BEDÅRELSE bedå4relse, i Sveal. äfv. 0302 (bedå´relse Weste; bed`årälse Almqvist), r. l. f. (f. Lind(1749), Dalin(1850) m. fl.; m. Sahlstedt, Weste, Almqvist); best. -en; pl. -er.
(mindre br.) vbalsbst. till föreg. Lind(1738). — (föga br.) konkretare: tillstånd(et) att vara bedårad. Bedårelse, illusion. Möller(1745). Dalin(1850).