SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BASTIONERAD bas1tiωne4rad, stundom -tjω-, äfv. -e3rad2, adj.
Etymologi
[efter fr. bastionner]
bef. befäst efter bastionssystemet; försedd med bastioner; i form af en bastion. Sehmann Fr.-sv. ordb. 203 (1842). Tvenne starka infanteri-corpser .. uppkastade en vidlyftig bastionerad förskansning. Mankell Fältsl. 124 (1857). Bastionerad front. G. Uggla i NF 2: 48 (1876). Den gamla bastionerade fästningen. Melander På långtur 112 (1896).
Spoiler title
Spoiler content