BARBARESK bar1baräs4k (barbare´sk Weste), m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. barbareske, af fr. barbaresque, af it. barbaresco]
(numera mindre br.) invånare i Barbareskstaterna l. Berberiet; jfr BARBAR, sbst.2 Weste(1807). En förlupen Barbaresk. Hagberg Shaksp. 10: 296(1850; eng. barbarian, om Othello). Nu (dvs. vid vårens ankomst) att öfvergifva barbaresken / Är ej storken sen. Snoilsky 2: 285(1881). — särsk.: sjöröfvare från Barbareskstaterna. Ej ens johanniter-riddarna .. förmådde utrota barbareskerna. Uppf. b. 7: 299(1875).
Ssg: BARBARESK-STATERNA103~200. [jfr t. Barbareskenstaaten, fr. Etats barbaresques] ä. benämning på staterna långs Afrikas norra kust utom Egypten. Konv.-lex.(1845). Alger var före Fransosernes ankomst en mohamedansk stat och till namnet lydstat under Turkiet, samt utgjorde en af de s. k. barbareskstaterna. Svedelius Statsk. 2: 204(1868). Rydin Nor. flaggl. 11(1899).
