publicerad: 1901
BEFÄLHAFVARSKAP l. BEFÄLHAFVARESKAP befä3lhavar(e)~ska2p, stundom 301— n.; best. -et.
Etymologi
[afl. af föreg.]
ställning l. befogenhet l. verksamhet ss. befälhafvare; chefskap, befäl, kommando. Sidenbladh Handb. 73 (1879).
Spoiler title
Spoiler content