SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BARYT bary4t, r. (l. m.); best. -en.
Ordformer
(barot Sparrman)
Etymologi
[jfr d. o. t. baryt, eng. baryta, barytes, fr. baryte, bildadt af gr. βαρύς, tung]
miner., kem. ett slags tungt mineral som innehåller det metalliska grundämnet barium; bariumoxid, barytjord. (Lat.) Baryta, Barytes .. f(ör) d(etta) Terra ponderosa, (sv.) Barot, Baryt, Tungspatjord. Sparrman Fourcroy 142 (1795). Barytjord. Denna jordart upptäcktes 1774 af Scheele. För sin tyngd kallades den först tungjord; men har sedan fått det lika betydande Grekiska namnet Baryt eller Barytjord. Berzelius Kemi 1: 359 (1808, 1817). Sjögren Min. 195 (1865). Rosenberg Oorg. kemi 430 (1888).
Ssgr (i allm. kem.): BARYT-GULT03~2. tekn. Äfven barytsalpeter och barytgult (chromsyrad baryt) har man nyligen börjat använda. Liedbeck Kem. tekn. 193 (1868). SFS 1876, nr 8, s. 5. —
-HVITT~2. tekn. Med konst framställes svafvelsyrad baryt, som under namn af blanc fixe, permanenthvitt, barythvitt erhållit en ganska vidsträckt användning såsom hvit färg .., antingen af Tungspat, eller Witherit. Keyser Kemien 2: 179 (1871).
-HYDRAT ~02. Berzelius Kemi 5: 1113 (1828). Bariumhydrat .., barythydrat, kaustik baryt, hvitt pulver .., som i hvitglödgning smälter och stelnar oförändradt. Rosenberg Oorg. kemi 430 (1888).
-JORD~2. = BARYT. Berzelius Kemi 1: 359 (1808, 1817). P. T. Cleve i NF 1: 1558 (1876).
-LÖSNING~20. Berzelius Kemi 6: 412 (1830).
-SALPETER~020. Liedbeck Kem. tekn. 193 (1868; se under -GULT).
-SALT~2. Berzelius Kemi 1: 689 (1808, 1817). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 3. —
-VATTEN~20. lösning af bariumhydrat. Berzelius Kemi 1: 365 (1808, 1817). P. T. Cleve i NF 1: 1558 (1876).
Spoiler title