SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEFORDRING befω4rdriŋ l. -fω4d-, i Sveal. äfv. 032 (befo´rdring Weste; befòrdring Almqvist), sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. Anm. I st. f. obest. sg. användes vanl. BEFORDRAN; jfr anm. under d. o.
vbalsbst. till BEFORDRA, v.1 — särsk.
1) = BEFORDRAN 1. RP 3: 115 (1633). Forssell Stud. 2: 224 (1888). — jfr BREF-, POST-, SJÖ-, TELEFON-, TELEGRAM-, TRANSIT-, VIDARE-BEFORDRING m. fl.
2) = BEFORDRAN 2. Monge Prestmänn .. drijsta sigh til medh theras otijdhiga Anhållande, importunera höga Öfwerheeten och andra förnähme Herrar och Ståndz-Persohner, om Promotion (dvs. avancemang) och Befordring. Resol. 28 Nov. 1660, mom. 2. Efter han så länge tiänt och ännu icke fåt någon befordring. 2 RARP 4: 553 (1727). Hans akademiska befordringar .. följde hvarandra .. på betydliga afstånd. Leopold 6: 183 (1786). Gällde blott förtjenster / Vid befordringen; / Han ej gått till venster / Om Stallmästaren. Wadman Saml. 2: 176 (1835).
3) (numera föga br.) = BEFORDRAN 3. Sanningen til befordring (må man gå ed). Carl IX Cat. B 2 a (1604). Amman 20 (1756).
Ssgr: BEFORDRINGS-AFGIFT030~02 l. ~20.
1) till 1. Geijer Postförf. 45 (1880, 1890). Afsändaren af ett paket, som gått förloradt, har .. rätt till återbekommande af befordringsafgifterna. SFS 1892, nr 28, s. 87.
2) till 2: afgift som (af vissa ämbets- l. tjänstemän) vid befordran erlägges (till pensionskassa); jfr AVANCEMANGS-PENNINGAR. Förordn. 8 Nov. 1773, s. A 3 a. SFS 1827, s. 1367. Därs. 1893, nr 108, s. 29.
(2) -BANA~20. National-församlingen öppnade befordringsbanan för all förtjenst. Geijer I. 2: 247 (1844). En .. snabb och lysande befordringsbana. Wieselgren Vår samt. 127 (1880).
(4) -BREF. (†) jfr BEFORDRANS-BREF. Befordringz eller berömmelse bref. Lex. Linc. (1640, under commendatitius). Då han (dvs. Onesimus) med skäl väntade rättmätiga förebråelser, utbad han sig af Apostelen ett befordringsbref. Ödmann Str. förs. 1: 69 (1799). jfr: Någhre breff (kallas) Promotoriales, eller befodrings breff, hwilke lyda om Supplicationer och Commissioner. A. J. Gothus Thes. ep. 1: 1 (1619).
(2) -DAG~2. SFS 1827, s. 1367.
(2) -FRÅGA~20. LBÄ 7—8: 81 (1797). Befordringsfrågan drogs inför allmänhetens domstol. Ljunggren i SAH 41: 24 (1866).
(2) -FÖRSLAG~02. Tj.-regl. 1858, 1: 249. (Generalintendenten) ingifver till Konungen befordringsförslag å alla fasta beställningar af officers rang vid intendenturcorpsen. SFS 1893, nr 7, s. 2.
(2) -GRAD~2. De första befordringsgraderna voro genomlupna. Adlerbeth Åm. i VetA 1800, s. 9. Lundell (1893).
(2) -GRUND~2, r. SP 1784, nr 139, s. 1. Förtjenst och skicklighet skulle vara den enda befordringsgrunden. Malmström Hist. 1: 248 (1855). Vid tillsättning af lektorsbefattning skola lärdomsförtjenster .. såsom befordringsgrund likställas med undervisningsskickligheten. SFS 1895, nr 24, s. 11.
(2) -GRÄL~2, n. Det akademiska befordringsgrälet på 1830-talet. Wieselgren Vår samt. 116 (1880).
(2) -LAG~2, r. SP 1784, nr 140, s. 3. Alla våra befordringslagar, hela ämbetsmannainrättningen är grundad på de gamla bofälliga akademiska formerna. Tegnér 6: 13 (1826). Wieselgren Vår samt. 211 (1880).
(2) -LISTA~20. SP 1809, nr 43, s. 2. (B:s) biografi innehåller icke någon lång befordringslista. Wieselgren Vår samt. 85 (1880).
(2) -LYCKA~20. (numera mindre br.) Gyldenstolpe i 1 SAH 3: 31 (1789). En trög befordringslycka. Försl. t. skolordn. 1817, s. XV. Tiden 1848, nr 62, s. 2.
