publicerad: 1904
BERÖRA berö4ra l. -rœ4ra, i Sveal. äfv. 032 (berö´ra Weste; ber`öra Almqvist), v. -rör, sällan -rörer, -rörde, -rört, -rörd; se för öfr. RÖRA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (se d. o.), -NING (†, J. G. Oxenstierna 4: 406 (1815)).
Etymologi
[fsv. beröra, liksom d. beröre af mnt. beroren; jfr holl. beroeren, t. berühren, med afs. på bet. 5 o. 6 äfv. lat. tangere, attingere]
1) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (†) sätta i rörelse; komma att bäfva. Herrans röst berörer öknena. Psalt. 29: 8 (Bib. 1541; Sept.: φωνὴ κυρίου συσσείοντος ἒρημον, Vulg.: vox domini concutientis desertum, Luther: die stimme des Herrn erreget die wüste). Tu som iordena haffuer berördt och rempna låtet. Därs. 60: 4 (Bib. 1541; Sept.: συνέσεισας, Vulg.: commovisti, Luther: der du bewegt hast). — [jfr ä. holl. de fondamenten des hemels beroerden sich] refl.: komma i rörelse. Och när han (dvs. Jesus) kom in j Hierusalem, berördhe sigh hela stadhen. Mat. 21: 10 (NT 1526; Bib. 1541: vprörde sigh, öfv. 1883: kom .. i rörelse, gr. ἐσείσϑη, Vulg.: commota est, Luther: erreget sich).
2) [jfr ä. d. ther til berørd aff girighed samt motsv. anv. i mnt. o. ä. holl.] (†) eg.: sätta (ngns inre) i rörelse, uppröra (ngns känslor); röra, beveka; påverka, göra intryck på, öfva inflytande på (jfr 6 b α). Gud hafwi lof .. Som ok nw hafwer berörth them i Skaane som nw .. skule komme tiil hope .. Ok taa besluta .. vilia træda fraa kwngen (dvs. Kristiern II). G. I:s reg. 1: 54 (1523). Tå (dvs. när Judit kom in) berördes Holofernis hierta, Ty han war vptend medh begärelse til henne. Judit 12: 16 (Bib. 1541). Jmpellere .. permouere beröra eller til driffua. Gl. Ter. 67 (c. 1550). Sedhan en så stoor skräckelse war Stadhen .. vppå kommen, bleff Tyrannen .. aff ängslan berörd. Schroderus Liv. 501 (1626). Huru the slätt intet läto sigh beröre vthaff hans anseende eller myndigheet. Därs. 576. Then last som .. een partt tämmeligen hårdtt trycker och berörer. RARP 3: 146 (1640); jfr 6 b β.
3) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] (i sht i skriftspr.) omnämna, framställa, tala om, afhandla, behandla, handla om. O. Petri P. Eliæ b 1 a (1527). Hwad här i rikitt skedt är, achtar man i tesse cröneko beröra. Dens. Kr. 164 (c. 1540). Strax ther effther beröres, att aff förbe:te Summa vtgiffwit war 7837 1/2 daler. G. I:s reg. 16: 292 (1544). Så skall vara tillgångit, som tillförendhe berördt är. L. Petri Kr. 56 (1559). Justitien och des vpprätthållande, som af Instructionens 8: 9: och 10:de Punckter omständeligen beröres. J. Oxenstierna i HSH 31: 248 (1663). Hvarom handlar Guds ord? handlar det om ringa, förgängliga hugskott för dagen? eller berör det icke den högsta sanning, den heligaste angelägenhet? Thomander Pred. 1: 341 (1849). De afdelningar (i arbetet), som beröra statshvälfningen 1809. Wirsén i PT 1904, nr 105 A, s. 3. — särsk.
a) [jfr BERÄTTA (om), TALA (om)] (†) med prep. om. G. I:s reg. 1: 56 (1523). Teslikes warder ock berordt i wor Swenska Cröneke om ena gudhinno, som när the Latiner kallades Ceres. O. Petri Kr. 13 (c. 1540). Om then ståtlige hielp wij wele nu först .. / Beröre, huru the komo Danmark til tröst. Svart Gensv. H 5 a (1558). Propheten Amos berörer ock om en jordbäfning, som hade skedt i hans tid. Swedberg Sabb.-ro 86 (1705, 1710).
