[fsv. baghn, stockfälla, gillerstock (se Schlyter SML 208); jfr sv. dial. bagne, m., gröfre gren som utgår från själfva stammen (Rietz), samt BANGE. Ordets ursprung är dunkelt. Det sammanställes stundom direkt med got. bagms; se Tamm 76, Uhlenbeck (under bagms). En annan mening om ordets ursprung är framställd af Friesen Germ. mediagem. 102, enligt hvilken det är besläktadt med BAGGE, sbst.1—6, BAK, sbst.1, o. BAKE, sbst.1, 2; jfr Noreen Altschw. gr. 272. En tredje möjlighet vore, att ordet utvecklats ur en form motsv. isl. baðmr (se BADM); jfr fsv. fagn o. isl. faðmr; se Noreen i Landsm. I. 8: 40 följ., A. Kock i Tidskr. f. fil. II. 7: 310. Mot denna tolkning talar dock den fsv. biformen bakn; om fsv. fagn se Noreen Altschw. gr. 214]
(†) stam. Truncus(,) boll (dvs. bål), bagn. Var. rer. 56(1538).
