BEROSA, v. -ade; se för öfr. ROSA, v.
Etymologi
[af BE- o. ROS, pris, beröm, l. ROSA, v., l. lånadt af ä. d. berose]
(†) rosa, prisa, berömma. G. I:s reg. 10: 111 (1535). I .. warda .. härföre uthaf omliggiande land och rijken beroste. Gustaf II Adolf 187 (1617). För the dråplige dygder, som the fromaste Regenter j then Salige Nyia Testamentzens tijdh äre beroosade, berömes ock .. wår ährewördighe Konung. Phrygius Föret. 13 (1620). — refl.: berömma sig (af ngt). Månge woro, som vppenbarlighen sigh vthaff Konung Persei gunst och wänskap berosadhe. Schroderus Liv. 902 (1626). Girs Edelh. A 2 a (1627).
SAOB
