publicerad: 1901
BEFÄST befäs4t (befä´st Weste) ((†) befästaste (superl. best. sg.) Björnståhl Resa 1: 439 (1772; se under 2)); n. =; äfv. BEFÄSTAD befäs4tad, i Sveal. äfv. 032; p. pf. (af följ.) ss. adj.
1) (föga br.) motsv. BEFÄSTA 2: fast, rotad, stark. Råg, som vida öfvergår en mans högd, och så befäst, at Ormen ej vågar sig in i åkren. Götheb. mag. 1759, s. 281. De djupt befästa fjällen. J. G. Oxenstierna 4: 217 (1815).
2) [jfr holl. beveste sloten, ä. t. befeste schlösser] motsv. BEFÄSTA 4: gm försvarsverk tryggad mot fientliga anfall; jfr FAST, adj. En starkt befäst ort. G. I:s reg. 15: 477 (1543). Thet slott the pläge Croken kalle, / Wäl befäst och starckt. Svart Gensv. I 2 a (1558). Kiöping 68 (1667). Adelns befästa slott skulle rifvas. Fryxell Ber. 2: 126 (1826). Ett befästadt läger. Mankell Fältsl. 22 (1857). Några af dem (dvs. amoréerna) lyckades rädda sig och komma in i de befästa städerna. Jos. 10: 20 (öfv. 1896). jfr: Utan murar och fästning är detta (dvs. Venedig) den befästaste Stad som finnes i verlden. Björnståhl Resa 1: 439 (1772); jfr BEFÄSTA 4 a α. jfr NY-, O-, VÄL-BEFÄST. — särsk.
a) (numera mindre br.) motsv. BEFÄSTA 4 b, om person. Trollen, befäst på sit slott, fick .. nytt skäl til bitterhet af Fadrens fängslande. Celsius G. I 22 (1746, 1792).
b) mer l. mindre bildl. Mitt hjerta är befäst mot vackra flickors list. Bellman 1: 145 (1771); jfr 3. (Den kristlige läraren) bör veta, hvilka förgårdar till templet han kan utrymma för att så mycket säkrare .. kunna försvara sjelfva den befästade helgedomen. Tegnér 4: 18 (1827).
3) motsv. BEFÄSTA 5: fast, trygg, tryggad, säker. Förtjenst och värde mäst / Gör vänskap här befäst. Nordenflycht QT 1746—47, s. 170. Det vackra Könets magt var aldrig mer befäst (än nu). G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 243 (1773, 1797). Svedelius Sm. skr. II. 2: 57 (1864, 1888). — (i sht i religiös stil) om personlighet o. d.: fast, stadig, ståndaktig. De siälar, som icke äro des mer befästade .. de .. uthärda icke en gång en liten smälek. Nohrborg 513 (c. 1765). Sin nåd och hjelp han (dvs. Gud) dem beter, / Som stå i tron befästa. Ps. 1819, 251: 1. Qvinnor med ädla och befästade karakterer. Bremer Nina 256 (1835).
4) [jfr FÄSTA i bet.: trolofva sig med] (knappast br.) förlofvad. Sedan han varit befästad med Fanny. Carlén Ensl. 3: 204 (1846).
Spoiler title
Spoiler content