publicerad: 1901
BEFORDRA befω4rdra l. -fω4d-, i Sveal. äfv. 032 (befo´rdra Weste; befòrdra Almqvist), v.1 -ade; se för öfr. FORDRA, v.1 vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (icke gärna i bet. 3), -ING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. befordre, holl. bevorderen, t. befördern samt med afs. på bet.-utvecklingen PROMOVERA; se för öfr. BE- o. FORDRA, v.1]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
1) fortskaffa. 2) förhjälpa, sörja för att (ngn l. ngt) kommer (till ngt som är tillbörligt). 3) gifva högre ämbete åt. 4) (be)främja; hjälpa. 5) rekommendera. 6) åvägabringa, åstadkomma.
1) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl. o. t.] fortskaffa; ombesörja att (ngn l. ngt) framkommer (till bestämmelseorten o. d.), expediera; i ä. tid möjl.: skaffa l. förhjälpa i väg. Bleffue någre aff them (dvs. de förföljda) .. befordrade ifrå een By ther i Blekingh .. och til Skipz vthöffuer åht Tydskland. Tegel G. I 2: 294 (1622). Så att den resande man .. måtte .. med båt, häst, släda, kärra eller wagn och annan fordenskap befordrat blifwa. RARP 4: 595 (1651). Befodra et bref ifrån .. hertiginnan af Anhalt-Zerbst till .. storförstinnan. Höpken 2: 234 (1752). Tusentals droskor .. befordra (i Petersburg) allmänheten. NF 12: 1162 (1888). De i världspostfördraget ingångna ländernas postverk befordra försändelser från och till sammanlagdt mer än 190,000 postanstalter. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 348 (1893). Telegraminlämningsställen, afsedda .. för mottagande af telegram, som därifrån medelst telefon befordras till stadens telegrafstation. Sv:s land o. folk 922 (1901). jfr EFTER-, FRAM-, POST-, TRANSIT-BEFORDRA m. fl. — särsk.
a) [jfr t. einen ins grab befördern] (numera föga br.) i uttr. befordra till (fordom äfv. i) grafven o. d., numera med bibetydelse: förhjälpa till begrafning o. sålunda närmande sig 2. Förordna wissa bärare, som the (i en smittosam sjukdom) döda befordra til sin (dvs. deras) graaf. Laurelius i KOF II. 1: 260 (1659). The som Christeligen lefwat hafwa, skola .. på behörigt sätt, til Grafwen befordrade warda. Kyrkol. 18: 1 (1686). Att döda kroppen kan befordras i sin graf. Börk Dar. 1092 (1688). Nehrman Pr. civ. 315 (1729). — bildl. Medici (hade) vid kroppens öppnande funnit en gallartad sjukdom hafva befordrat honom till grafven. Adlerbeth Ant. 2: 200 (c. 1815); jfr 2.
b) i mindre utprägladt lokal bet.
α) (numera föga br.) med personobj.: föra fram, förhjälpa (till). Så låter osz troo på Christum, och befordra andra til honom. J. Matthiæ 1: 55 (1658).
β) [jfr UPPFORDRA (malm o. d.)] (föga br.) i uttr. befordra i dagen (jfr 2 b β), med afs. på metaller o. d., bringa i dagen, skaffa upp. Norra Skotland (är) .. fattigt på malmer. Endast bly befordras i dagen. A. Wahlberg i NF 14: 1133 (1890).
2) (numera i sht med en viss officiell anstrykning) förhjälpa l. föra l. bringa l. öfverlämna (till en viss ställning l. behandling l. förmån o. d.); sörja för att (ngn l. ngt) kommer (till ngt, särsk. ngt tillbörligt l. som bör ega rum).
a) befordra (ngn) till dop(et) o. d. Alle, fulkomligen til Werlden födde, och lefwande Barn, skola af theras (dvs. sina) Föräldrar .. til then helige Döpelsen befordras. Kyrkol. 3: 2 (1686). Att .. se dessa små befordrade till det heliga dopet. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 276 (1828). Om barnet under nämnda tid ej till dop befordras. SFS 1887, nr 10, s. 1. jfr: Vår prest .. skulle (om barnen vore odöpta) med nöje befordra dem till christendomen. J. Wallenberg 278 (1771).
b) i fråga om offentliggörande o. d. Detta aktstycke förtjänar att befordras till offentligheten, till allmänhetens kännedom. — särsk. i uttr.