(2) -LYSTEN~20. Unga befordringslystna förmågor i embetsverken. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1875, s. 730.
(2) -LYSTNAD~20. Adlerbeth Ant. 1: 13 (c. 1792).
-MEDEL~20.
1) till 1. Almqvist (1842). S. Carlson i Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 189.
2) till 2. Wallin Rel. 4: 170 (1816). Dugligheten fins öfverallt, der hon är det hufvudsakliga befordringsmedlet. Rydqvist Tid. 1: 12 (1840).
3) (numera mindre br.) till 3. Alla kommissioner, deputationer med domsrätt eller extraordinarie domstolar .. äro hädanefter afskaffade, såsom befordringsmedel till envälde och tyranni. RF 1772, § 16. En förrättning, som borde vara .. ett befordringsmedel för heliga och goda syftemål. Lehnberg Pred. 1: 179 (c. 1800; om bönen). Ett godt befordringsmedel för hårväxten. Dalin (1850).
(2) -MÅL~2. Bergklint Vitt. 233 (1772). Utkast Til en Hand-Bok Öfver Ecclesiastique Befordrings-Mål. O. Wallquist (1797; boktitel).
(2) -PRINCIP~02. LBÄ 7—8: 81 (1797).
(2) -RÄTT~2, sbst. Leopold 2: 231 (1780, 1815). (Gm vissa pastorats nedflyttning till andra klassen) inskränktes befordringsrätten för högre lärdom. Tegnér 6: 447 (1832). Befordringsrätt till presterlig tjenst i Stockholm. SFS 1883, nr 59, s. 2. Tillstånd att .. med befordringsrätt qvarstå i regemente. Tj.-regl. 1889, s. 206.
(2) -STEG~2. (numera föga br.) K. bref 19 Nov. 1773, s. 1. Befordringsstegen voro genom lagar afmätte. Rosenstein 1: 253 (1797).
(2) -SYSTEM ~02. Sthms Fig. 1845, s. 402.
-SÄTT~2. särsk.
1) till 1. Ill. Sv. 1: v (1873, 1882).
2) till 2. SP 1780, s. 803. Wieselgren Bild. 515 (1883, 1889).
(2) -TRAPPA(N)~20. Gustaf Armfelt hann .. icke längre på befordringstrappan än till kaptensgraden. E. C. Tegnér Armf. 1: 2 (1883).
(2) -TUR~2.
1) ämbets- l. tjänstemans rätt till befordran på grund af tur (o. ordning). Dalin (1850).
2) tur l. lycka i befordringsväg. Dalin (1850).
(2) -TVIST~2. Den temligen omfångsrika .. gren af litteraturen, som spirat upp ur akademiska befordringstvister, är onekligen föga uppbygglig. Ljunggren i SAH 41: 24 (1866).
(2) -UTSIKT~02 l. ~20. i sht i pl. Leinberg Skolv. 2: 220 (1803). Fahlcrantz 5: 90 (1852, 1865).
(2) -VERK. (†) jfr -VÄSEN. Bergklint Vitt. 232 (1772). Befordringsverket handhades (efter riksdagen 1778) .. utan det afseende på skicklighet och förtjenst, som fordras till en god styrelse. Adlerbeth Ant. 1: 19 (c. 1792).
-VÄG~2.
2) till 2. DA 1772, nr 75, s. 1. Skrida den långsamma befordringsvägen till det slutliga målet för uppoffrad möda och förtärda lifskrafter: en akademisk lärostol. Leopold 6: 177 (1786). särsk. i uttr. i befordringsväg, med afs. på befordran. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 116 (1865). Otroligt ihärdiga motgångar i befordringsväg. Wieselgren Vår samt. 89 (1880).
(2) -VÄSEN~20 l. -VÄSENDE~200. Sveriges befordringsväsende (har) varit .. (ett) slags kastmaschin, der agnarne ofta lägrat sig ofvanpå och frökornet inunder. Wetterbergh Altart. 577 (1848). Få land torde ega ett så lagbestämdt befordringsväsende som Sverige. T. Rabenius i NF 2: 122 (1876). (Regementschefen) skall .. med oveld .. handhafva befordringsväsendet. Tj.-regl. 1889, s. 164.
(2) -ÄRENDE ~200. Trolle-Wachtmeister 2: 231 (c. 1850). Handlägga befordringsärenden. Tj.-regl. 1889, s. 270. Sedan profföreläsningarna blifvit hållna, företages befordringsärendet till pröfning. SFS 1892, nr 80, s. 14.
Spoiler title
Spoiler content