[jfr ä. d. bas, baes oc buus (Kalkar); jfr äfv. bus bas; möjl. besläktadt med nt. basen, yra]
(†) stoj, oväsen, larm, ras. Här hörs eij annat nu, än Roop, än Skrij och Baas. Achrelius Dan. D 3(c. 1690). Hvad vore Herculs verck, och hiältars baas och buus? Broms Vitt. 365(1708).
