu måste ni höra upp ordentligt. Förundrar .. icke lijtett, att tu så väl som the andre våre fougter icke hafver hörtt op med örenen. G1R 21: 133 (1550). Frisk up mitt hiarta och haff gått mod, / Huad velt tu tigh så kränckia. Visb. 1: 289 (c. 1640). Hwad war för frö som qwickna opp, / När först Naturen wakna’? Tessin Skr. 122 (1764). Endast några små svartnade kol glimmade då och då oroligt upp i spisen. Knorring Torp. 2: 138 (1843). Kulturen flyttar sig och lefver upp i andra bygder. Svedelius Statsk. 3: 131 (1869). — särsk.
α) angivande att ngt börjar l. att ngt ökar l. tilltar l. stegras i styrka l. intensitet o. d., ofta till en viss nivå; särsk. i sådana förb. som blåsa, bubbla, flamma, koka, låga, sjuda upp; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Det blåste upp till storm. Sedan näst förr än miölken .. kokar opp, eller när (osv.). Valleria Hush. 14 (c. 1710). Det ena ljuset tindrade upp efter det andra på himmelen. Runeberg (SVS) 7: 21 (1833). Stridens eld, som låg fördold, blossar upp i ljus låga. 2SAH 46: 292 (1870). Tillsätt en halv till en hel burk Stir Fry och låt det hela sjuda upp. ICAKurir. 1991, nr 23–24, s. 16.
β) i fråga om förändring av humör l. sinnestillstånd o. d., särsk. dels i verbförb. som betecknar stegring av känslor l. (häftig) känsloyttring, dels i verbförb. som anger påverkan på ngns känslotillstånd, i sht med tanke på att en successivt stegrad grad av sådana känslor som irritation l. vrede l. iver l. rädsla o. d. åstadkoms. Hon morskade upp sig och gav svar på tal. Han hetsar upp sig för småsaker. Hon brusade upp mot honom. Er klagan yttras skall när löjen mer ej båta, / Men reta qvalet op hos en förtviflad kär. GFGyllenborg Vitt. 1: 138 (1795). Hårda ord mot stolte Tydeus talar han, / Mandråparn, stadsuppviglarn honom nämnande, / Som Adrastos äfven eggat upp till detta dåd. Alexanderson Sept. 35 (1868). Då retade Grette upp sig emot trälen, och med bägge händerna högg han till roten. Bååth Grette 251 (1901).
f) i fråga om förändring av ngn l. ngt i riktning mot ngt (som vanl. upplevs som) positivt, särsk. angivande att ngn l. ngt blir lättare l. ljusare l. finare l. gladare l. piggare l. lugnare o. d.; särsk. i sådana förb. som friska, fräscha, klarna, ljusna, muntra, piffa, pigga, snygga upp; se för övr. särsk. förb. under resp. verb; jfr 10 b. Hennes stränga anletsdrag mjuknade upp. Hon sken upp när hon fick se dem. Genom hans bläst clarar himmelen vp. LPetri Job 26: 13 (1563). Kom så gå vi bort till Sumpen / Friska opp oss med ett bad! Wennerberg 2: 93 (1848, 1882). Positivet är hos reparatören. Flera nya register skola sättas in och det hela piffas upp ut- och invändigt. Peterson-Berger Recens. 1: 73 (1898, 1923). (Julen var) den tid, som bäst behövde lysas upp med en fest, det längsta och djupaste vintermörkret. Nilsson FestdVard. 157 (1925). Han skrattade till, som för att lätta upp stämningen. Ingemarsson SmåCitr. 15 (2004).
8) i fråga om att ngt blir synligt l. känt l. uppstår l. uppkommer l. påbörjas l. att ngn visar sig l. framträder o. d.; särsk. i sådana förb. som leta, spåra, söka upp (ngt l. ngn), dikta upp (ngt), dyka, gå, komma, träda upp; särsk. i sådana uttr. som gå upp ett ljus l. en talgdank för ngn (se LJUS, sbst. 11 a γ, TALGDANK slutet); se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Frågan måste upp på bordet. Det får vi ta upp vid ett senare tillfälle. Hon dukade upp en historia om ett spöke. ArbogaTb. 3: 330 (1522). Kom thet såå vpp medh tijdhen ath såådana hws begyntes ath kallas kyrkia, effther thet kyrkian försambladhes ther. OPetri 1: 46 (1526). (Männen) äre både så kloke, at the kunna wädra up spor lika som Hundar. Peringskiöld Hkr. 1: 110 (1697). Han skulle leta sig up en bra hustru. VDAkt. 1736, nr 238. Har det inte gått upp för nådig frun ännu att hon är min hustru? Cavallin Kipling Gadsby 76 (1897). Det är .. bäst .. att slå upp ordet (som man inte förstår) i en svensk ordbok. Schück o. Lundahl Lb. 1: 31 (1901). På bleka vidder och vattendrag / står dagen opp. Bergman TrAllt 23 (1931). Agnes märkte hur Lussan förändrades varje gång Paolo dök upp. Ingemarsson SmåCitr. 168 (2004). — särsk.
a) i fråga om att infinna sig l. träda fram någonstädes l. inför ngn l. ngt (ss. myndighet o. d.) o. visa l. bevisa o. d. ngt; särsk. dels i sådana uttr. som gå upp i examen (se GÅ UPP 1), dels i sådana förb. som kalla, ropa upp (ngn). Han ropade upp mig på scenen. Än skall man svara för Magistraten, än skall man opp för Policen. Envallsson Procent. 53 (1786). I dag ska jag opp i tentamen. Lagerlöf Holg. 2: 187 (1907). Den svenske ambassadören i Moskva kallades upp till ryska utrikesdepartementet. DN 24/3 2005, s. A8.
b) i fråga om (offentligt) framträdande l. uppträdande l. uppvisande l. återgivande av ngt; särsk. i fråga om teaterstycke o. d. (jfr SÄTTA UPP 15); förr särsk. i förb. föra upp sig, uppföra sig. Stadsteatern sätter upp Shakespeare. Spela upp en pjäs, sin pianoläxa. Han förer sig vackert opp, reser aldrig ut, utan beledsagad med hela köpmanssvärmen, han till häst, de på åsnor. Eneman Resa 1: 242 (1712). Trollflöjten skulle upp i slutet af oktober. Lundquist Konstn. 89 (1890). Det ansikte Bengt satte upp .. berättade .. tydligare än ord, att det var allvarligt nog. Lindhé Ledf. 135 (1903). All sjökortsinformation lagras på en disk. Sjökortsbilden spelas upp på en bildskärm. DN 17/12 1985, s. 56. Kalle kallade honom vekling och visade upp sina olika ärr efter brännskador och skärsår på händerna. Ingemarsson SmåCitr. 321 (2004). — särsk.
α) [jfr 1 h] i fråga om att ställa sig till förfogande l. framträda till försvar för ngn l. ngt, särsk. i förb. med stå (se särsk. STÅ UPP 1 f α slutet), ställa (se STÄLLA UPP II 1–3); jfr 9 a. Han trädde upp till försvar för de svaga.
β) [jfr 1 i] i uttr. upp till bevis, ss. uppmaning till ngn att bevisa påstående l. infria förväntningar o. d., dels utan verb, dels med bl. hjälpverb. Upp till bevis, dundrade Kurt. Karnstedt Slamf. 156 (1977). SKF måste nu upp till bevis om vilken typ av stormarknad eller annan handel som företaget försöker locka till sitt industriområde. GbgP 8/3 1995, s. 9.
c) i fråga om muntlig framställning l. muntligt återgivande l. (i sht förr) upprepande, i sådana förb. som läsa, rabbla, repa upp. Hon rabblade upp läxan. Han läste upp domen. Tha fortalde Staffan saken vp aff førsta begynnelsen. OPetri Tb. 149 (1526). 18. Februarij. Kommo tillsammans och opreciterades opp längden. RARP 2: 10 (1633). Fälten repa upp och bergen återsvara: / En Kung, ett Folk, ett Land! Wallin (SVS) 2: 41 (1814). — särsk. (†) i fråga om yttrande, i uttr. upp och ut, tydligt och klart, rent ut o. d. Han dölgde ingen ting af hwad till saken hördt: / Men sade op och ut hwad detta ämnet rört. Livin Kyrk. 99 (1781). (Han) lunkade .. Af till gymnasium, der han .. visst ej glömde att upp och ut berätta hvad han trott. Sundblad GBruk 62 (1888).
d) angivande att ngt sker öppet l. framför ögonen på ngn, så att denne ser o. hör det; särsk. i sådana uttr. som säga ngn ngt upp i synen (se SYN, sbst.2 7 c). Han ljög mig rätt upp i ansiktet. Ähr thet icke eludera oss up i ögonen och giffva fåvisk ord. RP 8: 181 (1640). Hur kan det roa herrn att opp i synen göra narr af er gamla Wingler. Kexél (SvVitt.) 1: 59 (1788).
