SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEFLAGGA beflag4a, i Sveal. äfv. 032, v., anträffadt bl. i p. pf. -ad.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. FLAGG(A); jfr t. beflaggen]
(föga br.) pryda l. smycka med flaggor. Denna hamn, beflaggad af alla Europas blandade färgor. Ödmann Åm. i VetA 1815, s. 9. — p. pf. i rent adjektivisk anv.: flaggprydd, flaggsmyckad. Det grant beflaggade fartyget. Stiernstolpe Skr. 120 (c. 1820). Fredensborg .. lyfte .. sina beflaggade spiror. Nicander Minnen 1: 56 (1831). jfr: Ett .. stort fartyg, rustadt och beflaggadt (dvs. förande sådan flagg) som en viceamiral. Fryxell Ber. 15: 89 (1848).
Spoiler title
Spoiler content