SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
BERLINSKA bärli4nska l. bær-, l. 032 (-i´nska Weste), i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
1) berlinsk kvinna. Weste (1807). (Fotens) storlek (hos berlinskan) är vorden till ordspråk: ”Berlinskorna lefva på en stor fot”, säger man. Rydqvist Resa 50 (1838). Snellman Tyskl. 370 (1842). Henriksson Tyskl. 278 (1901).
2) berlinsk dialekt; jfr BERLINAR- o. BERLINER-DIALEKT. (Han) talade och skref en gemen Berlinska. Palmblad Nov. 4: 14 (1851). Henriksson Tyskl. 312 (1901).
Spoiler title
Spoiler content