BERLOCK bärlok4 l. bær- (bärlå´kk Almqvist, bärlå´ck Dalin), r. l. m. (m. Möller(1790), Almqvist, Dalin(1850), Lundell; f. Lindfors(1815)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. berlocke, f., af fr. breloque, fr. dial. o. ä. fr. äfv. berloque, af okändt ursprung]
om mer l. mindre prydlig småsak som är vidhängd ngt; hängsmycke; i sht om liten prydnadssak, medaljong o. d., hvilken bäres hängande vid urkedja. Oss tryter Salt, oss tryter Såcker, / Oss tryter Mynt, oss tryter Bröd; / Men från Paris och längst från påcker / Ha vi Baroquer och Berlocker: / Så länge ha vi ingen nöd. Dalin Vitt. 6: 422(c. 1760). Bellman 3: 215(1790). Gyllne berlocker i öronen glimma / Utaf marienglas. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 98(1819). En Berlock med .. en liten Målning inuti. DA 1824, nr 16, s. 14. (Prinsen tog)från sitt ur en berlock, en liten stöfvel af guld. Böttiger 6: 24(c. 1875). Berlockerna pinglade på urkedjan. Strindberg Röda r. 23(1880). Den raka, med två påhäng eller berlocker försedda, trensen (torde) vara den lämpligaste (för krubbitare). C. G. Wrangel Handb. 164(1885). Damkedja med berlock. AB 1897, nr 2, s. 2.2 Uppf. b. 4: 643(1899). — jfr GULD-, UR-BERLOCKm. fl.
