BELÄGG beläg4, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[efter t. beleg, m.; jfr d. belæg; genus i sv. beror på anslutning till sådana ord som PÅLÄGG, TILLÄGG]
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (nyare germanism l. danism, mindre br.) i sht språkv. till BELÄGGA 4: litteraturställe i hvilket ngt visst ord, ngn viss fras o. d. förekommer, tänkt ss. bevisande existensen af ifrågavarande ord l. fras osv.; litteraturställe ss. bevisande riktigheten af ett påstående, en åsikt o. d.; (bekräftande l. bevisande) citat. Ordboken innehåller talrika belägg för det ordet, den betydelsen, den konstruktionen. Att verkligen vår nylutherdom från det nämnda hållet räknar sina vetenskapliga anor, vore ej svårt att med belägg ur vår nyare theologiska literatur bevisa. Claëson 2: 28 (1857). Ännu i Holofernes och Judit (c. 1599) saknas .. belägg för detta bortfall (af dh i slutljud). Hellquist 1600-talets sv. 75 (1902).
Anm. I de bet. ordet har i nedanstående lexikaliska språkprof (jfr BELÄGGA 10) har det ej anträffats i litteraturen o. är det ej heller numera br. Belägg .. (sjöt.) Det, hvarmed något blifvit belagdt; äfv. sättet derför. Dalin (1850). Belägg .. Den sak, hvarmed i sjömansyrket någonting blifvit fastgjordt. Kindblad (1867).
Ssg (till 1 l. BELÄGGA 4): BELÄGG-STÄLLE03~20. [efter t. belegstelle]. Vi hafva icke plats .. att skärskåda och med beläggställen utföra alla de hufvudpunkter, i hvilka de båda poemerna .. öfverensstämma med hvarandra. Lysander Skr. 101 (1861). Alldeles omöjligt skall det visa sig vara att i ordboken fördela den-orden mellan han- och hon-genus, ty för de allra flesta skall den samtida litteraturen ej erbjuda ett enda beläggställe. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 459 (1891).
