SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEBÅNGA, v., anträffadt bl. i p. pf. n. -adt
Ordformer
(-et).
Etymologi
[af BE- o. BÅNGA l. BÅNG, adj.]
(†) göra ängslig; i p. pf.: ängslig, orolig. När iagh till tigh kommer / och iagh skall talla vedh tigh, / mitt hiartha är bebånghet, / och inthe måll i migh. Visb. 1: 126 (c. 1620).
Spoiler title
Spoiler content