α) [jfr d. befordre til trykken] befordra till trycket, äfv. till tryck l. (föga br.) på trycket o. d. Wällustens Twenne Blås-Bälgor .. Beskrefne okk till Trycket befordrade af Ernesto Gottlieb. N. Bergius (1690; boktitel). Envallsson Lyckl. tillfäll. 22 (1782). Odhner G. III 1: 271 (1885). jfr: Sjö-Chartors formerande, hvilka General-Sjö-Militiæ-Contoiret sedan har at befordra til gravering. Instr. 5 Maj 1791, s. A 3 a.
β) (numera föga br.) befordra i dagsljuset (jfr 1 b β), offentliggöra, publicera. Konungastyrelsen, then Buræus befordrade i dagsliuset. Swedberg Schibb. 10 (1716). Det genealogiske värket, som .. Ridderskapet vid sidsta Riksdagen recommenderade oss (dvs. riddarhusdirektionen) att befordra i dagsliuset. 2 RARP 3: 506 (1723).
c) [jfr d. befordre til endskab] sörja för att (ngt) kommer (till utförande l. till vederbörlig behandling); särsk. i uttr. befordra till verkställighet, till slut. Samma .. saak till godh och önskeligh ände att hielpa och befordra. RARP 1: 35 (1627). Ridderskapet ock Adelen .. remitterade denna saken til Justitiæ-Cancelleren, at han befordrar saken til ransakning. 2 RARP 3: 71 (1723). Det åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att vaka deröfver, att utslag i brottmål .. varda till verkställighet befordrade. SFS 1855, nr 90, s. 6. Noggrann tillsyn skall utöfvas derå, att anhängiggjorda lagsöknings- och rättegångsärenden befordras till slut. Därs. 1894, Bih. nr 25, s. 3.
d) befordra (en brottslig l. en förbrytelse o. d.) till straff o. d. Sahlstedt Hofart. 195 (1720). De som .. gerna skulle hafva släpat Autor för Kämners-Rätten och med alla krafter befordrat den förmätne förnufts-menniskan til välförtjent näpst. Leopold i LBÄ 1: 17 (1797). Han (dvs. konungens länsman) .. befordrar förbrytare till straff. Forssell Hist. 1: 4 (1869). Att påkalla justitiekanslerens åtgärd för att befordra tryckfrihetens missbruk till näpst. Dens. i 3 SAH 3: 395 (1888). jfr: (föga br.) Befordra .. till döden. Almqvist (1842).
e) (numera föga br.) befordra (ngn) till ämbete o. d., förhjälpa till l. skaffa ämbete o. d. The Lärde (skola) altidh för alla andre til Tienster och Ämbeter blifwa befordrade. Schroderus Uss. G 4 a (1626); jfr 3. En Biskop förwärkar .. sitt Embete, om han för Mutor skull, befordrar odugelige och owärdige Personer, til Prästewijgning och Giäll. Kyrkol. 24: 15 (1686). Den aldrahögsta Regementz-konsten består deruti at utvällia och befordra hvar och en efter des skickelighet, böijelse och gåfvor, til sådan beställning som han är bäst fallen til. Ehrenadler Tel. 913 (1723); jfr 3. Jag har .. haft föga benägenhet at befodra dem till retraiter, som äga hälsa och sinneskrafter at skiöta .. (sina) embeten. Höpken 2: 7 (1762).
