BERLIN bärli4n l. bær-, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Ofta användes den fr. formen berline med fr. böjning. Regnér Fr.-sv. ordb.(1780, under berlingot o. brancard). Conv.-lex.(1821). C. G. Wrangel Handb. 391(1885).
Etymologi
[jfr t. berline, eng. berlin, af fr. berline, af stadsnamnet Berlin (jfr BERLINARE); namnet beror på att en i Berlin tillverkad (o. omkr. 1670 till Paris förd) resvagn var det ursprungliga mönstret för vagnar af detta slag]