b) (i sht i ämbets- o. affärsspr.) i p. pf. ss. attribut i best. form, vanl. utan artikel: ofvannämnde, förutnämnde, bemälde, nämnde. För then berörde orsaak skuld. G. I:s reg. 18: 242 (1547). Berörde vnge Sällar. Schroderus Liv. 118 (1626). 2 RARP I. 1: 55 (1719). Enligt fredsslutet skulle ofvannämnde öfverlöpare skickas tillbaka ... År 1647 fordrade Sverge, att berörde öfverenskommelse måtte sättas i verkställighet. Fryxell Ber. 10: 116 (1842). Smedman Kont. 5: 26 (1872, 1893). Fraktsatserna för berörda artiklar. Forssell Stud. 2: 217 (1888). I berörda hänseende. PT 1904, nr 12 A, s. 3. — Anm. Med afs. på denna anv. jfr: Berörd .. Brukas mindre väl om person. Dalin (1850) samt: Berörde (anses i den juridiska stilen) endast böra brukas om liflösa eller åtminstone förnuftslösa ting. Härför finnes intet stöd i allmänna språkbegreppet. De Geer V. skr. 1: 189 (1853, 1892). — jfr FÖR-, FÖRR-, HÖG-, HÖGST-, MER-, MERHÖGST-, NYSS-, OFTA-, OFVAN-, OM-, SIST-, ÖFVER-BERÖRD(E) m. fl.
c) [utveckladt under inflytande af 6] i förbigående omnämna, komma in på, vidröra; stundom svårt att skilja från 6 b δ. Beröra .. Hastigt eller i förbigående nämna ett ämne i tal eller skrift. Almqvist (1842). Frågan om bankens ställning var det enda konstitutionella spörsmål, som blef föremål för närmare uppmärksamhet (vid riksdagen 1772). Två andra frågor blefvo endast berörda. Odhner G. III 1: 155 (1885). (Jag) vill .. med ett par korta anmärkningar beröra hvad som skett. AB(L) 1904, nr 27, s. 1.
d) (†) närmande sig bildl. anv. af 1: bringa å bane. At han skickar sziith fwlmyndughe sendtningebudt tiil lubeeck ath beröra szin sack ther j rætthe. G. I:s reg. 2: 133 (1525).
4) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. ä. holl.] (†) angå, beträffa, vidkomma; jfr ANRÖRA 4. Hvad krafter och storlek för öfrigt berör, är jag qvickare ensam, än två. Fahlcrantz 2: 213 (1826, 1864). — särsk. i p. pr. i prepositionell anv., såväl före som efter det styrda ordet: rörande, beträffande, med afseende på, hvad vidkommer, hvad angår. Den stadhfästelse berörandes för den, som ärkebiskop skall bliva. RA 3: 169 (1593). Berörandes migh .., så måste thet .. wara fiärran ifrån migh, at iagh skulle finnas .. otacksam. Phrygius Him. lif. A 4 a (1615). Riksens .. Ständers Deputerades .. tahl .. berörande Accessionen til Hannoverske Förbundet. Ber. ang. access. t. Hannov. förb. 1727, s. B 1 b. Huruledes han .., måhlet berörande, sig sålunda utlåter. Växiö rådstur. prot. 12 mars 1733.
5) gå l. komma l. gränsa l. stöta intill l. till, stå nära.
a) [simulac tetigit provinciam, Britanniam cum navibus attingere] (numera mindre br.) i fråga om marscher, resor o. d.: komma till l. intill l. in på. Öpne Landet (i Livland) .., så wijda som Moscowitiske Fienden thet beröhrer, hafwer een hård stöt at vthstå. N. Av. 25 sept. 1656, s. 2. Hospodaren .. (begärde) det måtte de Svenska partierne (dvs. kårerna) ei beröra eller oroa Turkiske Keisarens gräntzor. Nordberg 1: 697 (1740). Af dessa (undersökningar) blifver det åtminstone sannolikt, att nordboarne berört Nyfoundland, Nya Skottland (osv.). H. Reuterdahl i SKN 1841, s. 23. Den öfriga delen af denna långa expedition berör ej de trakter, hvarom här är fråga. Nordenskiöld Vega 2: 212 (1881).
b) [jfr t. die verhältnisse trafen nicht zusammen, aber sie berührten sich samt lat. pars Galliæ tangit l. attingit Rhenum] i fråga om läge: gränsa l. stöta intill; tangera. En sfer, som utvändigt berör tetraederns sidoytor. Lindelöf Analyt. geom. 183 (1864). Östra indiska halfön .. berör .. Indien med sin nordvestra gräns och Kina med den norra. NF 18: 773 (1894). — mer l. mindre bildl. Ytterligheterna beröra hvarandra [efter fr. les extrêmes se touchent (jfr Ahnfelt Bev. ord 152 (1879)); jfr t. die extreme berühren sich]. Man finner ofta i naturen, att ytterligheterna närmast beröra hvarandra. Fries Utfl. 3: 271 (1864). Den gräns, der de båda klasserna af fakta just beröra hvarandra. Rein Psyk. II. 1: 39 (1891).
6) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] (lätt) vidröra, komma intill, röra vid, snudda vid; äfv. oeg. — jfr OBERÖRD.
