BEGAGNELIGHET begaŋ4nelig~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 0300~2, r. l. f.; best. -en.
(mindre br.) egenskap(en) att vara begagnelig; användbarhet, brukbarhet. (Att ryska skiljemynt) i begagnelighet fullt uppgå emot de Svenska småsedlarne .. torde en hvar inse. SPF 1840, s. 90. Rydqvist Tid. 1: 73 (1840).
