SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEDÄMMA bedäm4a, i Sveal. äfv. 032, v. -er, -dämde, -dämt, -dämd. vbalsbst. -ANDE, -DÄMNING (se d. o.).
Etymologi
[af BE- o. DÄMMA]
tekn. lägga bräder, stockar o. d. öfver (sten o. d. som skall sprängas) för att hindra sprängstyckena att flyga omkring o. göra skada; fördämma.
Spoiler title
Spoiler content