SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BASTONERA bas1tωne4ra, stundom -to- l. -tå-, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr BASTONAD.
Ordformer
(bastionera RP 5: 67 (1635), Verelius Ind. 33 (1681), Swedberg Schibb. 252 (1716))
Etymologi
[jfr ä. d. bastonnere, t. bastonnieren, fr. bâtonner, ä. fr. bastonner (med ännu på 1700-talet hörbart s), af it. bastonare af bastone, se BATONG; med afs. på formen bastionera jfr mlat. bastionarius (jämte bastonarius), pryglare (Du Cange)]
(mindre br.) prygla. Låta bastionera een fyrverkare till dödz. RP 5: 67 (1635). (Isl.) Beria oc beysta .. Slå och Bastionera. Verelius Ind. 33 (1681). När min Man .. kommer hem, så skall jag bastonera honom. Envallsson Den nya secten 4 (1782). De andra barnen stodo förskräckta och sågo på, huru deras anförare och hufvudman bastonnerades. Knorring Ståndsp. 1: 96 (1838). G. Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content