SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BAS ba4s, sbst.3, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. dial. o. nor. bas, t. bass, af nt. bas, mästare, herre, husbonde, förman, motsv. holl. baas i samma bet.; jfr äfv. eng. boss, förman m. m. (se Murray); sannol. urspr. användt som tilltalsord (jfr MÄSTER, HERRE) o. bildadt af ett ord motsv. fht. basa, t. base, faster, tant, kvinnlig kusin, hvilket trol. är en i barnspråket uppkommen smekform till ett släktskapsord med bet. faster; med afs. på mask. ord som äro bildade af fem. jfr t. ex. ÄNKLING; se för öfr. Tamm, Kluge, Franck]
1) [jfr sv. dial. bas (Sthm enl. Möller Hall. ordb. 1858)] arbetsförman, verkgesäll, verkmästare. Dalin 2: 763 (1853). En s. k. bas, en skrifkunnig och pålitlig person, anställes för hvarje arbetslag, för att, då arbetsledaren aflägsnar sig .. hafva tillsyn öfver arbetarne. Nyström Telegr. 85 (1869). Jag skulle (i början af 1830-talet) göra ”gesällstycke” och blef satt till ”bas” för ett mindre (byggnads-)arbete. Scholander 2: 277 (1880). Basen M. och arbetaren L. .. fingo kontusioner i hufvudena. VL 1892, nr 271, s. 2. jfr: Då arbetsmottagaren ej sjelf kan verkställa allt arbetet, utan i sin ordning öfverlemnar en del åt andra, på hvilka han vill göra sig en förtjenst, ger detta upphof till mellanhänder eller s. k. basar mellan de egentlige arbetsgifvarna och arbetarna. D. Bergström i NF 15: 1106 (1891). — jfr ARBETS-, MURAR-, POST-, TACKEL-, TIMMERMANS-, VAD-, VERK-BAS m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Möller Hall. ordb. 1858)] (i vissa trakter af Sv., hvard.) om den bäste l. förnämste i sällskapet l. laget. Han är basen i atletik här i stan. Tidn. f. idr. 1897, s. 136 (fr. Uppsala).
Spoiler title