BEKÄMPA beɟäm4pa, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Valerius 2: 243(1838)); -ARE.
Etymologi
[liksom d. bekæmpe efter t. bekämpfen; jfr holl. bekampen; se BE-o. KÄMPA]
kämpa l. strida mot, (gm kamp) söka öfvervinna; segerrikt kämpa mot; sällan om eg. strid. Den fiende de ha att bekämpa är ej en öppen fysisk, utan en dold .. moralisk. Geijer II. 1: 38(1825). Bekämpa det allmänna förderfvet. Tegnér 4: 49(1831). Kierkegaard, som för det mesta med löjets vapen bekämpar den hegelska filosofien. Lysander Skr. 13(1851). Då skulle hon lätteligen bekämpa den böjelse, som uppstått i hennes hjerta. Rydberg Ath. 2: 276(1859, 1866). Sokrates .., Sofisternes store bekämpare. Rein Psyk. 1: 54(1876). Harfning användes .. att bekämpa ogräs. Juhlin-Dannfelt 139(1886). Han hade stora svårigheter att bekämpa, innan han fick sitt verk fullt betryggadt. Nyblom i 3 SAH 5: 185(1890). Hvarje århundrade har till sin uppgift att bekämpa det onda. Rundgren Vid seklets sl. 2 (1899). (Biskop Absalons) lifsuppgift var snarare att bekämpa rikets fiender än att stilla vårda det kyrkliga embetet. Wirsén i PT 1902, nr 290 A, s. 3.