f) (numera mindre br.) i annan anv. En allmänt beträdd väg är (icke) skicklig att emottaga och till fruktbarhet och mognad befordra ett dyrbart utsäde. Thomander Pred. 1: 261 (1849). — särsk. (†) med afs. på person; stundom: hjälpa fram (till). (I, äkta makar, skolen) hielpe til, at befordre hwar annen, til alt hwadh som kan lända Gudh til ähro. Christl. ordn. F 3 b (1602); jfr 4 b. (Man har) vthi rättan tijdh befordrat dhem (som tjäna vid kyrkor, skolor osv.) oafkorttat att vthbekomma .., hwadh Gudh och E:s Kongl. Maij:t .. dhem till oppehälle hafwer .. förvndt. C. Sparre i HSH 31: 258 (1667). Min tro kan på intet annat sätt hjälpa dig, än allenast så, at hon kan befordra dig til at sjelf få trona. Borg Luth. 2: 405 (1753). Tilse, at Lättingar, Lösdrifvare och Tiggare .. befordras til något godt och nyttigt arbete. Instr. f. öfverståth. 25 Aug. 1791, § 17; jfr d.
3) [utveckladt ur o. i ä. tid sannol. ej skarpt skildt från 2 e; jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] gifva l. skaffa (ngn) högre l. förnämligare ämbete (l. tjänst) än det (l. den) han förut innehaft; låta (ngn) avancera (till); i sht i pass. När Öfwer Officerarne .. blifwa befordrade ifrån den ena Tiänsten til den andra. Förordn. o. regl. 5 Jan. 1684, s. A 2 a; jfr 2 e. Uti Ecclesiastiquen befordrades in Aprili, Biskopen i Lindköping Doctor Haqvinus Spegel, til Ärchi-Biskop och Pro-Cancellarius i Upsala. Nordberg 2: 159 (1740). Laglöst Rike det är, där dumme befordrade blifva. Nicander G. sann. 34 (1766); jfr 4 b. Den som älskar .. äreställen och befordras .. (klagar) ej öfver lifvet. Leopold 5: 347 (1800). Jag vill minnas, att denna anmärkning (att ej hafva förstått att välja o. framdraga personer af förtjänst) en gång riktats emot mig, för det jag icke befordrat assessor B. De Geer Minnen 1: 196 (1892). Efter några års tjänstgöring som docent, nämndes han 1868 till adjunkt .. samt befordrades 1869 till professor. LD 1901, nr 82, s. 2. — skämts., mer l. mindre bildl. Nu gifter sig omsider slösaren i anständig tysthet med sin från piga till mamsell befordrade mätress. Järta V. skr. 1: 128 (1816). Allt sedan jag blifvit befordrad till småländing (dvs. sedan jag blifvit biskop i Växiö). Tegnér 6: 99 (1827). — jfr OBEFORDRAD.
4) befrämja, främja; hjälpa.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med (mer l. mindre) abstr. sakobj.: (be)främja (ngt), arbeta för att (ngt) må ske l. åstadkommas l. förverkligas l. för att (ngt) må hafva framgång l. utvecklas l. för att (ngt) må förblifva rådande l. försiggå lättare; numera icke gärna med afs. på ngt mindre godt.
α) med personligt subj. Han har alltid befordrat (l. sökt befordra) mitt bästa. Thet hafwer warit mitt ijdh, / Altid att befordra min Swågers gagn. Carl IX Rimkr. 80 (c. 1600). Den så kallade Biskops-sjukan .. befordrar (icke präste-) Ståndets anseende. LBÄ 7—8: 91 (1797). Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra. RF 1809, § 16. Vi skole .. befordra allt, som länder till .. (vår nästas) välfärd. Lindblom Kat. nr 68 (1811). Nyblom M. Twain 2: 33 (1874). — (föga br.) Goda barnamödrar (dvs. barnmorskor), som them (dvs. barnaföderskorna) sköta och födseln befordra. Emporagrius i KOF II. 2: 38 (c. 1655). Söker någor .. befordra en oinskränckt envålds regering i Riket. MB 4: 8 (Lag 1734). Genom egensinnighet befordra .. Fäderneslandets ändteliga undergång. Nordberg 1: 500 (1740).
