SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEKOGRAD bekω4grad, i Sveal. äfv. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. KOGER; jfr t. beköchert]
(i poetisk stil, numera föga br.) försedd med koger. På amazonisk art / Bekograd, segerstolt, .. / Kamilla svänger sig. Wallin Vitt. 2: 288 (1805). Pilten (Eros) är .. vingad, bekograd och lätt. Tranér Anakr. 145 (1827, 1833). Crusenstolpe Mor. 1: 202 (1840). Lagerlöf Juven. 19 (1893, 1896).
Spoiler title
Spoiler content