publicerad: 1898
BAKSLAG ba3k~sla2g (ba`kslag Weste), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
I. bak- har urspr. bet. tillbaka, igen, åter.
1) (omedelbart) tillbakaslungande l. tillbakakastande af slungadt l. kastadt föremål, återslag, motslag; slag l. stöt af föremål som kastas tillbaka; slag som följer omedelbart på o. framkallas af ett annat slag; återstudsande, bakstuds; slag l. stöt af återstudsande föremål. Schenberg (1739). Bakslag .. contre-coup, renvoi. Weste (1807). Man inbillade honom lyckligtvis, att såret var ett bakslag af det skott, han sjelf aflossat. Lysander Äfv. 50 (1872). Afståndet mellan sista käglan och väggen (bör) vara minst 60 cm .., emedan klotet annars lätt vid studsningen mot väggen .. hoppar in i leken och förorsakar bakslag. Balck i Idr. 1: 474 (1886). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d. samt d. dial. bagskrald (Feilberg)] (†) i kägelspel, om (nytt) slag med klotet från det ställe där det stannat, efter att man förut kastat från en viss plats o. träffat. Möller (1745, under rabat). Han slog två käglor i bakslag. Holmberg (1795, under rabat). Spela så at bakslaget räknas. Därs. Slå bakslag. Därs. (under rabattre). Rabattre .. Slå tilbaka, göra bakslag. Därs. Weste (1807).
b) i leken ”slå trissa”, om slag som ej blott hejdar trissan, utan äfv. kastar den tillbaka. Balck i Idr. 1: 436 (1886). Bakslag .. få (icke) motas. icke heller upprepas. Dens. Därs. 437.
c) (†) om vågor; jfr BAK-SJÖ. Motsjö, bakslag, när vågorna slå tillbaka ifrån klippan ell(er) stranden. Deleen (1806, under back-sweep).
d) fys. om elektrisk urladdning i ett föremål framkallad gm en sådan i en angränsande elektrisk kropp. Fock Fys. 566 (1855, 1861). I en elektrisk ledare. hvilken blifvit försatt i elektriskt tillstånd genom inverkan på afstånd .. från en elektrisk kropp, uppstår bakslag, när denne kropp urladdas. R. Rubensson i NF (1876).
2) mer l. mindre bildl.
a) [jfr fr. je lui ai renvoyé la balle, jag har gifvit honom lika godt igen] vedergällning; repressalier; jfr BAK-, MOT-HUGG. Det skall roa mig att förödmjuka honom .. (Svar:) Akta sig bara för bakslag, farbror. De Geer Lillie 14 (1880).
b) återgång, förändring till motsatsen, omslag. (Kunna) dessa .. vägar icke .. anskaffa den luft, som .. förbränningen kräfver, så uppstår ett bakslag .. Inrökning uppstår. E. A. Wiman i Tekn. tidskr. 1888, s. 50. — särsk.
α) (plötslig) förändring, i det att ngt (i sht gm att drifvas för långt) slår öfver i l. framkallar sin motsats; omslag; i sht motsats till framåtskridande: tillbakagång, reaktion, regress. Den allmänna odlingens gång hämmas ej af några öfvergående och enskilda bakslag. Uppf. b. 7: 4 (1875). Bakslaget af deras (dvs. Hattarnas) hushållning, handelskrisen 1763 och fabrikernas förfall, (hade) drabbat hufvudstaden hårdt. Malmström Hist. 5: 271 (1877). Den svenska realismen är ett de idealistiska tankerörelsernas bakslag .. Den svenska idealismen har gått nog långt, och det var en naturlig sak, att deremot skulle resas gensagor. Wikner Lifsfr. 2: 226 (1886). Så snart svenskarna gjorde allvarsamt motstånd, var ett omslag (i krigets gång), ett bakslag oundvikligt. C. O. Nordensvan Fin. kr. 132 (1898).
β) [jfr eng. throw-back] om det förh., att djur (l. växter), i sht af kulturras, stundom ej komma att likna sina föräldrar, utan ngn af förfäderna osv.: atavism. Billing Hipp. 176 (1836). Fenomenen af atavism, eller som Darwin kallar densamma: ”reversion” (återfall, bakslag), hafva .. fått .. betydelse såsom länkar i kedjan af bevisen för de organiska varelsernas härkomst. G. v. Düben i NF 1: 1259 (1876). Bakslag till den ursprungliga formen. Elfving Kulturväxt. 12 (1895). — jfr: Det yttre (hos dessa hästar har) påminnt om mulor .. tillfölje af något ”bakslag” från deras moders föregående parning med åsnehingst. SD(L) 1898, nr 157, s. 1.
3) [jfr SLAG i bet. vildt djurs bukt l. spår] jäg.
a) om (jagadt) djurs återvändande samma väg det kommit; jfr BAK-SPÅR 1. Almqvist (1842). Göra ett bakslag. Hahnsson (1884).
b) = BAK-SPÅR 2 a. Drifva på bakslag. Nordforss (1805). Bakslag säges hunden gå på, då han ej följer. utan går tvärtemot djurets kosa. Källström Jagt 197 (1850, 1861). En god stöfvare bör .. ej väcka eller gläfsa på gamla slag eller bakslag. Därs. 76. Hahr Jagt 2: 452 (1866, 1882). — i bild. Hur öfverljudt på villospår de skälla! Ni går på bakslag, falska danska hundar! Hagberg Shaksp. 1: 398 (1847). jfr Sparre Findl. 444 (1835, 1869).
II. bak- har bet. bakåt.
1) [jfr d. slaa bagskrald med en pidsk] bakåt riktad(t) slag l. stöt; slag l. stöt vid det hastiga bakåtförandet (af ngt föremål). Gifwa bakslag. Verelius Ind. 202 (1681, under hrauckva). Bakslag .. ein Streich oder Schlag hinter sich. Lind (1749). (Piskan) hvarmed han .. alls icke sparade att klatscha, ehuru .. herr Göran deraf fick smaka några hvassa tag i bakslag. Almqvist Tre fruar 1: 101 (1842). Scholander I. 2: 211 (1881).
2) [jfr SLÅ BAKUT] ridk. Bakslag eller Utstrykning utgör det halfsprång, motsatsen af stegring, deri bakdelen häfves på framdelen, och der fördröjes så länge, tills bakläggarnas mer eller mindre fullkomliga utsträckning för sig gått. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 74 (1836).
3) [jfr SLAG i bet. den sträcka som ett fartyg tillryggalägger utan att vända på annan bog] sjöt. sackning, dejsning. Om dejsning eller bakslag. Roswall Skeppsmanöv. 1: 131 (1803; öfverskrift). Bakslag .. (kallas) en fartygsmanöver, hvarigenom man genom seglens olika ställningar .. kan få ett fartyg att gå rätt akteröfver eller baklänges. R. Nissen i NF (1876). Uggla Sjölex. (1878, under stern-board).
Spoiler title
Spoiler content