BERÖJA, v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. RÖJA, yppa.
Etymologi
[y. fsv. beröghia; se BE- o. RÖJA, yppa]
(†) röja; yppa. G. I:s reg. 5: 53 (1528). Aren (Persson på Ornäs) berögde .. för honom (dvs. Kristiern II:s fogde) hwadh vppå färde war. Svart G. I 13 (1561). The .. berögde .. huad gruffueligit han hade förtalatt konungen. Brahe Kr. 6 (c. 1585). (Arendt Persson) skulle (efter Måns Nilssons råd) ingalunda beröija Konung Gustaff. Tegel G. I 1: 11 (1622); jfr anm. under BERÖRA. Broman Gl. (1736).