e) i fråga om att i skrift o. d. återge l. registrera ngt; särsk. i sådana förb. som föra, skriva, sätta, teckna upp. Han skrev upp bilnumret. För upp summan på kontot. Jo, det kan du skriva upp! Tha [læt] ha(n)s naadh tekne tesse ept(er)sc(re)ffne wp paa ith regist(er). OPetri Tb. 4 (1524). Magister Blackstadius .. (har) intet låtit föra vpp the födde, döde, och wigde uti någon book. VDAkt. 1749, nr 520. Kommer inte på fråga. Sätt upp dem på notan. Ingemarsson SmåCitr. 145 (2004). — särsk. i fråga om addering, med tanke på att summan uppförs under kolumnen o. d.; särsk. i sådana uttr. som ett upp och ett i minne, förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: på ett villkor, märk väl o. d. (jfr MINNE, sbst.1 1 i slutet); jfr SUMMERA UPP. Attendes, ett opp och ett i minne; Du må ej understå Dig att härefter komma fram med det där plumpa, mon Frere, min k. Bror, m. m. utan i det stället skall du säga: Ers Gudomeliga Excellentia. Kellgren (SVS) 6: 1 (1770). Noll upp och ett i minnet … jag får inte räkningen att gå ihop. Blanche En tr. upp 4 (1843).
f) i fråga om att frambringa l. åstadkomma l. (plötsligt) låta höra ljud (ss. röst l. sång l. skratt l. spel o. d.); i sht i fråga om starkt l. högt ljud. Klockaren tog upp psalmen i kyrkan. Sadhe Josua til folcket. Giffuer vp itt häärskrij. Jos. 6: 16 (Bib. 1541). Göingen hade .. ett eländigt samvete; derför stämde han med hög röst upp en grann psalm. Wigström Folkd. 2: 176 (1881). Nu hof Diogenes upp sin stämma. Wester Coloma 150 (1894). På stadens torg restes majstången, musiken spelade upp, man dansade och roade sig i den ljumma vårnatten. Nilsson FestdVard. 114 (1925).
g) i fråga om igångsättning l. påbörjande l. upprättande av ngt, särsk. i sådana förb. som göra, lägga, sätta, tända upp; äv. i fråga om vadslagning l. spel o. d., särsk. i förb. med sätta (se SÄTTA UPP 17); äv. i fråga om upprättande av kontakt, i sådana förb. som koppla, ringa upp; äv. mer l. mindre pleonastiskt, särsk. i förb. med starta (se STARTA UPP). Lägga upp ett dataregister. Sätta upp en affär. Det var jag som ringde upp. Barnen hemta wedhen och fädhernar göra vp eelden. Jer. 7: 18 (Bib. 1541). Alla stjernor tändas upp igen. Valerius 1: 158 (1845). Jag kände mycket väl till de planer ni gjorde upp angående oss. Wulff Leopardi 60 (1913). Fästman och fästmö gingo omkring i bygden, och var de kommo, fingo de gåvor till hjälp att sätta upp sitt hushåll. Nilsson FestdVard. 67 (1925). På Ideon utbildas .. lärare från hela Skåne i hur man kopplar upp sig på det internationella nätverket Internet och använder sig av e-mail, dvs elektronisk post. SDS 7/10 1994, s. C4.
9) i fråga om insamling av ngt l. upptagande av ngn l. ngt; särsk. i sådana förb. som fånga, hämta, samla, snappa, ta upp; särsk. i fråga om att ngn tillägnar sig kunskap l. vetande o. d.; äv. i fråga om anslutning till ngt l. samling kring ngt (se a), resp. ingående i ngt (se b). Han snappade upp ett meddelande från fienden. Ey är thet heller ärligit och redeligit at en wel färdigh karl .. skal löpa om landet och tagha vp then almuso som the fatige halte och blinde haffua skulle. OPetri 1: 506 (1528). En ung kan genom flijt och Studier snart hämpta upp hwadh en gammal haar förfahret. Grubb 837 (1665). Gullpilarne hade fångat upp daggen. Gräsbänken under dem var torr. Bremer Nina 614 (1835). Låt samla upp bland folket tionde. Hagberg Shaksp. 4: 252 (1848). Dagen är en fest för våren, unga krafters offerdag; / men de gamle ha föryngrats – tag dem upp i helgadt lag. Rydberg Dikt. 1: 31 (c. 1876, 1882). — särsk.
a) i fråga om att ngn l. ngt ansluter sig till ngn l. ngt l. att några samlas kring ngn l. ngt, särsk. i förb. med möta (se MÖTA UPP), sluta (se SLUTA UPP III 1).
b) i fråga om att ngn l. ngt kommer in i l. ingår i en större helhet o. d.; särsk. i fråga om division, i uttr. gå (jämnt) upp (se GÅ UPP 8 a); äv. i fråga om att ngn upptas av l. hänger sig åt ngt, särsk. i uttr. gå upp i ngt (se GÅ UPP 8 d). Hvad de främmande resande kunna gifva, det går mästadelen åt och upp i förplägningen, som de njuta. Eneman Resa 2: 218 (1712). (Han) förklarade, att han icke haft kännedom om upploppet förr än han var nära att komma midt upp i det. Lundin StockhMinn. 1: 210 (1904).
c) i fråga om hur ngt (ss. yttrande l. beteende o. d.) uppfattas l. förstås, särsk. i sådana uttr. som ta illa l. väl upp (se ILLA I 3 b, TAGA UPP I 6).
10) i resultativ l. mer l. mindre förstärkande anv., i sht i fråga om handling l. åtgärd som berör skicket l. ordningen l. organisationen o. d. av ngt; ofta i fråga om sådan handling osv. som utförs under kortare tid o. avslutas, särsk. (understrykande handlingens resultat) i sådana förb. som blanda, diska, klappa, laga, ordna, reda, späda, städa, torka, tvätta upp; äv. i fråga om sådan handling osv. som utförs på nytt, särsk. i sådana förb. som steka upp, värma upp; äv. dels i fråga om placering i viss ordning l. på visst sätt, särsk. i förb. rada upp, ordna i rad, dels i fråga om bestraffning (se a); se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Dhe schulle låthe byggie och ferdha skeppen up igenn, som i skermytzlenn vore förlammatt. HH 20: 175 (c. 1585). Gullsmeden som lagade op en gammal Sölffr begare, som gafz för Lijkpredikan. BoupptSthm 1671, s. 827, Bil. Så häftigt sorgeswall, så plågsamt tanke lop / Kan ej af toma ord få lugn, och ränsas op. Nordenflycht (SVS) 1: 121 (1743). Topp! jag vill peruken svärta, / Borsta opp min bästa frack. Sehlstedt 1: 160 (1850). Vill du bädda upp här så länge? Wägner Silv. 210 (1924). Den lilla fackföreningsfrun samlade dockskor, som hon radade upp och visade mig. Kræmer Brantings 204 (1939). Skulpturgruppen .. har gjutits upp i brons. ST 29/10 1961, s. 5. — särsk.
a) i fråga om muntlig tillrättavisning l. kroppslig bestraffning o. d.; särsk. i sådana förb. som banna, piska, tukta upp; äv. i sådana förb. som läxa, skälla upp; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. HärnösDP 1663, s. 78 (: klådde .. up). Prostgubben började efter sin vana att banna upp sin församling. Cederborch OT 4: 80 (1818). Att ej man vågar smälla upp sitt eget folk! Thomander 3: 234 (1826). Grälet slutades dermed, att ”Broby smed” satte sig i sin vagn och körde .. de andra efter, för att smörja upp honom. Wigström Folkd. 2: 226 (1881). Skolsköterskan hade läxat upp henne, sagt att hon måste sträcka på sig annars kunde hon få problem med ryggen. Ingemarsson SmåCitr. 54 (2004).
b) (med anslutning till 7 f) i fråga om att (under viss tid) behandla l. hantera ngt l. bete sig så att ett visst önskat resultat uppnås; särsk. i sådana förb. som arbeta, mjuka, träna upp. Träna upp minnet. (Salvan) miukar opp Hofwen. Rålamb 13: 134 (1690). Hilmer arbetade up munnen på Grollen med en lindrig trents. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Målet är .. att gymnastisera upp hästens bakdel och göra honom smidigare. TIdr. 1896, s. 45. Låta bogsertrossen under sakta fart styvna upp. UFlottUnderbef. 1940, s. 133.
c) (med anslutning till 11) i fråga om handling som leder till överenskommelse l. avgörande o. d., särsk. i förb. med göra (se GÖRA UPP 8 b, c).