β) med sakligt subj. Att den (dvs. resolutionen) mehre skulle befordra än hindra eller differera (dvs. fördröja) tractaten. A. Oxenstierna Skr. 2: 665 (1624). Stormwäder och hefftig bläst skadar henne (dvs. säden) intet, vtan mera befordrar wexten och then styrcker. Swedberg Sabb.-ro 847 (1689, 1710). Sjelfva Konsterne och Vetenskaperne användas till at befordra hans (dvs. den rikes) nöje. Höpken 1: 166 (1740). Vaslan .. befordrar sömnen. Westerdahl Häls. 132 (1768; uppl. 1764: promoverar). Arbetsamhet befordrar helsa och välstånd. Lindblom Kat. nr 80 (1811). Ett medel, som befordrar helsan, matsmältningen, hårväxten. Dalin (1850). Hvarje idé befordrar på ett eller annat sätt mensklighetens väl. Agardh Teol. skr. 2: 12 (1856). — (†) Then gifftermåls handel, .. (som hertig Johan) giorde i Pålen, .. blef .. medh hans (dvs. E. XIV:s) schrifvelser til kongen i Pålen befordret. RA 2: 255 (1568). — jfr FROST-, HÄLSO-, UTVECKLINGS-BEFORDRANDE m. fl.
b) (†) med konkret obj.: hjälpa, hjälpa fram, understödja, gynna, tillgodose.
α) med personobj. The andre wåre Tienare .. motte .. och medh någon synnerligh gunst och nåde befordrade bliffua. Tegel G. I 2: 407 (i G. I:s test. af 1560). Öfwerheten ällskar och befordrar sine Vndersåtare, och will icke, at de i någon måtto öfwer deras (dvs. sin) Förmågo blifwa betungade. Rudbeckius Kon. reg. 183 (1615). Hielpa, frelsa och befodra wår Nästa i all hans lijfznöd. Svebilius Kat. nr 18 (1689). Han (dvs. en yngling som egnar sig åt samhällets närande yrken) befordrar .. (med arbetsamhet, ordningssinne o. redlighet) sig .. sjelf och i hans egna händer lägger Gud hans framtid. Wallin Rel. 1: 354 (1821, 1825). Jag vill hoppas, att du ej heller på biskopsstolen skall komma att allt för mycket blygas för den, som du .. nyligen befordrat med ditt förord. Tegnér 5: 359 (1824); jfr 5.
β) med sakobj. Konung Christians Wänner och Förwandter .. loffuade .. att wele förewända (dvs. använda) all möijeligh flijt, til att befordra Konungh Gustaffs Skipzflotta medh Båtzmän. Tegel G. I 2: 38 (1622). Iagh (har) .. befodratt Skolar och Hospitaler, så mykit iagh någon sins haar kunnat. E. v. der Linde i HSH 31: 454 (1662).
5) (†) till det bästa anbefalla, understödja l. hjälpa gm förord, rekommendera. Breff, ther medh man någhon befordrar eller commenderar. A. J. Gothus Thes. ep. 1: 19 (1619). Jag wil befodra dig. Pfeif De habitu 23 (1713; bland uttr. som kunna ersätta rekommendera). Broman Helsingeboken 40 (1728).
6) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (†) åvägabringa, åstadkomma, genomföra. Försmå intet denna gåfvan af dessa händer, som varit utsedd (för utsedda?) at befodra din död. Mörk Ad. 2: 262 (1744). — särsk. [möjl. utveckladt ur 2 c] (numera föga br.) i uttr. befordra verkställigheten (af en dom, ett beslut o. d.). Hallenberg Hist. 3: 139 (1793). Sedan vi .. förnummit ditt nådiga beslut, tillkommer det oss .. att utan dröjsmål befordra verkställigheten. Palmær Eldbr. 200 (1847).
Särskilda förbindelser:
BEFORDRA UPP 010 4. till 1; jfr UPPBEFORDRA. Fibrinlefrarna (i luftrören vid krupös lungkatarr) .. befordras upp genom häftiga hostanfall. Wretlind Läkareb. 7: 72 (1899).
BEFORDRA UT 010 4. till 1; jfr UTBEFORDRA. jfr: Wäinämöinen .. / Går att solen ut befordra / Ur den .. gråa stenen. Collan Kalev. 2: 344 (1868).
Spoiler title
Spoiler content