SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BAK ba4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äfv. BAKE ba3ke2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; i Finl. äfv. BAKA, sbst.2 r. (l. f.); best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bak Schröder (1888), Björkman (1889). bake Lind (1738), Dähnert (1784). baka Ahlman (1872), Bergroth (1887), Ahrenberg Stockj. 126 (1892))
Etymologi
[jfr sv. dial. sågbak (Östergötl.), bake (Västergötl., Helsingl.), sågbake (Södermanl.), af BAK, sbst.1]
(frånsågad) kullrig del af sågstock, ytbräde. Lind (1738). C. Polhem i VetAH 2: 160 (1741). Bönderna (hade) år 1592 vid sågen levererat 804 stockar, deraf då voro tillverkade 335 tolfter bräder och 67 tolfter bakar. Widmark Helsingl. 1: 287 (1860). Vid sågning af bräder, plankor och bjelkar erhållas efter hvarje sågstock 2 eller 4 s. k. ”bakar”, tunna bräder med endast en plan sågad bredsida; den motsatta kullriga sidan bestående af stockens barkyta. Svedelius Koln. 104 (1872). (Hon var vid olyckstillfället) sysselsatt med afkapning af bakar vid en kaptrissa i sågen. Sundsv.-p. 1886, nr 70, s. 2. En gammal ”bak” (tunn ytbräda) låg öfver vattnet. Schröder M. fr. sk. 71 (1888). — jfr SÅG-BAK(E).
Ssg: BAK-SÅGARE3~200. Baksågaren E. K. råkade .. få båda benen afsågade. VL 1895, nr 241, s. 2.
Spoiler title