11) i fråga om att ngt avslutas l. upphör l. avstannar l. uppskjuts l. övergår i ngt annat o. d.; särsk. angivande att ngn upphör med ngt l. avslutar ngt l. bryter upp från ngt o. dyl. l. att ngn verksamhet l. ngt förhållande o. d. avslutas osv.; jfr 10 c. Regnet höll upp för en stund. Bryta upp från ett sammanträde. Later iach them fastandis gå till sitt hema(n) giffuas the vpp j wäghen. Mark. 8: 3 (NT 1526). Dedt äre sådanne controversier, som tilldraga sigh allestädes och aldrig höra opp. RP 6: 476 (1636). K. Fridtiof gaf up sitt rijke, på Vpland och Telamark, och for af landet. Verelius Gothr. 30 (1664). Fy, att han så grymt kan leka med sin mors känslor. Håll opp, låt det vara slut! Jolin Kom. 107 (1845). Då, när Gustav V gav upp andan, blev lillprinsen kronprins. Expressen 5/8 1990, s. 10. Det fanns gånger då Agnes ångrade att hon så snabbt gett upp sitt försök att plugga. Ingemarsson SmåCitr. 69 (2004). — särsk.
a) i fråga om handling l. åtgärd o. d. varigm ngt (helt) förbrukas l. används till slut; äv. dels i fråga om handling l. skeende varigm ngt förstörs l. fullständigt förintas, dels i fråga om handling varigm ngt används till ngt annat; särsk. (med anslutning till 1) i sådana uttr. som gå upp i lågor l. rök (se GÅ UPP 3 b); jfr b. Måla upp all färg i burken innan du öppnar en ny. De köpte upp alla sina pengar, levde upp sina besparingar. Någon har använt upp all tandkräm. Han brände upp anteckningarna. Huset brann upp. Om mynattes tijdt, var elden löss paa slottet, och bran up konunx maket och silffkamaren. SthmSlH 1: 61 (1525). Så ymkelig foor theris fattige krop / Som glupande vlffuar the åte them op. Svart Gensw. G 5 b (1558). Skogens vilda träd kunde äfven hafva berättat, att månget krutkorn sköt Gunnar opp, blott för att skjuta till måls. Knorring Torp. 1: 173 (1843). Hittaren skall hafva tagit (guld)ringen för att vara af messing och smidt upp den till byxhakar. AntT 2: 275 (1869). Han har kört upp dieselbränsle för 1 000 kronor. ICAKurir. 1991, nr 20, s. 44.
b) i fråga om att ngt (ss. avtal l. överenskommelse o. d.) upphävs l. omintetgörs, särsk. i sådana förb. som häva l. slå upp (ngt), säga upp (ngn l. ngt). Hon slog upp förlovningen. När almogen hade sig samsat efter H. K. M:tz befalning .. så ref .. (häradsfogden) up altsamman. OxBr. 12: 179 (1616). Hennes fränders rätt / Kan jag ej häfva upp. Hedberg Dagen 63 (1863). Jag sa upp mig förra veckan. Stod inte ut med min chef. Ingemarsson SmåCitr. 109 (2004).
c) i fråga om att ngn l. ngt (tvärt o.) fullständigt upphör med l. avbryter en pågående handling l. verksamhet; i sådana förb. som sluta, stanna, stoppa upp; äv. i fråga om att ngt hindrar ett skeende l. en verksamhet o. d. (se STOPPA UPP 4, 5). (Sången) talte om kämpa-bragd och hopp. / Men åskan slog gällt, och sången slöt opp. Geijer Skald. 21 (1811, 1835). Beträffande Ödeshögsväckelsens typ .. äro källorna tämligen tystlåtna. Man slutar upp med att besöka gästgivargårdar och lekstugor, man samlas till konventiklar. KyrkohÅ 1941, s. 185. Måns såg honom komma springande och stanna upp en bit framför dem med armarna hängande efter sidorna. Ekman Dödsklock. 133 (1963).
12) [jfr 3] i fråga om förändring från slutet l. helt l. enhetligt tillstånd l. förhållande o. d. till öppet l. upplöst l. uppdelat l. trasigt o. d., särsk. dels i sådana förb. som hacka, lösa, rispa, slita upp, dels i sådana förb. som linda, rulla, veckla upp; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. Tyget rispas lätt upp. Fläta upp en fläta. Läkaren lindade upp bandaget och blottade såret. Makeer (dvs. ett slags tyg), oskurith vpp, – 1 st:e. BtFinlH 4: 188 (1563). (Bönor sätts) radewijs, 1/2 Foot emellan hwar, att man kan hacka opp Jorden emellan dem, då de blifwa een Foot höga. Rålamb 14: 22 (1690). (Det är) bekant, at vatnet löser up en viss del af salt. VetAH 1743, s. 239. På den fjerde (fönsterrutan) hade han andats, så att isen tinat upp. Rydberg Vigg 3 (1875). Enär han ledsnat vid handelsresorna, lät han hugga upp skeppet, och dess båda bordbräden satte han öfver husdörren. Bååth Grette 123 (1901). — särsk.
a) i fråga om att ngt görs tillgängligt l. upplåtes l. överlämnas o. d., särsk. i förb. ge (förr äv. låta) upp. Medt mindhre tw medh noghra lempa kan skiperen ther tiil beweka at han wiil latha tiig then koper op medt en god wilia. G1R 2: 44 (1525). Samma tijdz så gaffsz Helsinborghz slåt upp med Accord af wåra förmedelst onda practiker. Bolinus Dagb. 75 (1678). Kosten började också att tryta, så att besättningen ändteligen måste gifva upp borgen. Fryxell Ber. 2: 89 (1826).
b) i fråga om att ngt delas (i sina beståndsdelar l. i vissa bitar o. d.) l. fördelas (i sht mellan personer); särsk. i sådana förb. som dela, skifta, skiva, skära, stycka upp; se för övr. särsk. förb. under resp. verb. De delade upp pengarna mellan sig. Vill du vara snäll och skära upp brödet? Verelius 225 (1681: skära up).
D.
13) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av B, angivande befintlighet i visst läge l. visst tillstånd o. d., i sht dels i förb. med ett efterföljande prep.-uttr. [möjl. eg. uppe; jfr 4], dels med kvardröjande bet. av riktning i förb. med måttsbestämning; ofta: uppe (se d. o. 5, 7); jfr 4. Avdelningscheferna ligger högt upp på löneskalan. Räffle Stadh .. medtt alle the ägher ther vpp vndher ligger. E14R 1561, 1: 195 b. Skara var högt upp i medeltiden odlingens hufvudsäte i Vestergötland. Rydqvist SSL 4: 159 (1868). Jag var just kommen så pass upp i åren, att (osv.). Larsson Hemmab. 59 (1916). — särsk.
a) uppe (se d. o. 7), i sådana uttr. som (vara) upp i ngt l. (vara) mitt upp i ngt; jfr MITT, adv. 2 e. Du är kanske litet förundrad att finna mig så upp i politiquen. Dahlgren Herrgårdssl. 199 (i handl. fr. 1799). Man såg ändå nästan hellre på Eva, ty hon var så af själ och hjerta opp i dansen. Bremer Hem. 1: 180 (1839). (Hon) var upp i tagen, log och skålade. Tavaststjerna Inföd. 50 (1887). Jag var mitt upp i något annat när de ringde. SDS 8/3 2007, s. A26.
b) [jfr motsv. uttr. i eng.] i sådana uttr. som vara l. ha så l. så mycket upp, vara resp. ha så l. så mycket bättre o. d. (än ngn annan l. ngt annat). Fänrik Runfelt, som efter 7 hål var 3 hål upp, förlorade sedan detta försprång och stod efter de första 18 hålen 1 hål ned. SvD(A) 17/9 1919, s. 10. När duellanterna marscherade upp på artonde (hålet) under jättepublikens jubel var engelsmannen fortfarande två slag upp. GbgP 2/8 1993, s. 17. Än så länge har människan ett upp på datorerna. Kasparov slog IBM:s väldiga schackdator Deep Blue och min kompis lurade PC:n. GbgP 29/4 1996, s. 1.
E.
14) i annan anv., i sht i anv. påverkad av utländsk (i sht tysk) motsvarighet; äv. (i sht i ssgr) i avbleknad (i viss mån äv. utvidgad) bet. av i sht C. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av t. auf, på] i vissa förb. som anger att uppmärksamhet l. vaksamhet o. d. riktas mot ngn l. ngt, särsk. passa upp, i sht förr äv. akta, vakta upp; jfr b. Att hafva något folck vidh Magnorabro till lijsa af almogen, som där dageligen achta op. RP 10: 573 (1644). Orm Jngeborgh .. war altijdh mz och wachtade vp .. på dett iagh och Kirstin icke skulle blifwa förraskade och rögde. VRP 1662, s. 98. Pojkarna passade upp män och drängar (vid husbygget). Nilsson FestdVard. 64 (1925).
b) [jfr motsv. uttr. i eng.] i uttr. vara upp till ngn (särsk. var och en), vara ngns (särsk. var o. ens) ansvar; äv.: vara ngns (osv.) ensak. Vi använder både smör, olja och grädde vid tillagningen. Men det är upp till var och en vad man vill sätta i sig. SvD 10/11 1976, s. 30. Nu är vårt uppdrag slutfört och det är helt upp till parterna att lösa konflikten. GbgP 1980, nr 128, s. 25.
c) [jfr liknande anv. i eng., jfr äv. 10, 11 c] i mer l. mindre pleonastisk l. förstärkande anv. i förb. med vissa verb, ofta ngt vard. (Vid bilkörning bör man) göra till regel att alltid sakta upp i kurvor, som icke helt kunna överblickas. Nerén BilB 3: 164 (1928). Den borde följas upp med en undersökning på större material. SvD(A) 21/10 1961, s. 13. Blomberg skulle ha styrt upp undervisningen hårdare. Eleverna i ettan har inte varit mogna för det ansvar som han gett dem. GbgP 17/3 1995, s. 11.
