publicerad: 1898
BAKÅT ba4kåt, äfv. ba3k~å2t (ba`kåt Weste), adv. l. prep.
Ordformer
(bak åt(h) Rudbeck Atl. 3: 580 (1698), Broocman Hush. 3: 66 (1736), Widegren (1788). bakåt Juslenius (1745), Leopold 2: 280 (1800, 1815) osv.)
Etymologi
I. adv.: åt baksidan l. bakdelen till; i riktning åt baksidan; jfr BAKUT. På thet taket må luta slutt bak åt. Broocman Hush. 3: 66 (1736). Med foten bakåt förd, och kroppen framåt sträckt. Leopold 2: 280 (1800, 1815; om fäktare). Somliga foglar (t. ex. Hackspetten) hafva 2 tår framåt och 2 bakåt, hvilket kommer deraf att yttre tån .. är vänd bakåt. Sundevall Zool. 68 (1847, 1864). Taga ett steg bakåt. Er hatt sitter bra mycket bakåt. Dalin (1850). Benen (äro hos skarfvarna) korta, belägna långt bakåt. Carlson Sv. fågl. 335 (1894). Ryttarna ströko bakåt med hästarna. Heidenstam Karol. 1: 268 (1897). — särsk.
a) i gymnastik- o. exercistermer. Bakåt böj! Sträck stödstående ryggböjning bakåt. Törngren Regl. 20 (1879). Skall en kolonn under manöver .. förändra marschriktningen bakåt .. gifver batterichefen därom särskild befallning till parkchefen eller kommenderar .. Marsch bakåt! Ex.-regl. f. fältart. 1893, 1: 143.
b) oeg. o. bildl.
α) i fråga om tankens riktning: tillbaka; regressivt. Genom en slutledning bakåt har man från tron på själavandringen kommit till läran om preexistensen. E. Svensén i NF 14: 1159 (1890). Den som studerat folklivet ock något följt dess rötter bakåt i tiderna. J. A. Lundell i Sv. spörsm. 3: 5 (1892).
β) (mindre br. utom i Finl.) = BAKUT c δ. Intet hjälpte, för fem år sedan såg han att det gick bakåt med honom. Ahrenberg Hihul. 21 (1889).
II. (mindre br.) prep.: i riktning åt baksidan l. åt bakre delen af (ngt). Sitt långa Hår som de (dvs. de norska gallerna) stryka tillbaka öfwer hufwud, och bak åth Halsen. Rudbeck Atl. 3: 580 (1698). Han skulle gått ut genom porten, men i stället gick han bakåt trädgården. Dalin (1850). Lundell (1893).
Ssgr: BAKÅT-AFLÄGGNING30~020. tekn. J. H. Fredholm i Tekn. tidskr. 1874, s. 161 (om slåttermaskin). —
-BÖJD~2. Schenberg 139 (1739; under recurvus). Från munsidorna (på hvalrossen) nedstå två långa, .. något bakåtböjda betar. Nilsson Fauna 1: 318 (1847; uppl. 1820: bakåt böjda). Thomson 127 (1862). —
-DRAGANDE~200, (p. pr. l.) adj. anat. (Hufvudet) bakåtdragande muskel. Wenström o. Lindgren (1889, under renuent). —
-DRAGNING~20. gymn. ett slags aktiv rörelse med stöd af rörelsegifvare. Ling Tab. 12 (1866). Vingländstödstående bakåtdragning. Hartelius Sjukg. 71 (1870, 1883). Helgr(en)sitt(ande) bakåt(dragning). L. G. Branting 1: 151 (c. 1850). —
-FLYTTNING~20. Ryttarens kropp .. gör (vid afsittning) en bakåtflyttning med vändning till höger. C. G. Wrangel Handb. 288 (1885). —
-FÄLLNING~20. gymn. Str(äck)kn(ä)gr(en)st(ående) bakåt(fällning). L. G. Branting 1: 152 (c. 1850). Str(äck)halfknäst(å-ende) bakåtfälln(ing). Balck i Idr. 3: 150 (1888). —
-FÖRNING~20. gymn. Sträckning (bakåtförning) af benet är .. mycket begränsad och kan ej ske mer än i några få graders vinkel mot vertikalplanet. Wretlind Läk. 2: 41 (1894). —
-KÄKIG~20. etnogr. person på hvilken ansiktsplanet nedtill är draget bakåt; opistognat. G. v. Düben i NF 7: 11 (1883). —
-LAGD~2. (Fågeln) har ofvanför det öfre ögonlocket en tofs af .. bakåtlagda .. fjädrar. C. R. Sundström i NF 10: 303 (1886). —
-LIGGANDE~200. adj. Den bakåtliggande, brokiga fjädertofs, hvilken en del tropiska fåglar har i pannan. Kræmer Span. 172 (1860). —
-LUTAD~20. Han satt bakåtlutad i sin gungstol. —
-SITTANDE~200, adj. Benen (på alksläktet äro) korta, mycket bakåtsittande. Nilsson Fauna II. 2: 562 (1835, 1858). —
-STJÄLPNING~20. särsk. obst. Lifmoderstjelpning i allmänhet och helst bakåtstjelpning befordras i synnerhet genom förslappning af .. (lifmoderns) bandapparat. Hallin Hels. 2: 524 (1885). —
Spoiler title
Spoiler content