SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEHOFVAD behω4vad l. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. HOF, r. l. m.; jfr t. behuft]
(tillfällig bildning) försedd med hof(var); jfr HOFVAD. Behofvade spannet. Johansson Hom. Il. 5: 581 (1846; gr. μώνυχας ἵππους). — jfr HEL-BEHOFVAD.
Spoiler title
Spoiler content