Sammansättningar.
Anm. 1:o Många av ssgrna med upp ss. förled är verb, vilka i allm. alternativt kan konstrueras som liktydiga fria verbförb. med upp ss. partikel. I p. pr. o. p. pf., liksom i avledn., är dock (i huvudsak) endast ssg möjlig. I övrigt har ssgr- na i förhållande till motsv. verbförb. vanl. en formellare stilprägel; numera utgör verbförb. ofta det stilistiskt neutrala alternativet också i skriftspråk, o. för flera ssgr föreligger endast l. nästan endast belägg i p. pf. l. ss. vbalsbst. I en del fall har däremot ssg o. motsv. verbförb. (något) olika bet. (l. huvudsaklig anv.) utan stilistiska inskränkningar. Jfr bort, fram, genom ssgr anm. i resp. artikel.
2:o Ordet upp förekommer ofta i mer l. mindre fast förb. med en följande prep., t. ex. efter, emot, för, i, igenom, på, till, under, vid, åt, över. Ibland sammansmälter en sådan förb. till en sammansatt prep. som nedan anförs på sin alfabetiska plats. För accentuering av sådana ssgr gäller i stort sett samma regler som för ned (se d. o. ssgr anm. 3:o).
3:o Ssgrna motsvaras, förutom direkta motsvarigheter i danska o. norska, ofta av tyska ssgr med auf o. (i mindre utsträckning) an. Endast i ett mindre antal fall anförs dessa motsvarigheter nedan.
4:o Som ssgsförled är formen upp- numera norm i sv. skriftspråk o. opp- används nu endast undantagsvis i vard. l. bygdemålsfärgat språk. För nedan upptagna ssgr anges endast förledsformen upp-. För fsv. motsvarigheter anges endast formen up-.
(7 e β) UPP-AGITERA, -ing. gm agiterande (se agitera 1) uppvigla l. hetsa l. egga upp (ngn l. ngt); särsk. i p. pf. mer l. mindre adjektiviskt, i överförd anv.; jfr -egga. SD(A) 2/2 1899, s. 1. Handstilen är inte Ekelunds vanliga, den tyder på att skrivelsen har tillkommit i uppagiterat .. tillstånd. Werin Ekelund 1: 227 (1960). —
(14 a) -AKTA, -ing, -ung. [jfr t. aufachten]
1) (†) ge akt på (ngt l. ngn), uppmärksamma, beakta; äv.: bevaka, vaka över; jfr akta upp 1. Så är ligwell tilseende och vpaktung fast förnödhen. G1R 15: 427 (1543). Emedan Kirstin och OrmJngeborgh stulo, vpachtade hon dem, att ingen skulle oförmodeligen komma in på deras förehafwande. VRP 1662, s. 103. Dryselius Måne 240 (1694).
2) (†) avvakta (ngt) l. invänta (ngn l. ngt). VDAkt. 1661, nr 316. Iagh vpachter nu högvyr(di)ge Faderens gunstiga svar medh denne uthskickade. VDAkt. 1678, nr 274.
3) (†) passa upp (ngn), uppvakta; jfr akta upp 2. Till rådzpersoner och dagelige upachtingh hoos sigh sielff hade H. F. N:d medh sigh greffve Magnus Brahe. HH 20: 322 (c. 1640). Iagh .. will werckstella min reesa herifrån dijt neder, att oppachta Eders HöghErewyrdigheet. VDAkt. 1675, nr 152. —
(7 c) -ALA. (†) föda upp (ngn) (jfr -föda 1); äv. ss. dep., bildl. om rykte: få näring o. breda ut sig. Alfoster .. (dvs.) foster, som födhes och op-ales effter ens boskap. Stiernhielm Fateb. A 4 b (1643). Hwilcket rÿckte såsom det meer och meer tillwäxte och vpaaladhess, så att dett eÿ nu meer stodh till lÿdha, eller aff sigh sielfft vthfaalna kundhe. VDAkt. 1670, nr 47. —
(7 (c)) -ALSTRA. (†) ge upphov till l. frambringa (ngt l. ngn), skapa, åstadkomma; äv. med avs. på djur: föda upp (jfr -föda 1). Ett Dö-ljkt Ting giör dött / upallstrar ondt för gott, all Höflighet förtager. Warnmark Epigr. H 1 a (1688). Om flere hwalpar skola upalstras; än Tjken kan föda med egen miölk .. så (osv.). Broman Glys. 3: 157 (c. 1730). Mägtar en kall himmel icke med at upalstra och upvärma snillen? Höpken 1: 183 (1753). —
(7 c) -AMMA, -ning; -are (se avledn.). [fsv. upamma]
1) (numera bl. tillf.) med di l. gm amning uppföda (ngn); äv. mer l. mindre bildl.; jfr amma upp 1 o. -dia 1, -dägga. VDAkt. 1675, nr 232. Måst ikke åffta En fast under Dygdens Hägn / Fast Dygden honom siälf med Wishets-Miölk upammat. SkrVSocLd 20: 67 (1697). Det på artificiel väg uppfödda barnets afvänjning går för sig ungefär på samma tid och sätt som det uppammade barnets. Ribbing BarnFostr. 42 (1892).
2) († utom i b) i utvidgad anv. av 1: (från tidig ålder l. tidigt utvecklingsskede) föda upp (ngn l. ngt), ge näring l. uppväxt åt; äv. med avs. på människa (l. djur): uppfostra l. lära upp l. utbilda; äv. dels refl., dels med refl. indirekt pron.; äv. bildl. (se särsk. b); jfr amma upp 2 (a) o. -föda 1. Hann wpamade sin sonn wthi sin Ensittenhett och änkedom. HammarkDomb. 3/11 1612. Änckan medh 2nne snälle och wäll oppammade döttrar. VDAkt. 1719, nr 183. När hwar och en .. flitigt skiöter den näring och handtering, hwar utj han sig uppammat och färdig giordt. VRP 15/12 1727. När desze .. Stater hade förskaffadt och upam(m)adt sig sådane Män, satte de dem til at föranstalta om Oeconomien. Nordencrantz Arc. 57 (1730). Får jag lefwa ett par åhr, skall jag giöra min största flit att upamma honom (dvs. sonen) till Botanicus. Linné Bref I. 5: 60 (1759). I de nordligaste landskapen, där endast en ungkull (av rödstjärtar) uppammas, finner man äggen senare (än i södra Sv.). Rosenius SvFågl. 1: 16 (1913). Wifstrand AndlTal. 48 (1943). särsk.
a) (†) med avs. på växt l. växtdel: ge näring åt, låta växa upp, dra upp; i pass. övergående i dep.: utvecklas; jfr amma upp 2 b o. -driva 6. Warandes .. (jorden) på särskilte ställen skickelig at upamma särskilta fröön. Lindestolpe Matk. 10 (1714). Af täta ungskogar uppammas värderika bestånd. SkogsvT 1904, s. 248. Flensburg o. Collin 108 (1911, 1915).
b) (numera bl. tillf.) bildl., med avs. på ngt sakligt (jfr 3): bringa till utveckling l. fullbordan, utveckla, bygga upp. Cavallin Herdam. 5: 367 (cit. fr. 1694). Förekomsten av lättillgängliga kraftkällor har i sin tur uppammat en kraftslukande industri. SvGeogrÅb. 1943, s. 109.
3) med avs. på ngt abstr. (i sht känslor l. kraft l. intresse l. stöd o. d. (jfr 2 b)): uppväcka, framkalla; äv.: uppbåda; jfr -bjuda 4 slutet. Ty af allt vetande har .. (naturforskningen) bevisat sin kraft att uppamma just mod till försakelse och sjelfuppoffring för ett högre ändamål. Fries BotUtfl. 1: 17 (1843). De hjälpte varandra ärligt i försöken att uppamma feststämning. Moberg Sedebetyg 26 (1935). Vänsterns enda chans att vinna vore, enligt tidningen Le Figaro, att uppamma stöd från minst 46 procent av väljarna. DN 3/6 2002, s. A10.
