BAKRE ba4kre, äfv. 32, komparativt adj.; superl. bakerst ba4kerst, sällan 32 (Lyttkens o. Wulff). adv. (superl.) BAKERST.
Ordformer
(bakra LBÄ (1801). bakarste (superl. best.) Ehrencrona (c. 1730))
Etymologi
[komp.- o. superl.-bildning till BAK, adv.; jfr d. bagest, nor. bagere, bagerst]
å l. vid baksidan l. åt baksidan till l. längre (längst) bakåt befintlig l. belägen; motsatt FRÄMRE, FRÄMST. Han satt bakerst i vagnen. R. Martin i VetAH 36: 48 (1775). Det bakra tvärträdet. LBÄ 44—50: 256 (1801). På bakra sidan af hässjan. Därs. 281. De (hade) fått den bakersta platsen. Fryxell Ber. 1: 47 (1823). Ett bakre plan rycker fram genom för stark färg. Estlander Konsth. 117 (1867). — om språkljud: bildad(t) baktill i munnen. Vokalerna indelas .. i bakre (postpalatala), blandade (mediopalatala) och främre (prepalatala), alltefter som det är bakre, mellersta eller främre delen af tungan, som genom sin höjning bestämmer munhålans form. J. A. Lundell i NF 17: 1311 (1893).
