BEFLYTA, v., anträffadt bl. i p. pf. -FLUTEN; jfr FLYTA.
Etymologi
[jfr fsv. beflutin, ä. d. befloden samt mnt. bevleten, holl. bevlieten, t. befliessen; jfr äfv. BE- II 1 anm.]
(†) i p. pf.: (helt l. delvis) omfluten, kringfluten. The beflotne land, som är Öland eller Finland. G. I:s reg. 9: 85 (1534). Seland, Falster, och the andra befluten land som i Danmark liggia. O. Petri Kr. 19 (c. 1540). (Skandien) är mäste delen befluten medh stora Hafwet. Schroderus J. M. kr. Föret. v (1620). Rel. om G. II A. A 2 b (1699). — jfr OMBEFLUTEN.