Avledn.: uppammare, m.//ig. särsk. (†) till -amma 2: person som sköter om l. uppfostrar (barn) (i sht från tidig ålder); äv. (med anslutning till -amma 2 b) bildl. Rydelius Förn. Föret. § 1 (1718, 1737). Det .. är högst nyttigt, at de späda sinnen få vänja sig vid at vara skilde ifrån sina Upammare. Högström ÅmVetA 1767, s. 8. Strinnholm Hist. 5: reg. 137 (1854; bildl.). —
(7) -ANA. (†) uppväcka l. fostra (se d. o. 5) (ngt); jfr ana, v.3. Up-ana dit förnuft och lär dig tänka rent; / Då skall du se, at alt dig faller lätt och gent. Dalin Arg. 2: 436 (1754). —
(14 c) -ANKRA. kasta ankar, ankra; särsk. i p. pf., i uttr. ligga uppankrad, ligga för ankar. Barkskeppet ”Martin Luther” från Kalmar blef .. då det låg uppankradt å Helsingörs redd, påsegladt af .. skonerten ”Hans Olsen”. SD 1900, nr 508, s. 4. Ryska eskadern .. kommer i morgon att uppankra på Nyborgs redd. SDS 1904, nr 100, s. 3. —
(10) -ANSA, -ning. (†) snygga upp (ngt), ordna till; rensa upp; jfr ansa upp o. -göra 7. För Stallens upansning medh Feelde och Krubba. VDR 1658–59, s. 13. Skinnet var tunt .. Emedlertid upansades och præparerades Fisken til upstoppning. VetAH 1798, s. 296. —
(12 a) -ANTVARDA, -an (†, G1R 2: 78 (1525)), -else (†, G1R 4: 105 (1527)). [fsv. upandvardha] (†) upplåta l. överlämna (ngt) åt l. till (ngn); särsk. i uttr. uppantvarda ngn ngt i händer; äv. i sådana uttr. som uppantvarda ngt till ngns händer; jfr antvarda, v.1 a, b. Ther meth skal Stokholms stad ok sloth oss vpantwardas meth bössor stora ok smaa. G1R 1: 94 (1523). Att Koningeom stodh icke til lidandes thz Bisparne skulle haffua någer Slot och feste, vtan the moste vpantwarda och resingnera them til Kongens hender. Svart G1 125 (1561). BtFinlH 4: 171 (1563: j händer). Werwing Hist. 1: 21 (c. 1690). —
-ARBETA~020, -else (†, Lind 1: 202 (1749)), -ning; -are (numera bl. tillf., Almquist Häls. 636 (1896)).
1) (†) till 1: gm arbete l. ansträngning o. d. få (ngt) att stiga l. röra sig uppåt, ta l. föra upp; jfr arbeta upp 1. (Den sjuka) orkade ej säga något, men när hon upparbetat en hoper slem, kom pulsen åter i rörelse, så att hon började sakta tala. Tersmeden Mem. 6: 51 (c. 1790). (Vardagsmaten bestod av) hundkäx och andra smakeliga rötter, som med oafkorrtade naglar upparbetades ur den moderliga jordens sköte. Wadman Saml. 1: 24 (1830). Cannelin (1939).
2) [jfr motsv. anv. av t. aufarbeiten] till 7, 10 b: (gm arbete o. d.) bringa (ngt l. ngn, äv. sig) i bättre skick, (i ngt avseende) förbättra; äv.: (från grunden) upprätta l. utveckla (ngt), särsk. med tanke på att önskat resultat åstadkommes (se särsk. d); jfr arbeta upp 3. KKD 8: 280 (1713). Hr Dickson har årligen vinnlagt sig om att upparbeta en stark stam af rapphöns .. genom utsläppande af stora kullar hemkläckta rapphönsungar. SD(L) 1895, nr 246, s. 1. Svenska företrädare har arbetat målmedvetet för att upparbeta kontakter med sina motparter inom EU:s institutioner. DN 18/12 2000, s. A4. särsk.
a) med avs. på råvara l. material o. d.: (gm bearbetning) förfina l. förädla; äv.: bearbeta (till annan l. färdig produkt), bereda; stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: omarbeta; förr äv. (i pass. l. i p. pf.) med avs. på produkt o. d.: framställa l. producera. ArkliR 1571, avd. 1 (1560). Den svenska tråden, som nu här upparbetas, fanns vara av samma beskaffenhet som jag den förut vid fabriksverken befunnit. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 34 (1755). Det (upphittade gamla svärdet) hade blifvit skänkt till en Smed, och förmodligen upparbetadt till andra saker. Linnerhielm 1Br. 77 (1788, 1797). Den bruna slipmassan (av gran o. tall) .. upparbetas vanligen omedelbart till brun papp eller brunt omslagspapper, s. k. havannapapper. SvSkog. 1028 (1928). särsk.
α) med avs. på virke o. d.: bearbeta, vanl. gm kvistning (i sht förr äv. barkning), avmätning o. kapning; särsk. ss. vbalsbst. -ning (äv. konkretare). Ström Skogsh. 166 (1846). Upparbetningen av den stormfällda skogen har gått fortare och bättre än vad någon kunde föreställa sig. DN 8/1 2006, s. A8.
β) med avs. på använt kärnbränsle: bearbeta för att utvinna plutonium; särsk. ss. vbalsbst. -ning (äv. konkretare), om process för sådan utvinning. I denna s k (kärn)bränslecykel utgör upparbetningen .. det sista ledet. FrDepartNämnd. 1970, s. 226. NE (1996).
b) med avs. på mark l. jord o. d.: gm arbete bringa i odlingsbart l. gott skick, bearbeta, bereda; äv. med avs. på jordbruk l. odling o. d.: sätta i (gott) stånd; förr äv. med refl. indirekt obj. Rålamb 13: 98 (1690). Att honom måtte effterlåtas antaga en liten Plan på Stadzens Allmänne mark .. därest han täncker kunna uparbeta sig en liten kåhlgård. VRP 26/4 1725. (Då inägorna klövs) uppkommo små svaga hemmansdelar, där åbon förgäves strävade att bringa inägorna i rätt hävd och långt mindre förmådde att upparbeta odlingar på utmarken. SvLantmät. 2: 118 (1928).
c) (†) (gm arbete) anlägga l. upprätta (ngt, i sht väg o. d.); taga upp, bryta l. bana. HC12H 1: 35 (c. 1734). Löfånger .. och Burträsk Sockn äro nu et Tingslag, så at höst och wår med dem samfällt hålles Ting .. sedan wägen emellan Socknarne blifwit uparbetad. Hülphers Norrl. V. 1: 65 (1789). Den s. k. ”Bäcken” är egentligen en kanal, som .. skall hafva blifvit upparbetad genom sjelfva berghällen. TurÅ 1888, 5: 49.
d) under kortare tid arbeta med l. bearbeta l. behandla (ngt) så att ett visst resultat uppnås. Låt denna deg giäsa .. och uparbeta honom med miöl då det börjar at wäl brinna i ugnen. Warg 681 (1755). Remmen behöfver en viss tid för att blifva ”upparbetad” och frikterar sedan bättre. TT 1897, M. s. 41.
e) (†) bildl. (jfr f): gm arbete l. ansträngning o. d. nå l. vinna (högre ställning l. bättre livsvillkor o. d.); särsk. refl.: arbeta sig upp. VDAkt. 1689, nr 360. En ur underklassen upparbetad bildningsparveny. GHT 1898, nr 295 B, s. 1.
f) bildl. (jfr e): gm flit l. ansträngning o. d. utveckla l. kultivera l. uppodla (ngt); förr äv. refl.: utbilda l. utveckla l. förkovra sig. För att öfva ungdomar i musiken, hvilken jag vid detta lärosäte upparbetat, har jag i mitt hus hållit tre musikanter med kost och allt öfrigt. Atterbom Minnest. 1: 43 (cit. fr. 1670). Jag lärde känna Linnæus under sine Studente-år för sin brinnande hog att upparbeta sig i sine vettenskaper. BrinkmArch. 1: 247 (1762). Thomæus .. upparbetade sin stil och sitt framställningssätt från en osjälvständig kompilation till en mera vetenskaplig hållning. NF 16: 182 (1892).
3) till 7: (gm arbete l. aktivitet o. d.) få (ngt) att öka o. d.; särsk. refl.: öka, förvärras; särsk. till upp 7 e β, med avs. på stämning l. känslor l. opinion o. d.: driva upp; i p. pf. äv. närmande sig l. övergående i bet.: uppjagad l. upphetsad. Jag fruktar, att det onda upparbetat sig. Almqvist TreFr. 2: 87 (1842). Ett nytt nationalhat har blifvit upparbetadt mellan fransmän och tyskar, som knappast nog torde kunna utplånas genom handelstraktater. Samtiden 1874, s. 805. Manifestet synes vittna om att fredspartiet vunnit seger men att man samtidigt måst ta vissa hänsyn till den upparbetade antidanska folkopinionen. KyrkohÅ 1938, s. 59.
4) (numera bl. tillf.) till 11 a: (i sht gm l. under arbete o. d.) förbruka (ngt), göra slut på; jfr -bruka 1. GripshR 1619, s. 61. Då alla bräder, som jag hade hämtat från skeppet, woro uparbetade, måste jag med min yxa sönderhugga en hel ståck, innan jag kunde få et enda bräde deraf. DeFoë RobCr. 70 (1752).
Ssgr (till -arbeta 2 a β): upparbetnings-anläggning. konkret; jfr anläggning III 1 a α β′ o. -arbetnings-fabrik. Gerholm VarfKärnkr. 34 (1975).
-fabrik. upparbetningsanläggning. Till skillnad från 1963 .. är Tanum nu en kommun med en politisk församling som .. vill att en upparbetningsfabrik betraktas som en miljöfarlig anläggning, som inte får lokaliseras till kommunen. DN 13/6 1976, s. 7. —
-BACKA, -ning; -are (se avledn.).
