publicerad: 1902
BEGÄRNING bejæ4rniŋ, i Sveal. äfv. 032 (bej`ärning Almqvist), sbst.2, l. BEGÄRDNING bejæ4rdniŋ, i Sveal. äfv. 032 (begä´rdning Weste), l. BIGÄRNING bi3~jæ2rniŋ (bi`järning Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(begärning SP 1783, nr 95, s. 4; jfr Almqvist (1842, under begärdning). begärdning Retzius Djurr. 220 (1772), Sthms modejourn. 1845, s. 40, Dalin (1850; med anförande af sidoformerna begärning, bigärdning) m. fl. bigerning Götheb. m. 1760, s. 153, Adlerbeth Ov. 138 (1818), Ekenmark Lärob. 79 (1847) m. fl. bigärning Hülphers Dal. 303 (1762) m. fl.)
Etymologi
[jfr sv. dial. begärning, begärdning o. (särsk. i norra Sv., Finl. o. på Gottland) bigärning (Rietz, Diurklou Ner. folkspr., Noreen Ordb. öfv. Fryksd., Nilén Allmogem. i Sörb., J. V. Lindgren i Landsm. XII. 1: 67, Vendell Ordb. öfv. Pedersörem. m. fl.), äfvensom (i Halland) begering (P. v. Möller). Ordet är möjl. en ombildning, i likhet med SKONING, KANTNING, GARNERING o. d., af ett af mnt. beyier (Schiller o. Lübben under begier; dial. form), kant, besättning, förutsatt *beger, af gere, kilformigt stycke, insatt för att utvidga ett plagg, kant å klädesplagg; jfr t. gehre samt sv. dial. gere, nedre del, veck l. kantning af linntyg l. kjortel, fsv. gere, kilformigt stycke af tyg l. jord, o. isl. geiri i ssgr; se för öfr. BE- o. GERNING (GÄRNING), sbst.2; måhända går det dock tillbaka till ett vbalsbst. *begeringe af ett icke uppvisadt mnt. *begeren, förse med ”gere” (jfr holl. gegeeren, i annan bet.). Formen begärdning kan bero på ombildning i anslutning till (BE)GÄRDA. Huru bigärning bör förklaras, är ej fullt tydligt; jfr med afs. på denna form J. V. Lindgren i Landsm. XII. 1: 67]
(numera bl. hvard. i vissa trakter) bård, bräm, list; stundom: garnering; i sht å duk, klädesplagg o. d. Götheb. m. 1760, s. 153 (om randutsirning å manuskript). Brudgummen har .. et hvit kläde om halsen, påsydt med svart bigärning. Hülphers Dal. 303 (1762). Seneca skrifver .. at man ansågs för fattig, när man ej kunde bekläda väggarna i sina badrum med dyrbaraste inläggningar och bigerningar af marmor eller glas. P. J. Bergius Præs. i VetA 1763, s. 8. Sidenklädning med tre yfviga begärdningar kring kjorteln och en dylik kring bröstet. Sthms modejourn. 1845, s. 40. Öfver altaret hängde en himmel af ljusblått sidentyg, kantad med en bigerning af guld. Crusenstolpe CJ 2: 216 (1845). Listen eller bigerningen (på en drällsväfnad). Ekenmark Lärob. 79 (1847). Dalin (1850). jfr BLOM-, SPETS-BEGÄRDNING m. fl. — särsk. (†) naturv. om sköldfältets gräns hos musslor. Begärdning, Pubes (på en mussla), kanten som skiljer Laggarne ifrån skalen eller som innestänger kynslet. Retzius Djurr. 220 (1772). Weste (1807). Deleen (1836, under scham).
Spoiler title
Spoiler content