[jfr ä. d. bastonnere, t. bastonnieren, fr. bâtonner, ä. fr. bastonner (med ännu på 1700-talet hörbart s), af it. bastonare af bastone, se BATONG;med afs. på formen bastionera jfr mlat. bastionarius (jämte bastonarius), pryglare (Du Cange)]
(mindre br.) prygla. Låta bastionera een fyrverkare till dödz. RP 5: 67(1635). (Isl.) Beria oc beysta .. Slå och Bastionera. Verelius Ind. 33(1681). När min Man .. kommer hem, så skall jag bastonera honom. Envallsson Den nya secten 4 (1782). De andra barnen stodo förskräckta och sågo på, huru deras anförare och hufvudman bastonnerades. Knorring Ståndsp. 1: 96(1838). G. Dalin(1871).