1) sjöt. till 1 f: backa upp (se backa, v.2 särsk. förb.). Platen Glascock 2: 224 (1837). Uppbackning, (dvs.) utportionerande av maten till gastarna. SoS 1913, s. 222.
2) [jfr motsv. anv. av eng. back up] (ngt vard.) till 14: ge (särsk. moraliskt l. ekonomiskt o. d.) stöd åt (ngn), bistå, understödja; särsk. oeg. l. bildl., i fråga om musikframträdande o. d., ungefär liktydigt med: ackompanjera (ngn); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. GbgP 4/8 1950, s. 16. I hundra år har olika politiker och olika partier strukit feodalgubbarna medhårs för att bli uppbackade i sina valkampanjer. Wahlöö Uppdr. 188 (1963). Nu ska (E.) Sunnegårdh göra sitt första framträdande på Carnegie Halls huvudscen. Den 14 maj sjunger hon uppbackad av orkestern från Metropolitan. Expressen 21/4 2006, s. 44.
Avledn. (ngt vard.): uppbackare, m.//ig. till 2, om person som uppbackar. Expressen 26/3 1960, s. 7. —
((1,) 3) -BAGGRA, -ing. (†) uppmuddra (botten i sjö l. vattendrag o. d.). 2BorgP 7: 438 (1741). Sedan all sten .. blifvit undanrögd, har sjelfva bottn (i strömmen) med vanlige Instrumenter på de ställen det funnits nödigt, blivit uppbaggrad. Schenström StrömshCanal 11 (1797).
-BAKA. [fsv. upbaka] (numera bl. tillf.)
1) till 11 a: gm l. vid bakning förbruka (mjöl l. spannmål) (jfr baka upp). Att tu för ingen deel mere Spannemåll ther iffrå Slottet afflathe eller vmbäre kant, effter thet mäst vpbaket, vpbrygt och theden fört är. G1R 15: 248 (1543).
2) till 1 e, 10: baka ut (bröd l. deg o. d.). De rum der bakning sker, böra wara wäl warma, på det brödet ej må mista sin giäsning då det upbakas. Warg 676 (1755). —
(10) -BANA. (†) bana (se bana, v.1 1) (väg o. d.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; äv. med avs. på ngt abstr.: åstadkomma (jfr bana, v.1 4). Bacchus .. Åkk särdels nu i dag will Iag alt till glädie mana, / Åkk gifwa däm än låf dän lust mäd winet upbana. LejonkDr. 109 (1689). Såleds lär wägen icke waret mycket upbanad, när man måste betjena sig af wägwisare i slätaste delen af Landet. Fernow Värmel. 183 (1773). Den organiska vägen måste liksom vara uppbanad för konverteringen; organismen måste komma spänningen till mötes. Bjerre Själsläk. 102 (1914). —
(1 (e)) -BANKA, -ning.
1) (†) i pass. övergående i dep., om jord: ansamlas till bank (se bank, sbst.1 I 2). Den jord som floder och strömmar särdeles om wåhren up ifrån landet med sig föra och lemna wid sina utlopp att upbankas. SvMerc. V. 1: 135 (”134”) (1759). SvMerc. V. 1: 136 (1759: upbankning).
2) [jfr eng. bank up] (numera mindre br.) = banka upp (se banka, v.2 särsk. förb.). Då man för någon kort tid icke behöfver begagna en ångmaskin .. sammanföres elden till ene änden af eldstaden samt öfvertäckes .. af aska .. (då) säges fartyget ”ligga med uppbankade eldar”. NF 1: 1526 (1876). Hägg Örl. 21 (1943). —
(10) -BARKA. (†) barka (se barka, v.1 I 1). Kådan utdrefs genom sol-hettan på de förleden höst upbarkade unga granar. Hülphers Dal. 244 (1762). —
(10 a) -BASA, -ning. (numera bl. tillf.) piska l. klå upp (ngn); jfr basa 4 a o. -piska 3, -prygla. M:r Erich målare lofwade att han wille så laga, att Enebergen skulle blifwa upbasat och för sitt bedrägerij itt blodigt hufwud bekomma. Cons-AcAboP 2: 364 (1662). —
(1, 2) -BEFALLA. (†) befalla (ngn) att komma upp, kalla upp; jfr -kalla 1, -kommendera. Varföre jag till konungen blev uppbefalld .. då han själv gjorde mig denna proposition. 3SAH LII. 2: 231 (1786). Adlerbeth Ant. 2: 128 (c. 1793; uppl. 1857). —
(1) -BEFORDRA. (numera mindre br.) förflytta l. transportera upp (ngt); jfr -forsla. Ur de flesta vulkaner uppbefordras dock såväl flytande lava som mer eller mindre fint fördelat fast bergartsmaterial. Ramsay GeolGr. 1: 110 (1912). SAOL (1973). —
(10, 12) -BENA, v.1 (†) med avs. på hår: bena (se bena, v.1 a). Lucidor (SVS) 407 (1674; uppl. 1997). Strax kom en behagelig Herre med upbenadt hår. Dalin Arg. 2: 279 (1734, 1754). —
(10) -BENA, v.2, -ing. (numera bl. tillf.) reda ut l. klarlägga (ngt, i sht problem o. d.); jfr bena, v.2 2. Fornv. 1926, s. 203. —
(1) -BESVÄRJA. (numera mindre br.) besvärja (se d. o. I 5) upp l. fram (ngn l. ngt), gm besvärjelser framkalla; äv. mer l. mindre bildl.; jfr besvärja upp 1. Kullberg Dikt. 224 (1850). Då han under natten uppbesvor jordens ande, visade sig denne i eld och lågor. Rydberg 2: 339 (c. 1875). IllSvOrdb. (1964). —
(11 a) -BETA. (numera bl. tillf.) gm betande förbruka (gröda o. d.), avbeta (betes- l. ängsmark o. d.); jfr -bita 2 o. beta upp 1. BtFinlH 2: 161 (1561). En gång måste .. major von Essen, hos Sandels afvärja klagomål från bönderna i Moby, som ondgjort sig öfver, att deras åkerlindor uppbetades af hans trosshästar. Quennerstedt Torneå 2: 199 (1903). —
(10) -BETSLA, -ing. (numera mindre br.) betsla (häst); jfr betsla upp a. LMil. 4: 1366 (1707). Den första uppbetslingen och sadlingen av den unga hästen skall verkställas med stor försiktighet och bör ske under ridlärarens tillsyn. RidI 1914, s. 200. SAOL (1973). —
(14) -BEVARA, -ing. [jfr t. aufbewahren] (numera bl. i Finl.) förvara (ngt); förr äv.: bevara (ngt, särsk. skriftlig handling o. d.) (för eftervärlden o. d.). Uppbevarade fornhandlingar. Dybeck Runa 1844, s. 29. På lägren i Ekenäs, i Lahtis, på Sveaborg, i Sandhamn och på många andra ställen uppbevarades sammanlagt ungefär 80 000 fångar. Hufvudstadsbl. 3/6 1988, s. 23.
(10) -BIDA. (†) invänta (ngn l. ngt), avvakta (ngt). Vår siöröfvare var en Capten Laner frå London .. Hans rätta afsikter kunde man ej få veta; men vi gissade, at han kryssade på dessa högder, för att upbida Engelske Ostindiefarare. Wallenberg (SVS) 2: 77 (1771; uppl. 1999). Livijn 1: 258 (1817). —
-BILA, v.1, -ning.
1) (†) till 10, med avs. på träd l. virke o. d.: bila (se bila, v.1) (till visst skick l. viss form o. d.). Bönderna hafua (till reparation av kyrkan) i åhr 4 bräder huar man, huilka skola leggias op til annat åhr opbilade vnder taak. Murenius AV 141 (1646). 2NF 3: 545 (1904).
2) (i sht i fackspr.) till 3, 12: ta upp (hål l. ränna o. d.) i (betong)golv l. (murad) vägg o. d.; äv.: riva upp ((betong)golv o. d.); äv. med underförstått obj. l. abs. Huset renoverades, och badrumsgolvet var uppbilat. Den elektriska Syntronhammaren .. Uppbilar för rör o. elektriska ledningar lika fort som tio man. SvD(A) 30/1 1925, s. 1. Nåtar, som omsorgsfullt uppbilats i det avgränsande murverket. Rig 1949, s. 153. —
(12) -BILA, v.2 (†) = bila, v.2 Mennander ÄngÖsterb. 39 (1751). Med rist-plogen upbilas marken förut, då plöjningen des lättare går för sig. Gadd Landtsk. 1: 363 (1773). —
1) till 1 c: medelst snöre l. rep o. d. samla l. lyfta upp o. binda (ihop l. fast) (ngt); särsk. med avs. på dels växt l. träd l. gren o. d., dels hår; jfr -knyta 1 o. binda upp 1. Upbundit håår. KOF II. 2: 142 (c. 1655). Kortbyxor och blåa strumpor, uppbundna med röda band, utgöra männens helgdagsdrägt i en stor del af Nerike. Holmberg Skand. 26 (1849). Angående alléns skötsel märkes först och främst uppbindningen de första åren och klippningen. Abelin VTr. 73 (1903).
