SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
BEPUDRA bepɯ4dra, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. bepudre, holl. bepoederen, t. bepudern; se BE- o. PUDRA]
(föga br.; se dock slutet) strö puder på l. i, pudra. (Den girige) bepudrade peruken hvart qvartal. A. G. Silfverstolpe Skald. 69 (1814). K. Lilljebjörn Hågk. 17 (1838). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). — (i fackspr. fullt br.) mer l. mindre oeg., i fråga om puderliknande ämne. Bladen på alla de individer (af lappvifvan), här växte, voro med ett mjöl .. ymnigt bepudrade. Zetterstedt Sv. lappm. 1: 176 (1822). Konsjonellen .. förfalskas genom bepudring med blyhvitt, kolsyrad baryt o. d. O. T. Sandahl i NF 8: 1214 (1884). Rosendahl Farmakogn. 226 (1897).
Spoiler title