α) i fråga om afsiktligt vidrörande: röra vid, taga på. Beröra ngt med ett finger, med handen. Hon berörde glaset med sina läppar. Beröra, anrühren. Lind (1749). Sahlstedt (1773). Lycklige Ring, du som får af min själs herrskarinna beröras! Tranér Anakr. 150 (1827, 1833). Hon berör Titanias ögon med en ört. Hagberg Shaksp. 1: 68 (1847). Jag blef smittad, utan att hafva berört den sjuka med mitt minsta finger. Dalin (1850). Berör den spelande, som har draget, en af sina egna pjeser, måste han flytta den. Wilson Spelb. 28 (1888; i fråga om schackspel). Hallström It. bref 117 (1901). — särsk.
α') [jfr motsv. anv. i t. samt lat. virginem tangere l. attingere] (föga br.) eufemistiskt för: lägra, häfda. Jungfrun, af ingen berörd. Janzon Catullus 1: 39 (1889; lat. dum intacta manet).
β') i bild. Åt evigheten viges allt hvad Siaren berör / Med diktens eld. B. E. Malmström 6: 42 (1845). Mitt hjärta Gud berörde. Wirsén Visor 110 (1899).
β) i fråga om (från subjektets synpunkt) oafsiktligt vidrörande: komma (in)till, snudda vid; komma i kontakt med. Två .. kulor, som beröra hvarandra. S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—1849, s. 97. Örnen berör kanten af sitt trånga bo, när han ger sig ut på flygt. Wikner Platon 50 (1867, 1888). Kan man .. upptaga dessa frön i fallet, innan de beröra marken. Wigström Folkdiktn. 1: 132 (1880). Det ställe, der stråken berör strängen. Wegelius Musikl. 2: 173 (1889). — särsk. i bild, närmande sig bet.: angripa, skada. Barrskogar, ännu föga berörda af yxan. Topelius Vint. I. 2: 279 (1880). Denna hy, lik hvita rosenblad / Af första frostens andedrägt berörda. Snoilsky 2: 106 (1881).
b) oeg.
α) i fråga om känslor: (på visst sätt) träffa, göra intryck på, påverka (jfr 2); jfr ANRÖRA 3. Hennes otacksamhet berörde honom smärtsamt. Han kände sig angenämt berörd af studenternas hyllning. Jag kände mig obehagligt berörd af hans uppträdande. När signorans hederskänsla någongång smärtsamt berördes. Ljunggren Resa 40 (1871). Jag har ofta på det angenämaste berörts af deras (dvs. tyskarnas) godmodiga och rättframma sätt. N. P. Ödman Minnen 2: 145 (1878, 1881). Deras hjertan hafva blifvit berörda af den högre verlden, de längta efter .. dess högsta gåfvor. Rudin 2 Evigh. 2: 303 (1884, 1889). Klostergården, .. där han (dvs. Racine), djupt berörd, de första sånger skref. Wirsén Under furor 67 (1896). Endast om hennes (dvs. människans) hjärta berörts af kärleken, vet hon, hvad kärlek är. N. Beskow Pred. 191 (1901). — närmande sig 4. (Karmides var genom sitt dop) fästad vid den kristna kyrkan med ett band, som visserligen icke .. berörde hans inre menniska, men som var erkändt af lagen .. såsom oslitligt. Rydberg Ath. 446 (1857, 1866; uppl. 1876: vidkom).
β) i fråga om (i sht ekonomiska) intressen, maktställning o. d.: ingripa i, drabba, träffa. Till och med allmogen berördes af det nya indragningssystemet. Odhner G. III 1: 367 (1885). Denna reform mötte ett segt motstånd hos aristokratien, hvars intressen den på det ömmaste berörde. NF 15: 678 (1891).
γ) stå i sammanhang med, hafva att göra med. Den saken berör icke alls den föreliggande frågan. Den under åren 1815 och 1816 fortlöpande tvisten om Schellingska filosofien berör mindre vårt ämne. Ljunggren SAHist. 1: 313 (1886).
δ) närmande sig 3, i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: vidröra, inlåta sig på, gå in på; jfr ANRÖRA 2; stundom svårt att skilja från 3 c. Bolin Eur. 2: 13 (1871). En synnerlig vigt fästa vi vid att kunna på hvarje område, vi beröra, meddela såväl det nyaste som det bästa. Sv. tidningar 1878, nr 1, s. 1. Rudin Odödl. 37 (1903).
Anm. I följ. språkprof är ordet beröran i den tryckta upplagan felaktigt: Aren (Persson) skulle ingelunde beröran vtan låta faran hwart han kunde. Svart G. I 13 (1561); originalet har beröian (dvs. beröja honom, näml. Gustaf Eriksson) (se BERÖJA).
Spoiler title
Spoiler content