SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BAS ba4s, sbst.4, n., i bet. 1 äfv. r. l. m.; best. (numera föga br.) -et, ss. r. l. m. -en.
Ordformer
(baass Rondeletius 65 (1614), Polit. vis. 317 (1644), Lucidor Hel. Ss 3 a (c. 1670))
Etymologi
[af BASA; jfr sv. dial. bas, n., finländska dial. basor, pl. (Vendell Ordb. öfv. Pederörem.)]
1) (hvard.) stryk, smörj, dask, pisk, aga; jfr BADD 6 o. BASA 4. Rondeletius 65 (1614). Wij goffuo them så wälligt baas. Prytz G. I C 4 b (1622). Sahlstedt (1773). Pappa ger gossen bas, om han ej är beskedlig. Dalin (1850). Sander Fog. 67 (1871). jfr: Jagh menar hon (dvs. dörren) är icke vthaff Glaas, / Hon kan ju wäl vthstå sådana baas (dvs. sådant stötande, knuffande). Messenius Disa 36 (1611). — (numera knappast br.) med obest. art.: kok stryk, afbasning. Men om tu .. (detta) ey sonar / Så får tu wist ett bas. P. J. Rudbeckius A 5 a (1624). At ej Cupido för sitt ras / Af någon Iris får et bas! Dalin Vitt. 5: 119 (1752).
2) [jfr sv. dial. bas (Rietz under basa 2)] (föga br.) = BADD 7. Bas .. (pop.) Coup, bourrasque; se Ryck, Napptag, Risp. Weste (1807). Öhrlander o. Leffler (1852).
Jfr BASÖL.
Spoiler title