BEKRAMLA bekram4la, i Sveal. äfv. 032 (bekra´mla Weste; bekràmmla Almqvist), v. -ade.
(numera föga br.) byggn. förstärka gm kramlor l. ankarjärn. Murar som dels bestå af huggen och dels af ohuggen Sten tilsammans, som (af de gamla byggmästarna) kallades Revinctum eller bekramlade Murar, hvarest ut- och in-vänningen äro af huggen Sten, och förbundne med Järn-kramlor, ifrån den ena sidan til den andra, med fyllning emellan af Tegel- eller Klapper-Sten. Cronstedt Præs. i VetA 1741, s. 19. Möller (1790). Kindblad (1867).