2) till 10, med avs. på (hus)djur: medelst rep o. d. fastgöra (o. därmed hindra att avlägsna sig); jfr binda upp 2 a. BråboDomb. 9/2 1602. Veterinärförbundet rekommenderar uttryckligen att uppbundna kor skall få tillfälle till utomhusvistelse under åtminstone någon del av sommarhalvåret. GbgP 25/10 1982, s. 23.
3) (†) till 10: binda (garn o. d.) till nät; jfr binda, v. 7 a. Vpbunnett till skööter Lienn. GripshR 1555. GripshR 1556.
4) i bildl. anv. av 1, 2 (jfr binda, v. 15, 19); nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: inskränkt l. begränsad l. låst o. d. LD 5/3 1959, s. 9. Bor man i ett hus som från början utrustats med elvärme är man starkt uppbunden. GbgP 22/8 1977, s. 15. Bättre kan väl inte visas hur uppbunden forskningen är i förutfattade synsätt. SvGeogrÅb. 1984, s. 130.
-BITA. (†) särsk.
1) till 3: gm bitande göra hål på l. öppna (ngt); jfr bita upp 2. Doch förnimmer jag conditionerne vara sådane hårda nötter, att Spaniern dem icke väl kan opbijtha uthan störste disreputation och afbrock i sijn dessein. AOxenstierna 8: 671 (1633). Heinrich (1814).
2) till 11 a: uppbeta (jfr bita 5); äv.: äta upp (ngt). All bethen våre på thenn tijdt upbijtenn. G1R 20: 179 (1549). Råtter och mÿss Opbittit .. Rågh .. Korn. HovförtärSthm 1636 B, s. 1153. —
-BJUDA, -else (†, Leuchowius Zader 3 (1620), Ekeblad Bref 2: 167 (1659; rättat efter hskr.)), -ning. [fsv. upbiuþa]
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: bjuda l. invitera (ngn) att komma upp; jfr bjuda upp 5 a. VinkällRSthm 1559. Jag blev uppbjuden på scenen och någon satte på mig en bastkjol. DN 16/8 1992, s. D2. särsk. i fråga om dans: bjuda upp (jfr bjuda upp 5 b); utom i p. pf. numera bl. tillf. Ferrner ResEur. 184 (1760). En kväll är det middag med dans och Sofie blir uppbjuden gång på gång. Henschen SkuggBrott 135 (2004). jfr o-uppbjuden.
2) (om ä. förh.) till 8: (vid domstol l. ting o. d.) hembjuda l. lagbjuda (ngt, i sht fast egendom l. pant) till inlösen l. köp (jfr bjuda upp 3 a); äv.: offentligt kungöra försäljning av (jord osv.) inför domstol l. ting o. d.; förr äv. allmännare: utbjuda (ngt) till försäljning (jfr bjuda upp 3 (b)). JönkTb. 108 (1522). (Sv.) Upbjuda något på auction, (eng.) To put up a thing to auction, To offer a thing for sale at an auction. Widegren (1788). Enl. landslagen skulle arvejord uppbjudas på 3 ting, och sedan hade säljarens skyldemän rätt att lösa jorden inom natt och år från sista uppbudet. 2SvUppslB 30: 528 (1954). jfr o-uppbjuden.
3) (†) till 8: erbjuda (ngn ngt, särsk. angivet av inf.-förb.); äv. dels refl.: erbjuda sig (att göra ngt), dels utan indirekt obj.; jfr bjuda upp 2. G1R 6: 47 (1529). At .. Skåne, Halland och Bleking vordo the Svenske af Kon. Christopher och Rijksens Råd i Danmark upbudin. LPetri Kr. 93 (1559). Iagh haffver hafft samtaal medh begga socknerna, och dhe vpbiuda sigh att giffva honom åhrligen 1 skäppa sädh aff huar gård. VDAkt. 1677, nr 323. KulturbVg. 2: 128 (1722).
4) († utom i slutet) till 9: uppbåda (se d. o. 1); jfr bjuda upp 1 a. 2Mack. 14: 16 (Bib. 1541). (Krig kunde ej undvikas) hwarföre ock Sigurd Ring upbjuder så mycket folk, som kunde åstadkommas från Wäster-Gjötland och den öfriga delen af Swerige. Lagerbring 1Hist. 1: 138 (1769). särsk. (fullt br.) med avs. på ngt abstr. (i sht kraft o. d.); äv.: uppbringa; jfr bjuda upp 1 b o. -amma 3, -båda 2. Lindfors (1824: all sin wältalighet). Alla krafter måste .. uppbjudas för att så långt möjligt är och så snabbt som möjligt höja vårt sjöförsvars effektivitet. SvFl. 1939, s. 188. —
(10) -BLANDA, -ning.
1) blanda (ngt) med ngt annat (som tillförs l. tillsätts o. d.); äv.: späda ut l. dryga ut (ngt); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med; äv. bildl. Han lät vpblanda några fat win med mandragora. Scherping Cober 2: 351 (1737). De grymma sorge Andar, / Som upblanda / All min blod med ängslans frö. Nordenflycht (SVS) 1: 125 (1743). Man formar av lera eller dylikt kryddliknande kroppar, varmed den äkta kryddan uppblandas. På så sätt förfalskas t. ex. anis. Kjellin 630 (1927). jfr o-uppblandad. särsk. ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att ngt blandas l. späds ut; äv. konkret(are); särsk. om ämne som uppblandats med ngt, tillsats o. d. Polhem Test. 114 (c. 1745). Wid upblandningen af Eldsläckningsämnet kommer det noga an på proportionernas rätta i akt tagande. Aken Eldsl. 45 (1797). Främmande uppblandningar sätta sig till botten, om man kokar stärkelsen till klister. Lindberg Ölbr. 17 (1885).
2) (numera mindre br.) variera l. varva (ngt); jfr blanda, v. 6. Mindre födande än säd är potatis, hwilken till och med lätt kan blifwa ohelsosam för barn, om den icke wäl uppblandas med annan föda. Berlin Lsb. 17 (1852). Trägårdh Skogsins. 307 (1939). —
-BLICKA.
1) (numera bl. tillf.) till 1: rikta blicken uppåt, titta l. se upp (mot l. på ngn l. ngt); äv. bildl.; jfr blicka, v.1 4, o. -bliga. PoetK 1813, Suppl. s. 258. Hon uppblickade hastigt vid en rörelse, som nådde hennes öron. Almqvist Smar. 422 (1845). Med ödmjukt uppblickande till den Barmhertige. Rudin SnoilskyBår 17 (1903).
2) (†) till 1 b: visa sig l. synas (över horisonten) för (ngn); jfr blicka, v.1 2. När osz dagszliusens skeen begynner att vpblicka. Kumblæus AHult E 1 b (1664). —
(1) -BLIGA. (†) ”bliga” l. stirra uppåt; jfr -blicka. Tillbaka hon steg, / När Lunkentus’ öga, det ena, uppbleg. CFDahlgren 3: 253 (1821). —
(8) -BLOMMA, -ning. (hastigt) växa upp o. blomma, uppblomstra; äv. bildl. Phosph. 1810, s. 185. Allt skönt, som uppblommar på jordens rund, / Skall i dag eller morgon dö. Sjöberg (SVS) 1: 107 (1819). Lokalt kan det .. förekomma mindre uppblomningar (av alger) under hela sommaren. GbgP 22/2 1989, s. 31. —
(8) -BLOMSTRA, -ing. (börja att) växa upp l. slå ut i blom; äv. (o. i sht) bildl., särsk.: utvecklas (i positiv riktning); jfr -blomma. Thorild (SVS) 1: 60 (1781). Sängarne hade jag besått med .. växter. De uppblomstrade herrligt. Palmblad Nov. 2: 54 (1841). Framsynta åtgärder framkallade en hastig uppblomstring av hela landskapets näringsliv. ActaOel. 2: 9 (1924). —
(7 e α) -BLOSSA, -ning. flamma upp; äv.: lysa röd, glöda; i sht bildl.; jfr -flamma o. blossa upp. Schönberg Bref 2: 330 (1778). Nu uppblossade herr Stens rättmätiga vrede. Fryxell Ber. 2: 230 (1826). En dödlik blekhet .. som hastigt efterträddes af en uppblossande .. rodnad. Almqvist AmH 1: 156 (1840). En kväll i skymningen uppblossade rakt för ut ett gyllene sken på himmelen. Moberg Invandr. 159 (1952). —
(12) -BLOTTNA. (†) mjukna l. bli blöt; jfr -blötna. VDAkt. 1711, nr 415. En äfwentyrlig och farlig wäg .. hwilken .. mycket beswärlig är at kom(m)a .. då det frusit samt mycket upblotnadt är. VDAkt. 1749, nr 34. —
2) till 1 e β: gm blåsande komma (ngt) att svälla l. förstoras l. fyllas upp; förr äv. dels refl., dels abs.; äv. oeg. l. bildl., numera i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: högfärdig l. överlägsen l. mallig l. pompös o. d.; jfr -pusta o. blåsa upp 6, 7. Förstondenheeten hon vpbläser, men kerleken han förbätrar. 1Kor. 8: 1 (NT 1526). (Grodan) begynte til at vpblåsa sigh thet mästa hon orkadhe. Balck Es. 162 (1603). Alla dess lectorer äro högst inskränkta, pedantiska, uppblåsta och flere af dem skamligt okunniga menniskor. MolbechBrevveksl. 1: 31 (1812). Se till att bollen är ordentligt uppblåst. ReglFotb. 1903, s. 7. Bolin VFöda 316 (1934).
3) (numera mindre br.) till 7 e α: gm blåsande komma (eld l. gnista o. d.) att flamma upp; i sht bildl., särsk. dels: anstifta l. (försöka) åstadkomma (ngt), dels: göra (ngt) starkare l. mer omfattande, underblåsa (ngt); förr äv.: reta upp l. provocera (ngn); jfr blåsa upp 8. The .. stämpla och vpblåsa .. förräderij. G1R 12: 261 (1539). Effther wij hafwe förnummit thz her Claes Flemmingh .. achter att begifwe sigh .. ifrå Äbo mz een hoop Krigzfolk .. opblåsendes then menige Almoge medh lögn och bedregerij. UrkFinlÖ I. 3: 93 (1597). Med Pijgorna .. agerade att jag måtte bekomma liusett itändt och någodt Spijssöhl. Men när the intet ville, måste jag sielf uppblåsa Ellden. VDAkt. 1671, nr 220. Missnöjet uppblåstes af mössorna, som andades hämnd. Fersen HistSkr. 1: 82 (c. 1790). Högberg Utböl. 2: 209 (1912).
4) (†) till 7 e α, om storm l. vind o. d.: uppkomma l. uppstå, börja blåsa, ta fart; jfr blåsa upp 1. På samme dagh vpbläste en westannordan storm, then strax allan ijsen fördreff. Svart G1 62 (1561). Fryxell Ber. 6: 65 (1833).
5) (†) till 8 (f): gm blåsande i blåsinstrument ge signal; äv. tr., dels: gm trumpetande o. d. offentliggöra l. tillkännage (ngt), dels: spela (blåsinstrument); jfr blåsa upp 10. RA I. 2: 8 (1561). Therföre the sigh intet förfärade, vthan läto vpblåse och föllo sina Fiender an. Petreius Beskr. 2: 29 (1614). Alle allmenne påbudh skole af Trumetaren eller Trummeslagaren wpblåsass och omslås och således förkunnas. ForumNav. 9: 109 (1628). (Pan) börjar liufligen upblåsa sin Pjpa: Nympherna kiänna straxt igiän Liudet. SkrVSocLd 20: 23 (1689). Strinnholm Vas. 2: 94 (1820).
Avledn.: uppblåsare, m.//ig.
1) glasfabr. till -blåsa 2. Key-Åberg GlasindSv. 22 (1899). Uppblåsaren får den glödande klumpen, blåser in luft i den och formar den till ett s.k. ämne, en grundform. ICAKurir. 1985, nr 14, s. 7.
2) (†) till -blåsa 3: anstiftare. (Påven Julius II har) warit alle Örligs och Twedrächtigheets Vpblåsare. Schroderus Os. III. 1: 11 (1635).
uppblåsthet, äv.
uppblåsenhet, r. l. f. till -blåsa 2. Petreius Beskr. 2: 4 (1614). Hans största fel var uppblåstheten. Hedberg VackrTänd. 32 (1943). —
(10) -BLÄCKA, -ning. (numera mindre br.) märka upp (ngt) gm att bläcka (se bläcka, v.2). UpplDomb. 9: 77 (1736). En stig kommer .. att uppbläckas och spångas från denna kåta .. ut till turistvägen. TurÅ 1907, s. 362. Östergren (1964). —
-BLÄDDRA, v.1 -ing.
1) (numera bl. tillf.) till 8: gm att bläddra slå upp (visst ställe i bok o. d.); jfr -kasta 8 o. bläddra upp. Wikforss 1: 119 (1804). När man will slå upp ett ställe i en bok, och man wet sidonumren, så kan man alltid förr uppbläddra detsamma, när pagina .. står tryckt ofwan i randen. Täubel Boktr. 2: 24 (1823).
2) (†) till 12 b, refl.: dela upp sig i l. bilda tunna blad l. skivor o. d.; jfr bläddra, v.1 III, o. bläddra upp sig. Uti luften uppbläddrar sig kopparskiffern och sönderfaller till en svart jord. JernkA 1832, Bih. s. 147. PT 1900, nr 139 A, s. 3. —
(1, 12) -BLÄDDRA, v.2 -ing. (†) bilda l. ha l. få blåsor; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing; jfr bläddra, v.2 I. Warg 143 (1755; i p. pf., om stek). Intet af profverna på Jarnkirkerleran visade någon formförändring till följe af smältning eller uppbläddring. TTekn. 1861, 1: 142. —
(7, 8) -BLÄNKA, -ning (†, Bergman Jordkl. 277 (1766), Lindfors (1824)). (numera mindre br.) börja utstråla ljus, lysa upp; särsk.: (hastigt) blänka fram (o. därefter försvinna), blixtra till; i sht bildl., särsk.: uppstå l. framträda l. visa sig. Sydow Godafton 134 (i handl. fr. c. 1650). Wolfiska sättet, at bruka i all slags Philosophie en Mathematisk ordning, hvilket började denna tid vid Academien at upblänka. Dalin ÅmVetA 1750, s. 5. För ögonblicket uppblänkande och med ögonblicket slocknande fyrverkerieldar. SvLittFT 1835, sp. 358. Böök 1Ess. 133 (1913). —
(10 b, 12) -BLÖTA, -ning. blöta l. blöta upp (ngt); dels med personsubj., dels med vätska (vatten, regn o. d.) ss. subj. (jfr -blötna o. blöta upp 2 a); i sht förr äv. bildl.: göra foglig l. beveka o. d. Watnes brwk och nytto .. (är) att thet upblöter sammangroodde ting, på thet, att the mågha thess skickelighare blifua, till att wedertagha theres form. Forsius Phys. 142 (1611). Nödh, fahra, och anfächtning måste mökia mångens hårda hierta, thet eliest aldrig stodo til at upblöta. Isogæus Segersk. 500 (c. 1700). Nu hade jag .. tuggat något tobak, och äfwen uti brännewin upblött något, och druckit deraf för febren. DeFoë RobCr. 66 (1752). jfr regn-uppblött. —
(7, 12) -BLÖTNA. (†) blötas l. mjukna l. lösas upp (gm l. i vätska); jfr -blottna o. blötna upp. Wägen, som af flere dagars rägn, war mycket upblötnad gick sudwäst. SvMerc. V. 4: 194 (1752). Heinrich (1814). —
(2) -BOGSERA, -ing. (numera mindre br.) bogsera (fartyg o. d. ngnstans). Nordenskiöld Vega 1: 375 (1880). (Barken) Semmy Cohn blef i söndags uppbogserad till Gamla varfvet. SD(L) 1896, nr 573, s. 1. SAOL (1973). —
(10) -BOJA. (†) förse l. utmärka med boj(ar); jfr boja upp. Röding SD 97 (1798). Nyström Telegr. 371 (1869). —
(1) -BOLMA. (numera mindre br.) bolma upp (se bolma upp b); anträffat bl. i p. pr. o. p. pf. En liten .. fläck af himmeln, som kunde ses ibland genom uppbolmande röken och ner-smattrande regnstrilen. Högberg Vred. 3: 419 (1906). Östergren (1964). —
(9) -BORGA. (†) låna (ngt) l. samla ihop (ngt) gm lånande; äv. abs.; jfr -låna o. borga upp. Heckscher SvEkonH 1: 259 (cit. fr. 1552). Adt haffua någodt I förråådh, Edher Kong:e Ma:tt thill profijtt, och fordeell, och icke altijd vpbårga och lena (dvs. låna). HH XXXIII. 1: 178 (1561). I afseende å de kapitaler, han uppborgat, för att bereda förbättringar af sin jord. Nordström Cred. 176 (1853). —
(3, 12) -BORRA, -ning. borra hål i (ngt); åstadkomma l. förstora (hål o. d.) gm borrning; jfr borra upp. Jag upbårade alla mina winfat. Österling Ter. 2: 83 (1700). De med pryl uppborrade hålen .. kringsys med finaste spetstråd. Freja 1874, s. 145. —
2) (numera bl. tillf.) till 10: snygga upp gm borstning; äv.: grundligt borsta. Andersson Verldsoms. 3: 365 (1854). Sedan vi blifvit vederbörligen uppborstade, begåfvo vi oss genast ut allesammans för att taga den vackra staden i skärskådande. Ödman VårD 2: 151 (1888).
Spoiler title
Spoiler content